fredag 31 januari 2014

Checklistan

Nu när jag är ledig i hela 1½ månad innan bebis ankomst, så har jag en lista på saker som jag vill eller ska göra innan mitt barn kommer hem.

Målat naglarna har jag gjort! Lite löjligt men jag njuter av att kunna piffa till mig lite utan att behöva tänka på att jag måste ta bort lacket igen nästa dag. Inom vården får man inte ha sina naglar målade, och kortklippta ska de vara med.

Nästa grej jag fixat är spjälsängen. Jag har skruvat ihop delarna, modifierat den så den passar bredvid vår säng, och målat den. Jag ville nämligen ha en säng som var öppen på ena långsidan, så att jag lätt kan sträcka ut en hand till mitt barn, och dra över hen till mig när det ska ammas på natten.
Ska bara låta allt torka ordentligt, sen ska jag bädda fint och ställa sängen på plats. Ett steg på vägen till ett bebisanpassat hem.

Nästa grej är att få hit skötbordet, och det får jag imorgon förmodligen. Får se om jag vill måla den också eller ej. Sen ska det köpas tillbehör till den med, hygienartiklar inkl. blöjor och lite annat smått och gott som jag vara bra att ha på skötbordet.

Nästa projekt är att städa igenom hela huset, från tak till golv.

Därefter ska jag ställa upp vart jag vill ha alla bebissaker, som t.ex. babysittern. Bara lite småplock med andra ord.

Därefter kommer den obligatoriska packningen av förlossningsväskan, sen väntar vi med spänning på att det hela ska sätta igång!

söndag 26 januari 2014

Mammaledig

Nu, nu är det slut. Nu kan jag börja ägna mig åt att få hem det sista till barnet och få ordning på bebismöblerna och kanske f ordning på huset med.
Men jag har även arbetat några dagar med patienter som drabbats av vinterkräksjukan, och idag känner jag mig väldigt mosig i kroppen, med lite magknip på köpet. Får hoppas att det bara håller sig så.

Nu är jag även inne i vecka 34 av graviditeten, och det börjar kännas att det närmar sig slutet. Inte bara fysiskt med magen, utan även psykiskt. Man börjar bli riktigt trött på det. Men man känner också att det börjar närma sig starten på den mest omvälvande och livsförändrande händelsen någonsin. Det är stort. Vi ska snart bli föräldrar.

Men ja, jag är riktigt trött på magen, vilket jag iofs varit väldigt länge. Men jag hittade en bild som jag måste titta på lite ibland, för det här med att vara gravid, är ju faktiskt ganska otroligt.


onsdag 22 januari 2014

Ensamhet

De senaste åren har jag ibland haft dagar då jag varit riktigt ledsen över det faktum att jag inte har några vänner som jag kan umgås med utan att behöva planera flera veckor i förväg. Det blir då istället att man aldrig träffas. Tråkiga dagar kan jag inte bara ringa och höra om vi ska ta en fika på stan, för jag har ingen här.

Det senaste året har jag blivit mer social, men det hjälper inte för det. Jag är lika ensam ändå. Jag kan prata om allt med min sambo, men ibland vill jag bara kunna bolla vissa tankar med någon annan. Och familjen är för nära.

Nu när jag ska gå hem på mammaledighet så blev ensamheten helt plötsligt mer närvarande. För mig känns det som att jag kommer sitta fast i huset väldigt länge. Jag kommer iofs sitta fast med ett litet knyte som jag älskar, vilket inte är särskilt dåligt. Men ändå...

Jag gick med i föräldrautbildningen med förhoppning om att jag kanske kunde hitta någon trevlig att iaf ha lite facebookkontakt med. Men det funkar inte. Jag är för annorlunda. De var alla jämngamla och alla skulle ha sitt första barn nu, men ändå kände jag mig mycket äldre och mer erfaren än vad de är. Jag skulle inte kunna ha ett samtal med dem eftersom jag inte alls är på deras nivå. Det är ju också det som är mitt stora problem; är någon inte lik mig i mitt synsätt och i min livsåskådan så känns det inte värt mödan. För mig blir det bara en utdragen plågsam konversation om jag försöker närma mig dessa människor. Att prata om väder är bara det mest patetiska jag vet i det sociala spelet. Jag är en usel spelare.

Så egentligen får jag kanske skylla mig själv som inte lär mig att ta mig ner på andras nivå, men samtidigt är jag den jag är. En av anledningarna till att jag och min sambo har det så bra är för att han låter mig vara just den jag är. Jag behöver inte lägga mig på någon annan nivå än där jag redan är, vilket gör att jag aldrig behöver bli så frustrerad som jag kan bli när någon annan inte fattar. Och ännu bättre är att han är några nivåer över mig, och att jag därför aldrig behöver gå lägre för att kunna föra en konversation.

Problemet ligger kanske inte hos mig. Utan det finns kanske för få människor med samma idéer som jag?

tisdag 21 januari 2014

Sista APT

Idag var jag på APT på jobbet, det sista jag hinner gå på. Jag bjöd på fika och det var trevligt. Men jag måste erkänna att det känns jäääkligt skönt att lämna blekingesjukhuset för ett tag. Personalbristen och den ökade vårdtyngden och med alla överbeläggningar, och som grädde på moset, dålig sammanhållning ute på avdelningarna och mobbingfasoner bland personalen; det ska VERKLIGEN bli skönt att få gå hem. Situationen är nästan kaosartad just nu och alla går på knäna, vilket i sig bidrar till sandlådestadie och en jäkla massa frustrationer.Vi i bemanningen blir ju såklart påverkade, när vi ser allt detta dagligen. Vi kan bara skatta oss lyckliga som inte sitter fast på en avdelningen där man ska behöva stå ut med detta varje dag. I bemanningen kan man gå in och gör sitt jobb, och sedan gå hem utan att ha tagit med sig alla avdelningsbeskymmer.

Så det ska bli skönt att gå hem när det är sådant kaos på sjukhuset just nu. Jag får bara hoppas att det har lugnat ner sig, och ännu hellre, blivit bättre tills jag ska komma tillbaka om lite mer än ett år.

Pjuh!

måndag 20 januari 2014

Positiv vecka

Efter att ha arbetat sex pass på sju dagar förra veckan, så var det riktigt skönt att få sova ut i morse. Jag låg till och med vaken i en timme och bara filosoferade innan jag steg upp. Denna veckan är allt annat än negativ.

Idag har jag som sagt bara haft en ledig dag, då jag kunnat återhämta mig lite. Imorgon ska jag på gravidmassage - och oboy vad jag längtar, kroppen längtar efter lite avkoppling. Efter det blir det APT på jobbet, och då bjuder jag på fika. Det är ju sista gången som vi träffas i bemanningen innan jag går hem på mammaledigt.
På kvällen är jag bjuden på Party Light hos en gammal vän, vilket jag vill gå på, men jag får se om jag orkar med.

Så på onsdag börjar min arbetsvecka igen, om jag inte är obokad för då blir jag ledig. Annars är det arbetspass onsdag till söndag - SEN är jag mammaledig! Fem arbetspass, sen är det slut. Sen är jag mammaledig i minst ett år.

Just känslan av att få gå hem i väntan på att föda sitt barn, det är en mäktig känsla för mig just nu. Det är ju inte alls långt kvar.

lördag 18 januari 2014

Insikter

Angående mitt föregående inlägg. Den dagen var verkligen psykiskt tung för mig. Att inse att man inte alls har den kontrollen som jag trodde jag hade, över förlossningen alltså. Men det är väl just det; jag måste våga släppa kontrollen och låta kroppen styra mig.

Men det var mint sagt en omtumlande dag. Jag har hela tiden haft full koll, på vad jag ska göra för att underlätta förlossningen. Jag har varit en Doula, jag har doulat mig själv. Men jag lyckades släppa den tanken sista jag var på föräldrautbildningen. Att jag då insåg att det är ju jagsom ska föda barn, jag ska inte stå bredvid och stötta. Det är jag som behöver stöd, och det stödet kan jag inte få från mig själv. En väldigt befriande insikt, för nu kan jag istället börja förbereda mig på ett helt annat sätt.

Kanske kommer förlossningen inte bli min död.

torsdag 16 januari 2014

Förlossningen kommer bli min död

Är nyss hemkommen efter andra träffen på föräldrautbildningen. Först hade jag inte tänkt anmäla mig dit, men gjorde det i sista stund eftersom jag insåg att jag hade tyckt det varit bra med lite andra perspektiv utöver min egen doula-kunskap. För jag känner att jag fortfarande är i min doula-roll, och inte i en roll som födande kvinna.

Och jag hade så rätt...

Efter idag har jag smått börjat inse att förlossningen kommer bli min död. Inte för att jag inte tror på min kropp, utan för att jag är så misstänksam mot personalen och deras rutiner. Jag litar inte på dem, och tanken på att behöva åka in och föda barn med folk jag inte kan lita på... det känns fruktansvärt. Just nu rullar tårarna som floder, för jag har sådan ångest. Riktigt ångest.

Jag är glad att jag gick doulautbildningen, för jag vet så mycket! Men nu önskar jag bara att jag inte gått den, så jag sluppit veta om alla de fel som händer inne på förlossningen. Det hade varit bättre om jag åkt in som en normal gravid kvinna, ovetandes om alla de komplikationer som uppstår enbart för att förlossningsvården inte är evidensbaserad. Vem vet, då hade jag kanske varit trygg...

Fy fan vilken ångest. Trodde aldrig jag skulle ha sådan sjukhusskräck.

tisdag 14 januari 2014

Sluttampen

Det är mycket tankar nu som cirkulerar i huvudet, om framtiden. Kanske inte så konstigt dock, utan snarare mer naturligt att det blir så nu. Förlossningen närmar sig, och ännu närmre är ju datumet som jag ska gå hem.
Jag tänker mycket på mitt barn. Hur hen och jag ska leva vårt liv tillsammans ensamma i huset om dagarna. Hur vårt samspel kommer att fungera. Hur min och sambons relation kommer att se ut med ett litet barn i bilden. Sen funderar jag även lite mer materiellt; vad mer ska vi köpa hem? Behöver jag mer kläder?
Jag försöker dock skjuta upp en de av dessa tankar till senare, när jag gått hem från jobbet. Då ska jag göra en lista, och jag kommer bearbeta av den i god tid. Det ska pysslas lite i huset och vi ska ställa i ordning inför vårt barns ankomst. Bara massa trevligheter att se fram emot, men just nu måste jag verkligen lägga alla energi på mitt jobb de sista dagarna jag arbetar. Två dagar till ända, fyra kvar. En dag imorgon, och sedan en dags ledighet. En dag i taget. Kämpa på!

Dock vet jag att det kommer bli hyfsat olidligt mot slutet av veckan. I två dagar nu har jag kämpat med en gravidmage som kan göra riktigt ont, särskilt när jag reser mig upp från sittande läge. Då känns det som att bebis ska ramla ut ur undersidan magen på mig. Foglossningen är numera lika ond fram som bak, plus att ryggvärken tilltagit. Vikten ökar snabbare än den gjort tidigare och bristningarna börjar poppa upp på magen. Snart exploderar jag, garanterat.

Jag är definitivt inne i en klago/gnällperiod, och jag är definitivt inne på sluttampen av den här oändliga graviditeten.

måndag 13 januari 2014

Det är bättre idag

Mycket sömn, inga hussysslor (jag struntade i dessa) och jag är på lite bättre humör. Ny vecka, tuffa dagar, men nya tag.

Jag ska vara på en ny avdelning denna veckan, och vem vet, det kanske är riktigt kul? Positivt tänkande, positivt tänkande, positivt tänkande...

lördag 11 januari 2014

11 pass på 2 veckor

Jag har bara 11 pass kvar att arbeta innan jag går hem i väntan på att få föda mitt lilla barn. Men de är inklämda på 14 dagar, och jag har smått ångest över hur fasiken jag ska orka med. Jag får köra ett mantra i huvudet för att ens kunna ta mig igenom detta - "jag går snart hem, jag går snart hem, jag går snart hem".

Men ja, jag är riktigt trött nu. Jag hade två dagar denna veckan som jag verkligen sken som en sol. Jag var pigg. Nu är jag alldeles trött, sliten och väldigt nere i humöret. Idag ser mina 11 pass ut som minst 11 veckor till. Jag orkar inte.

Alla är så glada och klappar så fint på min mage. Men fan, jag har ingen lust att glädjas längre åt den här graviditeten. Det finns en sak som jag verkligen älskar, och det är barnet i magen. Men resten kan verkligen slänga sig i väggen. Det är inte kul. Och jag är faktiskt lite trött på att hålla masken och glädjas när andra glädjs för min skull.

Fast det är kanske det jag behöver; andra som kan glädjas åt min graviditet, för jag gör inte det.

onsdag 8 januari 2014

Älskade lilla barn

Varje dag påminner hen mig om vilket litet under hen är. Lite av personligheten börjar titta fram, och jag blir bara ännu mer nyfiken på vem det är som ligger där inne i magen.

Idag när jag var hos barnmorskan visste jag redan hur bebis skulle reagera på det barnmorskan gjorde. Jag vet att mitt lilla barn vill ha lugn och ro. För så fort barnmorskan har klämt på min mage så börjar bebis böka runt. När doptonen placeras på magen för att lyssna på hjärtljuden så försöker bebis putta undan den där pekpinnen hela tiden, och hjärtljuden springer upp i hög fart. Kanske blir hen förbannad på allt petande, kanske blir hen irriterad över det där skarpa ljudet som kommer ut från mätaren. Direkt efter att barnmorskan stänger av doptonen så lugnar bebis ner sig och återgår till sin stillsamma vardag. Kanske är mitt barn lite som mig?

Jag börjar lära känna lite av mitt barns personlighet, och jag längtar tills hen kommer ut så att jag kan se om min bild av barnet verkligen stämmer eller ej.

måndag 6 januari 2014

Detta är inte klokt

Ja, det märks att man börjar bli höggravid. Arbetade dagpass igår och ska på ett kvällspass alldeles strax. Hur länge sov jag idag egentligen? Klockan 11 tvingade jag mig upp. Hade kunnat sova mycket längre.

Jag har börjat bli som skalman, med sin mat och sovklocka. Mest tid läggs på sovtiden såklart.


torsdag 2 januari 2014

Planer för 2014

Idag var jag iväg på gravidmassage i Ronneby. Verkligen välbehövligt och jag har redan bokat in två behandlingar till, till att börja med. Bara det att kunna lägga sig på mage för första gången på månader var ju verkligen underbart! Kanske borde skaffa en sån där kudde själv, hehe.

Jag kan verkligen rekommendera Aktiv Massage vid Ronneby Brunn. Hon har flera olika behandlingar att välja på, och lokalen är ju bara såå fin.

Aktivmassage.se

Nu när det nya året har påbörjats, så blir ju det här med barnaskaffandet lite mer nära. Det är nära tills jag går hem från arbetet, och om bara cirka två månader är det dags att åka till förlossningen. Visst, i min trötthet och foglossning så känns det som en evighet till. Men det är år 2014 allt händer, och år 2014 är det nu.
Jag har därför ägnat mer och mer åt planerande i mina tankar. Vad ska göras när, och hur ska det gå till? Vad mer ska vi köpa hem? Jag har min kära mor som kommer att spendera tid hos oss innan barnet kommer, och då planerar jag målarstuga i huset. Några av barnmöblerna ska målas och snyggas till och det kan jag och mor pula med under tiden vi väntar på barnets ankomst. Lagas mat ska det göras med, och frysas in. De där matlådorna lär bli guld värda under en tid efter förlossningen. Jag har även tänkt försöka få ordning på oredan i huset under tiden jag går hemma. Som det är nu känns det lite kaos. Det är liksom inte inrett på ett bra sätt. Vi har så mycket förvaringsutrymme att vi från början bara lade saker här och där. Men det är ju ingen ordning på det. Så ja, lite pul i huset lär det bli med.
Vi ska även köpa bilbarnstol. Funderade först på begagnat, men det känns ändå lite osäkert. Dessutom kan det nog vara en bra investering inför framtiden med, ifall fall.

Min första plan blir iaf att sova när jag går hem från jobbet. Sova i minst en vecka, sen kan jag börja ta tag i resterande planer.