lördag 12 oktober 2013

Förlossningsrädsla

Jag är inte rädd för själva förlossningen, tvärtom känner jag mig ganska trygg i min roll som födande kvinna. Jag litar på att min kropp kommer vägleda mig och låta mig veta vad jag behöver göra, hur jag behöver röra mig, hur jag ska andas osv. Förlossningen är en resa, och jag vill uppleva varje steg av den resan. Jag vill inte bedöva mig med smärtlindring, inte ens lustgas. Jag vill låta kroppens egna hormoner flöda fritt så att jag lättare kan knyta an till mitt barn när hen väl är född. Hade hemförlossning varit en möjlighet hade jag valt det.

Men... Det finns en sak som jag har börjar känna rädsla för. Ja rent ut sagt livrädd vissa gånger när jag tänker på det. Nästa gång jag ska till MVC så ska jag ta upp detta, för jag vill inte att denna rädslan ska byggas upp till en ångest som hindrar mig att föda mitt barn på bästa sätt.

Jag är nämligen livrädd att personalen, med sjukhusets rutiner, kommer döda mitt barn. Det är en särskild situation jag tänker på, och det är om barnet skulle komma ut hypovolem dvs om barnet kommer ut kritvitt (inget blod i kroppen) för att navelsträngen sitter för hårt runt halsen och förlossningen har pressat ut barnets blod i moderkakan. Sitter navelsträngen i kläm kan inte blodet pumpas tillbaka till barnet igen, och därför blir barnet vitt/hypovolem. Som konsekvens av detta komemr barnet komma ut livlöst, hen kommer inte röra på sig, och hen kommer inte andas. Vad händer då? JO, personalen klipper navelsträngen och springer bort med barnet för återupplivning. När de gör detta har de i samma stund dödsdömt mitt barn. Om de klipper navelsträngen, finns det ingen chans att moderkakan kan pumpa tillbaka blodet till barnet. Det går inte återuppliva ett barn som inte har något blod i kroppen.

Nej. Jag är livrädd. Rutinerna kommer döda mitt barn. Hade de istället försökt återuppliva barnet utan att klippa navelsträngen, så hade barnet garanterat återhämtat sig. För allt medan minuterna går, så får barnet tillbaka sitt blod, sakta men säkert, via navelsträngen. Samtidigt som personalen kan ge syrgas på mask, stimulera kroppen osv. För hur ska mitt barn kunna överleva denna situationen, om de springer iväg med mitt barn - som de alltid gör när något är fel?

Och ännu värre, tänk om de klipper navelsträngen redan innan barnet är ute, om navelsträngen ligger tajt runt halsen? Det är potentiellt livsfarligt för barnet, då hen förlorar för mycket blod. Det finns manövrar som kan få ut barnet, trots en supertajt navelsträng runt halsen. Det är dock inte många barnmorskor som kan detta.

Det här barnet föddes hypovolem vid en hemförlossning. Barnet hade inte överlevt om hne inte fått ligga i moderns famn, navelsträngen intakt, och med personal som stod bredvid och gjorde vad de kunde med bärbar syrgasbehållare osv. Efter bara 1 minut började barnet återfå färg i ansiktet, tack vare en pulserande navelsträng.

Här är länken till hela artikeln, där det även finns fler bilder:
--> Länk <--

Här är även ett upplivningsbord, som möjliggör återupplivning med navelsträngen intakt. De har smått börjat användas i england, men Sverige ligger efter.


6 kommentarer:

  1. Tack för ett kanonbra inlägg!! Detta är verkligen livsviktigt.

    Linda M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Såg att du delade på facebook, vilket jag bara blir glad över. En diskussion kring detta bör lyftas fram, framförallt så att sjukhusen kan se.

      Radera
  2. Bra inlägg, hoppas du slipper onödiga rutiner och att allt går bra. Kommer dela detta hoppas att det är okej? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dela på bara! Det behöver spridas.

      Radera
  3. Tusen tack för ett jätteviktigt inlägg! Känner så igen mig i din rädsla. Det här borde vi skicka till alla förlossningsavdelningar i landet. Rutinerna måste ändras NU!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kul att många tar till sig av detta!

      Radera