torsdag 31 juli 2014

Tisslans tygblöjor

Ville gärna göra ett inlägg om min andra sort av tygblöjor som jag har här hemma.

Dessa är köpta från märket Tisslan, på deras hemsida Tisslan.se.

Det går helt enkelt ut på att man har ett skal i vattenresistent material. Till detta får man inlägg som viks och bara läggs i skalet. På så sätt behöver man inte byta hela blöjan när barnet kissat/bajsat, utan enbart inlägget. Skalet byts när det blir smutsigt, när man vill ha en annan färg/mönster, eller helt enkelt när det är dags att tvätta.

Så vad tycker jag?
Jag tycker det är ett smart sätt att hantera tygblöjan på, det här med att enbart byta inlägget.
- Skalet finns att köpa i en hel del olika härliga mönster, vissa mer neutrala, andra åt det mer pangiga hållet. Man kan alltså få en väldigt färgglad kombination i tygblöjehyllan, vilket jag själv uppskttar väldigt mycket. Det ska ju synas att man använder tyg!  Skalet har resår runt låren och bak på ryggen, och den har aldrig läckt på min lille pojk. Eller jo, en gång, men då hade jag medvetet knäppt den lite för löst en dag då lilleman hade lite fuktskav i ljumskarna.
Det är en one-size, vilket betyder att den kan användas under hela blöjperioden, vilket är toppen för mig som inte vill lägga pengar på blöjor i olika storlekar. Denna hänger alltså bara med. Efter tvätt torkar den på nolltid.
- Inlägget upplever jag ha en väldigt stor uppsugningsförmåga. Ena sidan har ett torrskikt, vilket innebär att materialet känns torrt trots att barnet kissat. Jag får säga att det känns otroligt torrt, trots att inlägget är dyngsurt! Bättre än andra torrskikt jag testat. Inlägget viks i tre delar (trifold) med torrskiktet uppåt mot barnets hud, vilket skapar ett gediget inlägg som tar emot mycket kiss. Efter tvätt torkar den över en dag + natt, hemma hos oss iaf (i halvt instängt tvättrum).

Så vad gillar jag inte?
- Skalet är snyggt, men känns lite sladdrigt. Knapparna går upp lite lättare än vad jag hade hoppats på, om jag jämför med POOPS! knappar. Men samtidigt knäpps varje flik med tre knappar, vilket gör det lite säkrare också. Det enda negativa som jag upplever som ett problem, är det faktum att skalet ej får tvättas i högre temperaturer än 40 grader, eftersom skalet då kan ta skada. Ibland hade det varit skönt att kunna tvätta i iaf 60grader om det kommit bajs på skalet (vilket det gör ibland). Men jag upplever ändå skalet som helrent efter en tvätt.
- Inlägget verkar ha väldigt bra uppsugningsförmåga, men det blir väldigt stort och bylsigt. Min pojk är strax över 4 månader, väger snart 8 kg, men känns ändå lite för liten för denna blöja. Inlägget blir tjockt och lite hårt i elasticiteten när det viks som instruktionerna. Inläggets övre kant går ända upp under knapparna, vilket på bebisar ge ett extra tryck uppåt i buken när de sitter upp. Hos min ammande bebis resulterar det i att han kräks lite oftare.
Jag kan tänka mig att Tisslans blöja passar utmärkt på ett litet större barn, men jag har svårt att se hur en nyfödd eller extra liten bebis skulle kunna använda denna på ett bra och bekvämt sätt, trots att det är one-size. På hemsidan säger de att nyfödda inte riktigt kan ha inlägget så som det är tänkt att vikas, men att det finns andra sätt att vika inlägget på. Hur vet jag själv inte, eftersom jag är nybörjare och inte har hittat något på nätet om det.

Vad tycker jag i slutändan?
Överlag gillar jag blöjan. Lilleman börjar bli lite större och blöjan passar bättre och bättre. I början var det svårt att få till en bra passform med inlägget och skalet, men nu har jag vant mig och lärt mig tricket. Det finns kanske bättre blöjor i samma utformande, men eftersom jag tycker inlägget har så pass bra uppsugningsförmåga så tänker jag absolut inte kasta bort den. Jag tänker faktiskt köpa på mig ett paket blöjor till från Tisslan, då jag ändå tror på den i längden.

Som ni ser går inlägget upp under knappraden, vilket jag inte gillar.

Dock sitter den bra och tätt när den väl är på plats

Resår kring benen som på min pojk håller tätt. Rumpan blir väldigt bulig av inlägget, men fördelarna överväger nackdelen. Lilleman verkar inte bry sig iaf!

Tröstisar

Nu undrar jag om inte Lilleman har alldeles för mkt av tröstisar haha. Igår hittade han nämligen tummen sin, som nu då och då suttas på för fullt. Lille pojk.

Han övar även för fullt på att vända sig från rygg till mage. Jag vet inte om jag kan räkna det som lyckade försök eller ej, eftersom han hamnar på mage, men armen ligger fortfarande under han så huvudet ligger ju på sidan. Om det räknas som lyckades försök så har han kunnat vända sig i en vecka nu, men jag väntar fortfarande på att han ska få loss armen ordentligt.

Men ja, dessa tröstisar. Nu har han tutten, nappen, snuttefilten och tummen som han kan ta till. För mycket? Jag vet inte. Nappen kändes som ett måste då han inte kan sova utan att sutta på något. Snuttefilten lärde jag in honom på, för jag tyckte väl det kunde vara bra. Jag har inte bestämt om jag gillar att han suttar på tummen eller ej. Menar, en napp och en snuttefilt kan man ta bort, men tummen finns ju alltid där. Har haft ett 8-årigt barn i min närhet för ett tag sen, och hon suttar fortfarande på tummen, även ibland i skolan. Det känns inte okej.
Jag antar att det handlar om trygghet och gammal vana. Jag hoppas jag kan lära min son att känna sig trygg utan att behöva sutta på tummen allt för långt upp åldrarna.

I farten


Tummsuttande in action!

måndag 28 juli 2014

Reaktion på babyolja!

Innan lilleman föddes införskaffade jag lite hygienartiklar, bl.a. Natusan Baby Oil. Tänkte det är ju bra att ha hemma.

Men... Trots parfymfri, allergitestad och "framtagen för nyföddas känsliga hud" och trots rekommendationerna att man kan smörja på torr hud och bra vid massage, så var den oljan verkligen INTE bra!
Lilleman reagerade väldigt starkt på den. Jag använde den en gång vid magmassage, och jag märkte sen att de områden där han varit lite torr/skör i huden blev illröda. Jag tänkte inte mer på det då, det kanske var en slump?
Men sen fick lilleman torrfläckar/utslag på bålen efter att jag ätit jordgubbar, och då tog jag oljan och smorde in igen. Jisses vad han blev röd! Det såg ut att riktigt svida, och ja, det gjorde det nog. Jag testade faktiskt att lägga lite olja på min tunga, och direkt fick jag en stickande känsla på tungan.

Jag läser bak på flaskan. Jovisst står det att oljan är särskilt bra mot torr hud och vid spädbarnsmassage. Men sen läser jag lite mer... Ska absolut inte förtäras då den kan orsaka allvarliga skador. Har barnet fått i sig så ska man genast kontakta vården. Say what?!
Hur kan en så "hudvänlig" olja vara rent livsfarlig att få i sig? Och den ska man smörja på huden?
Inte konstigt att lilleman fick reaktion på den.

Aldrig mer industriproducerat skit, med konstiga ämnen i. Nu blir det enbart naturliga matoljor.

Mild? Så fan heller!

söndag 27 juli 2014

Dåliga dagar

Det finns bara så mycket av den där energin och tålamodet att ta av. Jag har haft några dagar nu då jag inte någon gång riktigt kunnat njuta av min tid här. Av någon anledning känns allt så mycket tyngre och belastande.
Jag längtar till varje liten stund som lilleman ska sova middag på, och jag sliter mitt hår (och ibland gråter) när han trots att ögonen går i kors vägrar somna. precis i ögonblicket då han ska till att somna, så börjar han skrika. Han hatar verkligen att somna... Sen när han väl sover, sitter jag och sjunker ihop och har ångest över det faktum att jag snart måste ta hand om han igen. Ja, för han måste ju vakna till slut.
Dessa dagar undrar jag vad jag gett mig in på. Hade det inte varit bättre att vara barnfri med barnlängtan, än att ha barn med noll tålamod till sitt barn? Så känns det nu, och jag hatar mig själv för det. HUR kan man tycka att sitt barn är så jobbigt? För han är ju inte jobbig egentligen, det är bara jag i min negativitet som tycker det. Visst det är jäkligt energikrävande med en bebis som hatar att sova middag, men resten av tiden är han ju mestadels glad och nöjd.

Varför mår jag såhär?

Det är nu någon smart viktigpetter ska säga åt mig; "Varför skaffade du då barn när du känner såhär", "men du fattar väl att det blir såhär med småbarn, ingen sömn och ingen egentid", "du har ingen rätt att klaga, du som längtade efter barn så mkt".
Men jag hoppas att alla som läser detta, INTE säger något sådant till mig. Jag har det jobbigt med mig själv som det är utan att andra ska behöva påpeka mina brister som person och mamma, som jag är väl medveten om.

Mitt i allt känner jag mig dessutom snuvad på allt roligt som jag tyckte om att göra innan vi fick barn. Gå på bio, gå ut och äta på restaurang, lägga sig vid havet, ha film-maraton osv. Visst, det kommer komma en tid då jag åter igen kan göra detta, men den tiden ligger flera år framåt i tiden. Bara det känns deprimerande. Jag känner mig fast här hemma, även om hemma är väldigt bra det också. Jag kan inte ens gå ut mitt på dagen och göra trädgårdssysslor, eftersom det är för varmt för lilleman och han behöver vara med hela tiden.

Bitterhet. Avundsjuka. Vemod. Ångest. Känslor jag aldrig riktigt haft eller känt av innan jag fick barn. Har jag blivit en sämre människa?


fredag 25 juli 2014

Laserbehandling

Igår var vi uppe i Växjö för första laserbehandlingen av min senaste tatuering. Vi hämtade upp tatueraren som hade tagit tåget hit till Karlshamn, och bilade sedan upp.
Jag var väl lite nervös. Hade läst på nätet att det gör mer ont än vad det gör att tatuera sig, att det skulle kännas som man upprepade gånger blir snärtad av ett gummiband. Men det var ju inte alls farligt!

Först diskuterade vi hur vi skulle gå tillväga, och vi beslutade att namntexten såklart skulle tas bort helt, men att bara vissa delar av älvan skulle tas bort. Jag vill ju faktiskt ha det motivet, och när de delar som blev fel/fula har bleknat, så ska det göras om. Jag kommer nog få min fina tatuering till slut!

Så hur kändes det då?
Det var kanske likvärdigt med att tatuera sig, kanske lite mindre smärtsamt dock. Men istället för den skärande smärtan man känner vid tatuering, så kändes detta som det brändes. Kommer ni ihåg leksakspistolerna man hade förr, som man stoppade i knallremsor i (eller "knallringar" i revolvern), och det smällde och luktade lite krutaktigt?
Så lät det iaf! Fast mycket snabbare då, och kanske lite högre, och dessutom luktade det likvärdigt. Brännt kött, gött! Hahaha.
Nu har jag en platsfilm över tatueringen som ska sitta i 24h från igår. Det blödde en del så det ser inte så värst trevligt ut. Om 4 veckor ser vi vad som gått bort och vad som eventuellt behöver lasras igen.

Jag är peppad!

Bild tagen från [länk] wildtattooart

torsdag 24 juli 2014

Det blir tråkigt att vara hemma

Allt eftersom dagarna, veckorna och månaderna går sedan lilleman föddes, så blir det ju självklart fler och fler dagar i listan då jag inte vill vara mamma. Vissa dagar är bara så - täcket över huvudet och med en bra film (eller flera) rullandes på tv:n, åh vad jag saknar det. Eller en lång uppesittarkväll med sambon, eller ett besök på bio eller restaurang.

På senaste tiden har jag även varit iväg mycket, med lilleman såklart. Men i dessa stunder får jag känna lite av den känslan igen. För även om lilleman är med så blir det inte samma sak som om vi vore hemma. Hemma är det konstant omhändertagande av liten. När jag är iväg kan han hänga på armen medans mina tankar är någon helt annanstans. Det är så skönt.
Tyvärr har väl bieffekten av detta blivit att jag har börjat bli rastlös här hemma. Dagarna känns väldigt långa när jag inte har en tur någonstans inplanerad. Samtidigt så vet jag att jag behöver vara hemma med lilleman, för både han och jag blir helt tömda på energi när vi är iväg mycket. Jag kan inte ta igen någon vila heller, särskilt inte nu när det är så fruktansvärt varmt och lilleman inte kan sova på dagen.

Så, jag vill gärna åka hemifrån ofta, för att komma ifrån vardagen lite. Samtidigt känner jag nu att jag nog får tvinga mig själv att inte bege mig ut. För litens skull, men också för mitt eget välbefinnande; att försöka komma in i en fungerande rutin här hemma.
För rutin känner jag väl inte riktigt att jag har, inte nu när liten har fått för sig att det är dötrist att somna/sova middag. Jag får hela tiden "ta det som det kommer" och ingen dag är den andra lik. Jag har försökt att ha någorlunda fasta tider på dagsschemat, men lilleman slår bakut så fort jag försöker göra nått som inte passar in i hans evigt förändrande dagsschema. Det funkar liksom inte att gå efter klockan med min lille son.
Vissa kallar honom bortskämd, men bebisar kan inte bli bortskämda. De har behov och mitt barn har antagligen mer behov av saker som andras bebisar kanske inte har, och vice versa.

Jag vill att han ska känna sig trygg, och på den punkten är jag mer än självsäker på att jag som mamma kan ge honom, och har gett honom.
Jag ska bara ge mig själv lite trygghet i hemmet också, vilket blir lite svårare för min del...

onsdag 23 juli 2014

Kalla bilar och varma kvällar

Igår fick vi då äntligen chansen att fixa AC:n i både min och sambons bil. Det har varit rent olidligt att köra bil i denna värmen utan en fungerande AC. Att ta med lilleman i bilen mitt på dagen har inte funkat, och de gånger jag tvingats köra så har lilleman haft kylklampar under fötterna och en blöt handduk på huvudet för att kyla ner. Babyskyddet blir så oerhört varmt även om det inte är varmt ute! Lilleman är alltid svettig om huvud och rygg när vi plockar upp han därifrån. Babyskydd som andas? Kan någon uppfinna?!

Sambons bil visste vi väl att AC:n skulle funka igen efter att den fyllts på med gas. Men min bil visste vi inte. AC:n funkade ju inte när jag köpte den, och vi visste inte om det fanns en läcka i systemet eller om kompressorn inte skulle funka alls. Så min bil var en chansning, eftersom det kostar ju att fylla på AC:n.
Men den funkade! De kunde heller inte se någon uppenbar läcka heller, så nu håller vi bara tummarna på att den fortsätter funka. Den hade nog helt enkelt inte blivit påfylld på många många år.
Bilturen hem var rena lyxen. Fönstrena uppvevade på motorvägen gav en tystare bilfärd, och att slippe behöva köra i 190 för att inte hinna vara ute och köra längre tid än vad man behöver. Nej nu kunde vi "glida" hem i en bil som var skönare att sitta i än att vara utanför. Yay!

När vi kom hem väntade mamma i huset, där hon förberett en grillkväll. Vi har världens bästa möjlighet att grilla här, men ändå blir det aldrig av. Det är liksom inte värt besväret med att rena grillen osv när bara jag och sambon ska äta. Däremot är det ju utmärkt när vi är lite fler! Som igår, och OJ vad gott det var. Kött blir aldrig så bra som när det grillas. Den där rökiga sommarsmaken får man inte någon annanstans.

Vi har det mer än bra här, här ute i skogen mellan Trensum och Matvikshamn. En bra dag känner man både skogens mulliga doft och havets salta bris. Underbart!

söndag 20 juli 2014

Drömmen om hund

Jag kan fortfarande inte släppa tanken på att jag vill ha en hund i familjen. Sambon vill ej och det är omöjligt att rubba den åsikten, eftersom jag har väldigt svårt för att hitta bra argument - alltså rent logiska utan inblandning av känslor. För om man tar bort det faktum att en hund kan vara en livskamrat, en del av familjen - så är det massvis med jobb och massor med pengar som försvinner på försäkring, mat och oförutsägbara utgifter. Och rent praktiskt, vem ska passa hunden när vi åker iväg på längre sträckor? Ny bil, ja det måste ju köpas det med...

Så ja, det är väldigt svårt att motivera införskaffning av hund, eftersom det negativa verkar överstiga det positiva med råge. Tråkigt, men sant.

MEN, skulle jag få möjlighet att skaffa hund, så är det fortfarande Staffordshire Bullterrier som sitter fastnaglad i mitt huvud, en svart sådan.





lördag 19 juli 2014

Utslagen

Veckan som gått har varit riktigt rolig och trevlig. Mycket utfarande och träffar med familj och vänner. Men det har tagit ut sin rätt. Eftersom det är som det är med bebis och allt, så finns det ju ingen chans att kunna återhämta lite energi. Trött Ida idag med andra ord.
nu fick jag dessutom reda på att svärmor kommer hit om bara ca 40 min. PANIKSTÄDNING! Ingen vila här inte, hehe.


fredag 18 juli 2014

Utslagen lilleman och beslut om tatueringen

Idag har varit en lång dag, trevlig, men lång. Åkte hemifrån tidig förmiddag för att träffa en vän nere i skåne. Även om vår lille pojk är ganska lätt att ha med sig, så är ju alla intryck han får väldigt många. Så han kan vara hur glad och lugn som helst när vi är iväg, men sen kommer smällen på kvällen sen, då det är extra svårt för honom att komma till ro.
En utslagen kille efter dagens utflykt
Efter besöket hos kompisen for vi vidare in till Kristianstad där jag hade en fikaträff med tatueraren jag gått till. För cirka en vecka sedan var jag hos honom och gjorde en tatuering, som olyckligt nog inte blev bra. Jag tänker inte nämna några namn här, för jag vill inte att min tatuering ska associeras med hans namn - eftersom han i normala fall är väldigt duktig och VÄLDIGT trevlig och mån om sina kunder. Han har fått utmärkelser/priser för sina porträtt, så dålig är han absolut inte. Det blev bara olyckligt helt enkelt, med dålig ny utrustning.
Men snacka vilken panik jag kände när jag upptäckte att jag inte alls var nöjd med den. Tror aldrig jag känt sådan panikartad ångest i hela mitt liv. Hade även ångest över det faktum att det är en lång process med att ta bort en tatuering. Hade väl även i tankarna att det inte skulle gå att ta bort utan att göra skada på huden - men idag finns det bra teknik och nu känns det inte lika jobbigt.

Men jag har läst på lite, och bestämt att hela tatueringen ska bort! Även om den hade kunnat göras om så att den ser OK ut, så vill jag inte ha en tatuering som blev en kompromiss med vad jag ville ha och vad det till slut blev.
Tatueraren har kontakt med en person i Växjö, som utför sådan laserbehandling. Redan på torsdag blir det att vi åker upp och påbörjar processen med att sudda ut tatueringen.Tatueraren kommer stå för kostnaden. Just nu känner jag mig bara glad att det var han som gjorde detta, och att jag inte gick till någon annan som jag inte kände och som kanske inte hade hjälpt mig med detta.


tisdag 15 juli 2014

Dränerade dagar

Det är tuffa dagar som går förbi. Sen i fredags har vår lilla lilleman varit upp och ner till tusen. Det är inte ofta han kan ligga själv i en minut utan att han blir ledsen, han pratar ledset hela tiden och det är svårt att vända hans ledsamhet och gråt till långa stunder av glädje. Men han är också mitt uppe i värsta veckan i det fjärde utvecklingssprånget. Samtidigt som han är väldigt krävande just nu så är det okej. Han får gärna sitta fast på mig, snutta jättemycket och vara sådär needy. Han genomgår stora förändringar i både hjärna och kropp, och det är klart att det är läskigt för honom! Han behöver mig, och jag hjälper han så mycket jag kan och orkar.
Samtidigt som han tar mycket energi just nu så ser vi verkligen hans utveckling som tagit ett rejält språng de senaste två veckorna. Det är otroligt roligt och givande att se.

Men ja, jag är verkligen dränerad på energi. Han sover dåligt om nätterna eftersom han vill tutta hela tiden, vilket såklart innebär mindre sömn för mig. Lägg sedan på att vi måste ge han uppmärksamhet 100% av hans vakna tid. Det är som värst denna veckan, men jag tröstar mig med att detta snart kommer gå över och att vi om några veckor kommer ha en gosig och glad liten kille igen - som ivrigt kommer träna och visa sina nya färdigheter. Varje dag med vår son är en gåva. Sådan glädje får man inte på annat håll.

 Bärsjalen använde jag en del när han var nyfödd. Men sen ville han inte mer. Han tyckte det blev för trångt och han blev även så varm att han svettades floder. Men häromdagen var det åter igen enda sättet för han att komma till ro. Han vägrade somna liggandes bredvid mig, så då fick han tryggt sova på mig - och OJ som han sov. Han tog säkert igen en hel del av förlorad sömn.

lördag 12 juli 2014

Träning och framsteg

I måndags gick jag vidare till andra perioden i steg 1, i min träning (Tränings för nyblivna mammor. av Olga Rönnberg). Jäklar vad det var tufft! Så tufft att jag höll på att trilla ner för trappan med lilleman i famnen, jisses. Sådan träningsvärk har jag inte haft på år och dar. Jag blev väl lite skrämd av trapphändelsen, samt att värmen slog på för fullt och lilleman blev jätteklängig - så jag har inte tränat mer denna veckan. Det har liksom inte gått ihop med min vardag denna veckan.
Men jag lovar, jag har inte gett upp! Jag valde bara att ta en liten paus, och nästa vecka ska jag på det igen. Min mentalitet kring min träning är helt annorlunda jämfört med tidigare. Nu handlar det om pauser, medans jag tidigare "gav upp" och slutade helt.

Vikten fortsätter att trilla nedåt, och jag börjar väl bli smått rädd att det även är muskler som försvinner... Det är därför jag har valt styrketräning som min grej. Jag ser ju på mig att de ställen där jag smalnat av som mest, så syns knappt några muskler. Det är liksom slappt. Rumpan ska vi inte tala om, kroppens största muskel (gluteus maximus - rumpmuskeln) är i princip obefintlig på mig. Om jag ska bygga stora muskler på nått ställe så är det def rumpan jag ska satsa på!

Men vikten som trillar av är nog ändå ett framsteg, eftersom jag har en hel del överviktsfett att bli av med.

fredag 11 juli 2014

Lång vecka

Detta har nog varit den längsta veckan hittills, och det är bara fredag så längre kommer den vara! Varje dag har varit plågsam och tiden går långsammare än långsammast. Dock slår jag vad om att alla semesterfirare har varit mer än helnöjda! Värmen och solen slog på stort!!

Men för mig bekräftade värmen att jag inte är en sommarmänniska, och jag får nog säga att detta har varit den jobbigaste sommaren jag minns (iaf den här veckan). Why?
Stackars, stackars lilleman. När det är 26-27 grader inomhus, och över 30 grader i solen, så är det dömt att lilleman ska må skit. En liten bebis i denna värmen är ingen bra kombo.
Han har varit ledsen, han har svettats, han har ätit dåligt, han har sovit extremt dåligt på dagarna och nätterna gav heller ingen svalka. Usch! säger jag bara.

Så ÄNTLIGEN idag kommer lite svalare väder. Det finns moln som ibland skuggar solen och det blåser skönt. Idag var första dagen som lilleman kunde sova gott på dagen. Han måste ha tagit igen massa förlorad sömn idag, då han hela veckan bara kunnat sova i max 30 minuter och idag sov han ett pass på två timmar! Det har inte hänt på länge.
Nu ligger han däckad igen, och jag har fått lite längre självtid med en bok och lite snacks.

Nej jag har sagt det förr och jag säger det igen; Jag längtar efter höstrusket!

söndag 6 juli 2014

En bra helg

Efter någon dags helvete med lilleman så har det varit en extremt bra helg. Han har varit glad och nöjd mest hela tiden, och åter igen känner jag igen hans signaler. Det måste ha varit något tok de två dagarna då han var helt upp och ner.

Jag tror faktiskt att han var hungrig och inte fick i sig så pass att han blev mätt. Det ger mig såklart dåligt samvete som inte försökte mer med amningen, men han vägrade ju... Eller ja, det blev extremt många amningstillfällen, men bara småsnuttar hela tiden. Han fick antagligen i sig för mkt av den där förmjölken vilket gjorde han extra gasig (= magknip) och hungrig hela tiden. Dessutom släppte jag inte ifrån mig mjölken många gånger då han försökte äta. Stressen jag kände ställde nog till mycket problem. Han grät verkligen stora tårar och verkligen visade att något inte stod rätt till. Kan säga att det är inte ofta han har gjort det, alltså verkligen skrikit för att han hade ett enormt behov av nått (smärta, jättehungrig).

Gällande de där viktkurvorna på BVC så kan man ju bli lite nojjig. Min lille pojk har gått upp mer än bra sen han föddes, men när vi mätte och vägde han i fredags (då han haft en vecka med amningsstrul), så hade han "bara" gått upp hälften av vad han brukar göra på två veckor. Nu är det ju så att han har gått upp super innan, så hälften av det innebar ändå normal viktuppgång/vecka. Men som sagt, han har ju fått gå mer hungrig också.
Men nu är vi nog på banan igen!


lördag 5 juli 2014

Två sommarhatare

Jag säger då det. Det har varit några skönare veckor nu, då solen varit moln och åskovädren bytt av varandra. Jag tycker inte alls det är bekvämt med den stekande solen. Somrarna innan vi fick barn så kunde det ju funka, eftersom vi kunde sticka till havet och kyla ner kroppen lite. Men nu kan vi inte det. Del för att jag inte känner mig bekväm med att ta med en liten bebis ut i stekande sol och värme. Men det är också för att lilleman hatar värmen lika mycket som jag, om inte mer. Hela dagen längtar både jag och han till kvällarna då vi kan gå ut och svalka oss lite. Han har det jobbigt just nu med värmen. Vi svettas om nätterna, och om dagarna gnälls det för han är för varm.
Lilleman har gett mig ännu en anledning till att inte tycka om sommarvärmen. I år kan jag dessutom inte åka ut och köpa kulglass i strut, för lilleman tål ju inte...

Nej, jag längtar redan till hösten! Helt ärligt gör jag det.

POOPS!

Idag testar vi en annan typ av tygblöjor, av märket POOPS! Det är en allt-i-allo blöja där inlägger sitter fast i skalet. De jag testade innan bytte man bara inlägget vid blöjbyte, men hr måste man byta hela blöjan. Det absolut smidigaste får jag nog säga, om man är ny på detta. Det är ju i princip som att byta en vanlig pappersblöja, men man slänger den i tvätten istället. POOPS' sitter väldigt bra på hans lilla bebisrumpa. Känns inte alls stort och bylsigt trots att den ska räcka hela blöjperioden.


Jag tycker det känns superkul detta! Lite synd att jag inte har tillräckligt för att enbart kunna köra på tyg nu. Det kostar ju lite att köpa in så därför får jag ju ta det lite succesivt.

Men det funkar bra! Det kan hända att jag behöver byta blöjan lite oftare än innan, men lilleman verkar inte bry sig om att han kissar i tyg istället för papp. Hittills har jag inte behövt byta en enda bajsblöja när vi testat tyg, eftersom jag kör potträning och har lyckats med nummer två på toa istället för i blöjan!
För en del låter detta kanske lite wierd, att låta små bebisar gå på pottan. Men hur skönt är det inte när de lär sig att det är trevligare att sköta sina behov på toa än i blöjan? Bara positivt, och definitivt mindre kladd!

torsdag 3 juli 2014

Två dåliga dagar

Så är det. Att så fort man tror att man ÄNTLIGEN har hittat en bra rutin och fått någorlunda kläm på hur lilleman vill ha det, så ändras något som gör att jag måste börja om från börja med att klura ut vad lilleman vill och behöver. Igår och idag har varit allt annat än bra. ALLT är upp och ner med lille pojken just nu. Han har börjat göra saker som jag aldrig varit med om med han tidigare. Han gråter till och med på ett helt nytt sätt vid vissa tillfällen, och jag har ingen som helst aning vad han gråter för. Gissa vem som känner sig som en usel mamma?

De gråten han nu kan få låter precis som när han grät tidigare när han blev riktigt rädd eller när det gjorde ont på han. Den där hulkande stortårade gråten. Nu gör han så i långa perioder, otröstlig! Såklart undrar jag om han har ont. Men hur ska jag kunna veta? Han kan ju inte säga om det gör ont, eller vart det gör ont. Det gör dock ont i mammahjärtat.
Han vill inte sova. Han hugger efter tutten hela tiden, och får han tutten suger han på ett sätt som verkar helt frenetiskt, och som inte får igång utdrivningen på ett bra sätt. Det blir några få klunkar, sen börjar han bitas och slita i bröstvårtan (tack gode gud att jag inte är överkänslig), och tar jag då bort han från bröstet så börjar det skrikas, men låter ag han ligga kvar så blir det skrik ändå. Han sväljer mer luft än vad han någonsin har gjort, han äter trots att han är mätt, vilket ger stora spyor och därmed mer skrik. Allt är en ond cirkel just nu.

Jag funderar på om det är tänder på G, för han har börjat dreggla och bita i saker denna veckan, men samtidigt finns det inte ett spår av en tand i munnen på han.

Jag tror även att bebisar ibland behöver gråta ut, precis som vuxna kan behöva gråta ibland för att lätta på trycket eller bearbeta saker och ting. De gånger jag vet att han är mätt, har fått ny blöja och allt annat är okej, så låter jag han skrika i min famn. Men han slutar aldrig.... Då börjar jag tvivla och undrar om han har ont. Han vill inte ha nappen, han vill inte ha tutten, han vill ingenting. Han vill inte ens titta på mig. När han väl lugnat sig och tittar på mig, ja då börjar nästa skrikperiod. Ikväll tog det 40 min innan han tystnade, och då för att jag själv började storgråta och han blev helt förundrad och distraherad av mitt eget hulkande och gråt-tjut. Han tittade på mig precis som om jag var dum i huvudet haha. Mamma det är ju jag som ska gråta, inte du! Hade jag inte börjat gråta själv så hade han fortsatt sin skrikfest.

Jag är dock lite nyfiken på hur länge han hade orkat...