tisdag 20 oktober 2015

Bakvänd

Försöker intala mig att det inte är så dumt att vara gräsänka, vara ensam. Det finns ju massor av tid att tänka och fundera och planera, när barnet somnat för natten.
Mitt problem är att jag tänker på helt fel håll.
Kanske behöver jag bearbeta vissa saker. Vissa saker behöver jag analysera och vissa saker behöver jag hitta en lösning på.
Just nu upptar min hälsa mycket av min kvällstanketid. Nästan 10kg plus på 3 mån är INTE okej. Samtidigt förstår jag ju att jag hamnat i mitt beroende, beroende av att äta. Jag vill äta på något heeela tiden. Helst choklad och kakor.  Jag tröstäter. Jag äter när jag har tråkigt. Jag blir tjock.
Istället för att ta tag i grundproblemet, mina matvanor, så försöker jag hitta andra saker att lägga fokus på. Jag ska önska mig ett hantelset i julklapp. Jag vill köpa in mig på mammafitness och jag ska bli fit! 

Hör ni hur det låter?! Jag har problem...

onsdag 23 september 2015

Åt fel håll

Det var ett tag sedan jag tog dessa framstegsbilder. Jag hade då gått ner nästan 15kg från det jag vägde innan graviditeten, och vid fototillfället hade jag en plan på att inte gå ner mer i vikt. Min plan var att bygga muskler, bygga om kroppen och omfördela fettprocenten mot muskler. Träna styrketräning helt enkelt.
Vad hände då?

Allt blev skit... jag drog ner ganska kraftigt på amningen och då smällde det till. Sedan bilderna togs har jag gått upp 10 kg, och det under loppet av 2 månader. Helt horribelt!
Insåg även att jag aldrig fick chans att träna. Insåg att som ensamstående mitt i veckan så finns det ingen tid till annat än ungen. När han somnat kl 20 så orkar och vill jag inte träna. Då vill jag bara vila röven liksom. Ta några andetag innan läggdags. Så det blev pannkaka av det med.

Men... jag har en plan. Snart kommer sambon att börjar jobba 1 till 2 dagar hemifrån, vilket kommer ge mig lite mer tid på kvällarna för mig själv. Jag kommer få mer tid att träna! Jag hoppas på en förbättring. Hoppas...

fredag 18 september 2015

Katten kisen är sjuk

Min gamla skruttkatt Kisen är sjuk. Kom hem från jobbet en dag och såg att hennes högra öga var konstigt. Innelocket var uppdraget över ögat och pupillen var mycket mindre än den vänstra. Okej tänkte jag, hon har fått en liten stroke eller nått. Hon är ju ändå gammal. Natten skulle få visa vad det var tänkte jag, och gick och lade mig.
På morgonen nänner jag en fruktansvär odör från Kisen när jag ska titta till henne. Så fränt och sjuklig lukt - höll på att spy när jag kände den. Ögat var likadant, men nu rann det också vätska från hennes högra öra. Det var det som luktade. Som tur var hade jag en ledig dag så jag panikringde första bästa veterinär som kunde ta emot oss samma dag.
Väl där konstateras det att hon har fått en kraftig infektion i örat, som spräckt trumhinnan och kommit åt någon ögonnerv. Alternativt kunde det vara en tumör. De visste inte. De hade aldrig sett något liknande innan och veterinären skrev ut antibiotika och kortison i hopp om att det skulle funka.
Tyvärr är Kisen ingen bra patient. Det var svårt att få i henne tabletterna och när de var slut hade hon kanske bara fått i sig hälften. Det var ingen förbättring...
Efter ett samtal med veterinären igen fick jag veta att det inte finns fler alternativ. Men vi bestämde att vi testar 1 antibiotikakur till, och blir det inte bättre nu så vet vi vad vi ska göra.
Jag har en känsla av att det kommer sluta illa för min lilla pälsfavorit. Hon är gammal. Hon har en dålig höft. Men jag hade ändå aldrig trott att hon skulle sluta sitt liv med en sådan här nasty sjukdom. Jag trodde hon skulle få dö i lugnan ro.

Men vi får se. Det sker kanske ett mirakel?

måndag 14 september 2015

Just nu i febersängen

Ligger och funderar i febersängen. Ja, det är helt okej att ligga i sängen och sova när kl är 16. Vi får ta en uppesittarkväll jag och ungen istället. Ja, jag borde stannat hemma istället för att åka till jobbet med feber. Damn you skuldkänsla! 👎
Nej, det är inte okej att jag gått upp 10kg på två månader. Att sluta nattamma och få sova hade sina nackdelar. Att jag gick ner 15kg under amningen känns nu som en triumf bortblåst. Ja, jag vill träna. Jag hinner dock inte och får snällt vänta tills jag inte är gräsänka längre. SUCK! 😧

torsdag 3 september 2015

Det gnager och kliar

Känns som att jag har hamnat i en tråkig sits, lite som moment 22. Kommer ingen vart liksom.
Jag längtar och önskar något fruktansvärt just nu, och har gjort så i ett antal veckor nu - och det blir värre för varje vecka som går. Känslorna säger ja ja ja ja NU men hjärnan säger vänta nu, stopp i galoppen och tänk rationellt. Men vad tusan är rationellt och logiskt egentligen? Varför måste alltid känslorna lämna plats åt förnuftet alla gånger?
Jag börjar åter igen få ångest. Det kliar och gnager i mig men jag har inte makt att tillfredsställa behovet jag har. Jag ser andra som har det jag vill få och jag blir ledsen inombords. Är jag missunnsam? Är man det när man mår dåligt av det andra har? Jag är iaf glad för de andras skull. Jag önskar bara att jag med fick åka med på just det tåget.

Tänk vad konstigt det kan bli och vara. Jag har haft ett helvetesår med sonen och depressionen, och nu längtar jag efter ett syskon så det värker i mig. Livet är konstigt.

onsdag 12 augusti 2015

Äntligen gråter jag

Som rubriken lyder så gråter jag äntligen. Det är något jag stört mig på länge nu, att jag inte kunnat gråta. Innan var jag en person med nära kontakt med mina känslor, men de senaste två åren har jag inte kunnat gråta. Tårar och gråt som kan vara så frigörande för kroppen och själen. I alla fall för mig.
Dessa två år har varit instängda. Apatiska. Jag har stängt av och förra året fick jag min depression diagnostiserad. Jag blir tydligen inte ledsen när jag har en depression, utan snarare känsloapatisk.
Att inte kunna gråta och släppa ut spänningar har haft sina konsekvenser: jag har fått kanalisera spänningarna någon annanstans. Jag blev irriterad. Arg. Aggressiv på ett sätt som jag aldrig varit eller kände igen. Det var lilleman som fick ta den smällen 😯
gissa vilken befrielse jag känner nu när jag ÄNTLIGEN har förmågan att låta tårarna rinna! Det var som ett garantikvitto på att jag faktiskt kommit ur min depression.

Så, jag är ledsen men ändå glad. Riktigt glad faktiskt.

lördag 4 juli 2015

Long time no see

Såå längesedan jag var här inne. Jag skaffade en smartphone och då blev datorn överflödig. Ikväll, i brist på annat, laddade jag ner blogger-appen. Får kalla detta för ett testinlägg eftersom det är första gången jag bloggar från mobilen. Nu ska det bli bättre med bloggandet. Mitt mål är minst 2 inlägg i månaden haha.

lördag 25 april 2015

Jobb och Amning

Dagarna blir bättre och bättre. Medicinen hjälper från grunden och jag börjar väl känna att depressionen inte är lika aggressiv nu som tidigare. För första gången på något år känner jag mig normal. Jag funkar som jag ska. Dessutom är det verkligen skitkul nu att vara hemma med Lilleman. Snart är mammaledigheten över. Nästa vecka åker vi till Turkiet med hela sambons familj och direkt därefter börjar inskolningen för Lilleman på förskolan. Men jag har även fyra veckors semester i sommar att se fram emot. Det är första gången i min "jobbkarriär" som jag har rätt att ta ut semester på sommaren. Jag har alltid varit semestervikarie annars. Men nu är det första sommaren som fast anställd. Wihoo!

Slutat nattamma har jag också gjort. Jag kände att jag har börjat må tillräckligt bra för att orka ta det jobbet. Plus att jag kände att min sömn (och Lillemans) måste bli bättre. Plus att det inte kommer vara läge senare att sluta, när jag jobbar och allt. Då hade jag nog inte orkat.
Det gick smidigare än vad jag förväntat mig. Trodde inte det skulle bli någon sömn alls på flera nätter, men det var bara den första natten som var kaos med vredesutbrott från hans sida. Andra natten var han ledsen och grät. Han sörjde nog... Men han accepterade att somna om med nappen istället. De andra nätterna har det gradvis blivit längre och längre mellan uppvaken, med allt mindre och kortare gråtattacker. Inatt fick jag sova 3 timmar i sträck. Ooh vad najs det var haha. Det kommer komma bakslag, men vi rör oss framåt hela tiden känner jag.

torsdag 9 april 2015

Kreativiteten

Under en väldigt lång tid (flera år) så har jag inte haft lust att pyssla med det som jag tidigare tyckte var kul - att teckna. Det har bara känts kravfyllt och stressigt och ne, jag har inte orkat.
Men ÄNTLIGEN har lusten kommit tillbaka. Jag funderar till och med på att försöka starta eget och sälja prints/konst. Känner mig så peppad!

onsdag 1 april 2015

Nedräkning

Idag startade jag nedräkningen. Om 4 veckor sitter vi på ett hotell i Turkiet, Antalyakusten - Manavgat.
Från början ville jag inte alls åka. Jag var mitt uppe i min depression och tanken på att åka iväg med barnet kändes som ett enormt tyngande projekt. Men när jag mår okej (när jag tar pillerna som jag ska), så tycker jag att det ska bli riktigt kul. Bara att få komma hemifrån är en grej i sig. Jag har varit i Turkiet tidigare, vid samma kust, så jag känner mig nästan hemmavan haha.
En sak är säkert; jag ska tillbringa några timmar med hamam och massage!

Blue Star Sea Planet Resort & Spa

Här ska jag och Lilleman spendera mycket tid!