fredag 29 november 2013

Bra personal

Tänkte tillägna ett inlägg åt personalen på sjukhuset.

När jag blev gravid oroade jag mig för att andra icke-gravida på jobbet skulle anse mig vara lat och långsam. För det är just det jag känner att jag är nu med magen som växer. Har aldrig energi till att vara pigg och alert hela tiden, jag kan inte gå fort i korridorerna pga foglossningen och jag sitter gärna ner längre stunder bara för att få vila bäckenet och ryggen. För en icke-gravid skulle detta tolkas som att jag inte gjorde ett bra och effektivt jobb.
Men mina farhågor blev såklart inte sanna. Vissa avdelningar är bättre än andra på att förmedla detta, men jag upplever ändå att det finns ett stöd för oss (vi är många gravida på sjukhuset nu) i vårt arbete. Jag kanske inte ser det, men jag har aldrig fått några sura blickar för att jag inte kan utföra allt det som andra kan. När det uppstår situationer med extra tunga lyft, så puttar de vänligt men bestämt bort oss gravida så vi slipper ta den extra tunga fysiska ansträngningen.

Nu när jag är inne i en energisvacka så känns det faktiskt bättre att gå till jobbet med vetskapen att personalen bryr sig i viss mån. För den här energisvackan är verkligen tuff. Känner ångest över att behöva gå upp ur sängen när allt jag vill är att sova i minst tre timmar till. Allt går så mycket långsammare och varje sak blir energikrävande att utföra. Bara tanken på att det faktiskt kommer bli värre med en tung mage, gör att jag blir helt gråtfärdig ibland.

Stå ut till sista januari, det är mitt enda mål just nu.

onsdag 27 november 2013

Pimplar glögg till försäkringskassan.

Min bil är på verkstaden, så jag fick stiga upp tidigt idag och lämna sambon så han kunde komma iväg till jobbet. Jag har ju hans bil idag. Istället för att gå och lägga mig direkt igen (vilket jag nu i efterhand borde ha gjort) så satte jag mig vid datorn. Jag har äntligen färdigställt min ansökan om graviditetspenning, och ett tungt kuvert blev det! Blir att köpa många frimärken idag. Vet inte om jag gjort det lättare eller svårare för mig genom att skicka med så mycket bilagor, men bättre det än att de sedan skickar hem ett brev om att de saknar någon uppgift. Det lär väl ta lite extra tid nu under julhelgerna för FK att göra klart och fixa fram ett beslut.  Ja hujedamej.

Som sällskap har jag en sovande katt, och glöggen. Idag var det riktigt mörkt på morgonen och då tyckte jag det passade bra med lite julstämning.


tisdag 26 november 2013

Skämmer bort mig och bebis

Igår efter jobbet stack jag in till stan och bokade en snabb tid hos frissan. Under tiden jag väntade på tiden gick jag och shoppade lite julklappar.
Jag kände mig verkligen behövlig av en tid hos frisören. Inte bara en ny fräsch frisyr, utan lite ompyssling. Dessutom ingick det ju hårbottenmassage i samband med hårtvätten. Gudars vad jag njöt! Väl färdig kände jag mig som en helt ny person. Den trötta och slitna blivande mamman med stripigt hår såg helt plötsligt livfull ut. Jäklar vilken pangbrud till flickvän min sambo fick nu! Jag överväger starkt att boka en ny tid, fast denna gång för lite färg i form av slingor. Jag har min helt naturliga hårfärg nu, och särskilt livfull är den ju inte. Blond-grå-brun, beskriver nog den bäst. Jag vill inte lägga i nått radikalt, som rött eller liknande, men jag vill lägga i lite olika färger som går i samma nyans som min egna färg. Just för att få lite lyft i det. Får se...

Lite till bebis blev det ju såklart också. Jag har TILLRÄCKLIGT med bebiskläder hemma, men så hittar man så mycket fint och urgulligt. En stickad bodydress fick jag med mig hem. Det får bli ett av plaggen jag tar med mig till förlossningen, som bebis får åka hem i. Den ser så varm och gosig ut.

Min kära sambo har också skämt bort mig lite. Fick hem ett berlockarmband med tre stycken änglar. "En skyddsängel för mig, en för sambon och en för lilla barnet" - fick jag höra. Åh riktigt fina var de med, hemmasnickrade av någon sambon haft kontakt med.

Lyckliga jag...




söndag 24 november 2013

Vecka 25

Just nu står tiden stilla tycker jag. Känns som att jag befinner mig i samma graviditetsvecka hela tiden. Det händer ju inte så mycket nytt precis. Magen verkar inte bli så mkt större (se bilder) och bebis sparkar lika hårt som hen gjorde för några veckor sedan, men till skillnad från då och nu är att jag nu även känner när hen stryker sig mot kanterna. Nu känner jag verkligen varenda rörelse där inne. Igårkväll målade bebis ett "S" innifrån, vilket var lite häftigt minsann.

Jag tog en bild i förrgår, och jag ser minsann ingen "växtökning" på magen. Gör ni? Tidigare var jag mer jämnrund, men nu är jag mer putig där nere, men inte större. Kommer ihåg att jag för bara 3-4 veckor sedan mätte magen med måttband, och insåg att magen då var lika stor som precis innan jag blev gravid. Nu har jag faktiskt ingen aning om jag har gått upp i vikt fettmässigt eller inte, men det verkar ju inte så. Jag har iaf kommit över min startvikt nu, men om det endast är graviditeten som väger eller om jag oxå har gått upp i vikt vet jag inte.

Bebis mår bra och jag mår Okej, så egentligen finns det väl inte så mycket att klaga på, haha.

v 24-25
v 18


onsdag 20 november 2013

Önskelistan till tomten

Jag är ju skadad någonstans. Varje gång jag ska önska mig saker, så kommer jag inte på något. Jag är ju så himla praktisk. Jag sorterar bort allt som jag önskar mig, som jag egentligen inte har nytta av, t.ex. filmer, dekorativa saker. Utan det brukar sluta med att jag önskar mig sådant som jag behöver, eller som vi behöver. Jag tänker aldrig på mig själv.

Detta året ansträngde jag mig verkligen med att komma på något som bara var för mig. Det blev inte mkt, men jag lyckades iaf skriva ner några filmer/serier som jag alltid velat ha men som jag tyckt inte var nödvändigt. Kanske är det för att jag är gravid som jag lyckas hitta min mer egoistiska sida, haha.

måndag 18 november 2013

Förlossningen

Det är några månader kvar, men självklart snurrar mina tankar ofta kring förlossningen. Vad den kommer innebära för mig.

Ibland känner jag nästan oro, för även om jag har mycket kunskap om naturlig förlossning via mitt doulande, så kan jag inte låta bli att tänka att jag inte skulle kunna tillämpa det på mig själv. Jag får kanske panik?
Men för det mesta känner jag mig trygg, förutom den biten som jag tagit upp i ett tidigare inlägg (Förlossningsrädsla).

Idag längtar jag något så fruktansvärt efter att få se mitt barn. Hur ser hen ut? Vad är hen för person? Har hen hår på huvudet och har hen mina eller sambons ögon? Idag känner jag att jag kan lyfta berg och gå igenom eldhav, bara för att få se mitt barn. Jag längtar till tusen, för att vara gravid är INTE särskilt mysigt, förutom när bebis sparkar. Dessutom har jag lyckats få en krabat som har väldigt starka sparkar, vilket gör mig lite rädd för hur ofta jag kommer pissa på mig eller tappa andan när barnet blir så stort att hen sparkar upp under bröstkorgen eller ner mot urinblåsan. Redan nu känns det knipigt när jag får en spark på blåsan, och jag är bara i v 24. Verkligen glamouröst.

fredag 15 november 2013

Tillsvidareanställning

Nu var det klart. Chefen ringde och meddelande att jag fick en tillsvidareanställning i bemanningen. Jag tackade såklart ja! Sambon min har väl försökt få mig att inse att jag hade en stor chans, men eftersom jag sällan tror på mitt eget värde så kör jag på det mest logiska/statistiska. Jag skulle ju egentligen inte vara garanterad en fast tjänst förrän om minst ett år till, med gällande LAS-regler i landstinget. Men jag har tydligen mer potential än vad jag trodde. Som min chef så snällt sa; Vi vill ju inte förlora dig och vill jättegärna ha dig kvar när du väljer att komma tillbaka från mammaledigheten. Nånstans visste jag väl att jag var "duktig". Till skillnad från vissa andra i bemanningen är jag sällan obokad. Nästan så pass att jag längtar tills jag är obokad så jag kan koppla av det stora ansvaret på arbetsplatsen, haha.

Livet blir bara bättre, har jag sagt det tidigare? Det har jag nog.

måndag 11 november 2013

Den berömda barnvagnen

Lovade några i familjen att lägga upp bild på barnvagnarna vi köpt. Eftersom jag inte orkat ta foto själv så fick det bli google.
Jag ville från början inte köpa någon vagn, men kompromissen fick bli att köpa nått billigt från blocket. Jag är nöjd, men det återstår att se hur mkt jag kommer använda vagnarna. Ville aldrig ge mig in i barnvagnsdjungeln med alla recensioner och dylikt. Jag ville bara ha en vagn som man kunde köra med, eller som barnet kunde ligga och sova i.

Brio sing liggdel + sittdel, och en vagn som hette Babytravel Sulky i nån modell som jag inte har koll på, kanske bangkok? Två sorters vagnar till priset av en billig begagnad. Precis vad jag ville ha, haha.


Babytravel

Brio

Att kriga

Nu har jag tagit mig igenom en 6-dagars jobbvecka, med ledighet endast på onsdagen som gick. Det gick relativt smärtfritt. Tidigare har jag blivit så trött i kroppen att jag fått infektioner, och att det såklart var skitjobbigt med sådana veckor. Men denna gång gick det bra. Visst de sista dagarna var jag inte så pepp på att jobba, men det var inte med tunga steg jag gick till jobbet heller.

Jag har verkligen börjat trivas med det jag gör. Jag känner mig säkrare i min yrkesroll och det gör det hela lite lättare att gå till jobbet. Sen tror jag också att det är vetskapen om att jag inte kommer jobba så länge till, som gör att jag orkar lite till nu. Jag går hem sista januari, och om jag ska jämföra tiden som gått så är jag bombsäker på att jag kommer stå där i januari och undra vart tiden tagit vägen. Tiden går snabbt när man trivs och har det bra. Igår satt jag och sambon och nästan förundrades över hur bra och kul vi har det. Båda är på gott humör den mesta av tiden, vi skrattar varje dag, vi har ett fint hus, vi har jobb och vi har en sprattlande lite bebis på bakning. Vi har kommit in i en period som får räknas som den bästa i våra liv hittills.

Många gravida har sagt är när väl illamåendet är över och man ännu inte är höggravid, så mår man som bäst. Bättre än man gjorde innan. Jag kan hålla med om det nu. Jag har energi att orka så mycket mer. Det gör livet lite lättare. Även om såklart jobbet sliter på min stackars kropp, så känns det ändå bra.

Så, jag har krigat mig igenom en lång vecka, och imorrn börjar ännu en veckas arbete. Men det är lättare att kriga sig igenom allt när man vet att man har det jäkligt bra!

tisdag 5 november 2013

Goda nyheter, igen!

Bortsett från att jag är gnällig och trött och sliten, så går det mesta i nedförsbacke med medvind. Bara att hissa upp seglet så glider jag med.

Jag fick ju en anställning till och med sista januari 2014, och jag tänkte att det var ju en bra tid att gå hem på mammaledighet (med havandeskapspeng). Idag pratade jag med chefen om detta. Jag är ju så mäkta duktig i mitt arbete som sjuksköterska i bemanningen, så hon skulle försöka övertyga personalarna om att förlänga min anställning. Typ till fast anställning, och att jag går på mammaledighet med ett jobb som väntar på mig när jag är redo att jobba igen. Bara det faktum att de då skulle behöva ta in en vikarie för mig, känns ju najs haha.

Meeen jag vet ju att personalarna är snåla, så det kan bli svårt att få till den där anställningen, hur bra min chef än är. Men jag har definitivt jobb som väntar på mig efter föräldraledigheten, ett vikariat, eftersom jag arbetat så pass länge i landstinget nu.

Wiiiiiii!

måndag 4 november 2013

Den där tröttheten

Måndag förmiddag. Jag ska jobba kvällspass och det enda jag vill är att krypa under täcket och sova tills jag ska gå på mammaledighet. Känner smått ångest över hur jag ska orka med. Nu har det iofs varit en intensiv helg, men mycket trevlig och jag behövde det också! Att duscha och klä på sig känns som ett maratonlopp i denna sega otränade kropp.

Jag hade på gränsen till för lågt järnvärde när jag tog prover på MVC för någon månad sen, och det lär ju inte vara bättre nu. Är säkert trött pga av detta med. Försöker äta så mycket mörkgrönt som jag kan, men det är inte lätt heller när jag aldrig är sugen på något. Inget smakar gott när jag ska fundera ut vad vi ska äta. Vill helst inte börja ta de där vitaminpillerna med järn i. Jag blev så förstoppad att jag kräktes upp allt jag ätit på en dag, just för att det inte gick ner.

Nej om bara någon kunde klubba ner mig så jag fick sova hela dagen.

söndag 3 november 2013

Halloween och erfarenheter

Helgen är fullspäckad med familjeträffar. Det är verkligen behövligt att träffa lite folk, särskilt delar av familjen. Medans de andra är ute och roar sig på halloweenfest så sitter jag här själv i huset och försöker hålla ögonen öppna. En nattklubb är ingen bra plats för en gravid blivande mamma, som är trött. Bebis har ju börjat höra ljud, så hen sprallade på en del när jag var på klubben innan jag stack hem. Inga rave-fester för hen inte! Ville ju se alla roliga kostymer och sminkningar iaf.

Jag sitter här och funderar på framtiden, på mitt förflutna och hur mycket jag vet nu som jag inte visste då. Jag har kommit på att det är just detta som är charmen med att åldras - erfarenheterna man får och livskunskaper man lär sig. Skulle aldrig byta bort min erfarenhet och kunskap mot ett yngre jag. Tänk så mycket jag kommer ha i mitt liv, i min kropp, när jag blir gammal och grå.
Tror jag har kommit in i en fas där jag inte längre är rädd för att åldras, även om jag såklart kan önska att tiden skulle stå stilla för ett tag. Min sambo har omedvetet hjälpt mig i detta. Jag ser på han som en tolv år äldre person än mig, och jag ser livserfarenheten, klarsyntheten och den objektiva världsåskådningen som kan komma med åren. Tänk så mycket som jag inte vet, men som jag kommer att veta lite mer av om några år.