fredag 29 augusti 2014

Planerade utflykter

Igår kom jag på mig själv med att gå runt och längta till kvällen så dagen kunde ta slut, och jag insåg även att jag känt så de senaste dagarna. Jag känner mig depp, dagarna går långsamt och jag längtar till nätterna då ja iaf kan skrapa ihop någon enstaka timmes sömn samtidigt som tiden går fortare på nätterna. Jag behöver alltså inte genomlida lika många timmar (subjektivt) som på dagen. What to do...

Nej jag kände väl att det blivit för mycket av det vanliga. Stillasittande och inlåst i hemmet. Så jag bokade in en trip till Kristianstad imorgon lördag. Det är nämligen Expo Syd Reptilmässa där imorgon! Även om det var några år sedan jag var i kontakt med reptiler senast, så ligger det mig varmt om hjärtat och det ska bli riktigt kul att få titta på, och drömma sig bort, om dessa vackra och spännande djur.

På söndag föll det sig ven så att svärmor bjöd in på middag, för att fira sambons bror som fyllt år. Så ännu mer trevligt! Ibland blir det helt enkelt bara för mycket av samma vita väggar.

Min sambo föreslog även att vi skulle planera i en resa. Kanske en weekend, kanske bara över natten - men en resa! Jag fick fria tyglar att bestämma vart, när och hur vi ska åka.
Så... Har ni några tips på en mysig weekendresa, med en bebis i bagaget, inom Sveriges gränser (köpenhamn funkar såklart med)?

torsdag 28 augusti 2014

Veckans Middag - Matkasse

Vi har beslutat oss för att köra på matkasse. Jag har verkligen ingen lust att hitta på bra (och billiga) recept för veckorna, jag tycker helt enkelt det är svårt. Dessutom så blir det så att jag alltid handlar på mig för mycket och det går mycket mat till spill (i form av mat som ligger för länge i kylen). I vårt hushåll lägger vi inga pengar alls på inredning och kläder. ibland köper vi hem något TVspel och jag någon film ibland. Men det som vi i huvudsak lägger pengar på är mat. Vi tänkte att om vi beställer matkasse så får vi nästa middagen serverad, jag slipper få ihop en veckolista och vi slipper många storhandlingar - vilket kan vara ganska jobbigt med en bebis samtidigt som man ska bära kassar och hit och dit.

Jag började kolla runt lite. Eftersom jag äter mjölkfritt så såg jag snabbt att ingen av de stora (och hyfsat billiga) matkassarna inte fanns i mjölkfritt alternativ. Men snacka om tur! Här i Blekinge finns nämligen Sveriges enda matkasseföretag som levererar allergianpassade matkassar! Hurra!!!! Klick klick mjölkfri matkasse hembeställd för test. Det bästa av allt är att man inte behöver åka och hämta kassen på något utlämningsställe, utan de kör den direkt hem.

Förra veckan hade vi kassen hemma, och det var över förväntan. Det mesta var ekologiskt och närodlat. Fisk och kyckling är alltid färsk och allt kändes så himla fräscht. Jag har aldrig sett så fina morötter haha!

Men ja, nu var ju detta inte en av de stora matkasseföretagen (citygross, ICA, Coop), och med allergianpassningen så blir det ändå ganska mycket pengar man får lägga ut i veckan. Men vet ni vad? Vi har ändå lagt så mycket pengar att vi tror att vi faktiskt sparar pengar på detta. Det blir lite mindre bilkörande, inga matvaror som går till spillo, det blir alltid minst 1 portion över som vi kan frysa in, så mat får vi även på de dagar det inte finns planerad matlagning på.

Så efter en första veckas succé, så beställer vi nu hem en kasse varje jämn vecka.

Från vem beställer vi? (levererar i hela Blekinge, Skåne samt Kalmar)

Veckans Middag






måndag 25 augusti 2014

Att skaffa barn blev det bästa som hänt för min hälsas skull

Ja det är sant, på så många sätt!

För det första:
När jag blev gravid vägde jag mer än vad jag gjort hittills i mitt då 24 år långa (korta?) liv. Jag hade blivit överviktig. Jag hade ingen motivation eller lust till träning och goda matvanor. Choklad var min bästa vän. Inte konstigt att jag hamnade högre i BMI än vad jag någonsin legat. under graviditeten blev det sedan så uppenbart hur otränad jag var. Musklerna i ryggen tog stryk ganska fort, och jag kände ju direkt att det var pga av svaga muskler från start. Mitt flås var under all kritik, och trots att min graviditet egentligen var väldigt symtomfri - så mådde jag pyton, för min kropp var svag. Jag bestämde mig då för att jag skulle träna upp min kropp, så att nästa graviditet inte skulle bli så jobbigt trots att den utåt sett borde vara fantastisk.

För det andra:
När Liten kom till slut, och jag började återhämta mig efter förlossningen, så var det ännu mer uppenbart att min rygg och bålmuskulatur var helt ur banan. Jag behövde verkligen bli starkare! Bara efter några veckor kände jag att det var tungt att bära Lilleman, och om jag inte bestämt mig tidigare, så bestämde jag mig verkligen nu - att jag skulle bli en starkare kvinna, som orkade mer, som skulle kunna bära på sitt barn utan att direkt få ont i ryggen.

Så:
På föräldrautbildningen tipsade barnmorskan oss om PT:n Olga Rönnberg och hennes bok Träning för nyblivna mammor. Jag beställde hem den ganska snart efter förlossningen, och jag kände ju direkt att detta var en träningsform som jag faktiskt skulle kunna gilla - och hålla fast vid i längden. Till skillnad från allt annat som jag gett upp efter 2-3 veckor.
Så jag började träna, och jag kände energin började komma tillbaka. Jag kände mig faktiskt starkare i kroppen, och det var en riktigt härlig känsla!
Jag började dessutom gå ner i vikt. Inte i rasande fart, men så pass att jag nu har kommit ner 10 kilo minus från den vikt jag hade innan jag blev gravid. Jag känner mig lättare i kroppen.
Men det bästa av allt, är att jag har mer energi nu som mamma än vad jag hade som barnlös, och jag tränar mer nu än vad gjorde som barnlös.
Jag har lång väg kvar att gå, särskilt eftersom jag inte tränar alls så ofta som man ska "enligt boken". Min hållning är usel och magmuskulaturen är slapp, vilket ger den där stora buken. Men jag har inte gett upp än, och det har ändå gått 3-4 månader sedan jag startade, vilket är ett STORT rekord haha.

Att skaffa barn blev det bästa som hänt för min hälsas skull!

6 veckor efter förlossningen



















22 veckor efter förlossningen



fredag 22 augusti 2014

Långdragen förkylning

Jag har aldrig varit bra på att vara sjuk. Jag känner mig nästan patetiskt ynklig. Men till mitt försvar: Det är ALLTID virusinfektioner som är långdragna och smärtsamma. Halsontet gör att jag inte får i mig så mycket vätska som jag behöver. Efter 2-3 dagar hjälper inte längre smärtlindringen (alvedon, Ipren, Diklofenak), utan jag sitter där och får halskramper upp i öronen såfort jag ska dricka någon droppe vatten. Jag får panik!

Men men, nu till allvaret. Eftersom jag inte får i mig den vätska och näring jag behöver, så har amningen tagit stryk - vilket har drabbat Lilleman. Två veckors sjuka, med en veckas minimalt vätskeintag plus feber har lett till mindre mjölk till Liten. Han har varit frustrerad vid amning, men i övrigt har han varit en liten guldklimp. Han får i sig tillräckligt för att må bra, och det är huvudsaken. Kurvorna på BVC visade dock att han inte fått i sig som han brukar, så han har stannat av på både vikt och längd. Men jag är inte orolig. Så länge han mår bra så vet jag att han har så han klarar sig. När jag blir frisk kommer det dessutom bli bättre!

Det som tär mest på mig med denna sjuka är sömnbristen. Innan när jag varit sjuk har jag kunnat sova mig frisk på bara någon dag. Jag tror att denna sjuka varat i två veckor just för att jag inte kunnat vila. Så himla trist, men vad ska man göra? Lilleman klarar sig knappast själv hehe.

onsdag 20 augusti 2014

Pillerstopp?

Jag har varit dunderförkyld de senaste två veckorna. Första veckan "bara" nysningar och mycket snytpapper, men denna veckan halsont, feber och influensa värk i muskler och leder. Jag ser ingen förbättring heller, snarare blir det bara sämre. Varje ny dag - lite mer ont, lite mer trött, lite mer feber.
Jag har tidigare varit väldigt restriktiv med vad jag stoppar i mig för tabletter. under graviditeten åt jag INGET trots att jag ibland kanske hade behövt för att lättare ta mig igenom den där värken.
Men nu, när sömnbristen redan är där, när det inte går att lägga sig i soffan hela dagen och se på film - så har jag känt att jag måste ta tabletter för att ens kunna klara dagen med Liten. Jag har dock inte gått på fulldos, utan bara tagit tablett när det är som värst. Men...
Nu har jag ont i magen, som jag ALLTID får nr jag tar tabletter. Magkatarren gör sig påmid, och nu har jag även fått en svag smärta kring levern. Jag är som en skröplig gammam tant, jag tar skada direkt av alvedon och annat skit haha.
Så nu sitter jag här med feber, djävulskt ont i halsen och sådan smärta i nackmusklerna och mina fingerleder att det är riktigt svårt att skriva här. Ska jag våga förstöra magen ännu mer och på leverskador? Eller ska jag sitta här i mitt elände med ett barn jag inte orkar ta hand om pga av smärtan?

Örk.

Klockan 11 idag ska vi dessutom till bvc för vaccination. Så ikväll lär jag ha en bebis som är extra ledsen.

En anhörig ligger dessutom inlagd på sjukan här, som jag ska ge mig ut till senare mot kvällen - när lilleman är lite grinig och jag med min sjuka.

Jag har inga förhoppningar om att denna dagen kommer bli annat än eländig.

tisdag 19 augusti 2014

Att älska ett monster

Det är ganska fantastiskt egentligen, hur man kan älska en person som skriker på en, som slår och sparkar på en, som spottar på en, som biter en... som håller en vaken om nätterna.

Hade lilleman varit en vuxen person hade jag nog fått ringa kvinnojouren eller göra en polisanmälan, haha! Detta underbara lilla barn, mamma och pappa älskar dig så mycket!

söndag 17 augusti 2014

En tredje pappamånad i valmanifestet

Jag brukar inte gå ut med vilket parti jag röstar på inför andra. De har helt enkelt inte med det att göra. Men nu kommer det upp en sak som får mig smått rasande, och genom att ta upp detta i bloggen så kommer ni i alla fall få veta vilket parti jag inte röstar på.

Det här med jämnställdhet. Jämnställdhet är bra! Det är toppen att den frågan drivs. Feminister är särskilt duktiga på att driva den frågan, tycker jag. Delat ansvar, lika lön för lika arbete osv. Hurra för fortsatt jämnställdhetskamp! Men, någonstans har det hamnat snett. När man blandar in politik och siffror... Ojdå, pappor tar ut mycket mindre föräldradagar än mammorna. Hur ska vi göra åt detta?
Jo, då sitter de där med sina papper med statistik, och stirrar sig blinda på siffrorna de ser - utan att tänka på att varje siffra representeras av en person, en människa, en tänkande individ med valfrihet. När dessa människor g(l)öms i statistiken är det lätt att hitta på lösningar. Vi inför en tredje pappamånad! Hurra hurra för jämnställdheten!
Vänta lite här?

Vad hände nu? Jämnställdhet betyder väl att båda könen har lika rätt och valmöjlighet till samma villkor? Men vad händer om man inför en tredje pappamånad? Är det jämnställdhet? NEJ! Att tvinga någon att vara "jämnställd", hur kan man kalla det för lika valfrihet, kalla det för jämnställdhet?
Som det är nu är det två månader som är öronmärkta till partnern i familjen, resten av dagarna kan man i princip dela på hur som helst. Det finns väl en anledning till att mammorna tar de flesta av dessa dagar. Politikerna tvingar partnern att ta ut fler dagar... HUR kan man kalla det lika rätt, när man tvingar någon att göra nått. Vad hände med valfriheten?
Vi får inte glömma andra sidan av myntet. Att mammorna ska tvingas börja jobba 1 månad tidigare är det ingen politiker som tänker på. Vill mamman det? Kanske, kanske inte... Men nu tvingas hon till det vare sig hon vill eller inte.
Sen, tror ni de flesta mammor vill avstå från föräldradagar? Ja, jag vill inte det iaf.

Jag tycker det är riktigt tråkigt detta. Politikerna har i sitt tunnelséende glömt bort individerna. Alla borde få vara fria att välja så som passar just i den familjen. Att politikerna nu går in och ska styra inne i familjekonstruktionen känns fel. Nästan lite läskigt faktiskt... Som om vi inte längre har den fria viljan kvar. När övermakten börjar ta över i hemmet och bestämma vad folk ska tycka och tänka.

Hittills vet jag att det är Socialdemokraterna som har skrivit in detta i sitt valmanifest. Jag har följt frågan med rädsla för att nått av partierna faktiskt ska genomföra detta, och nu ser det ut att hända. För vare sig man vill eller inte, så tror både jag och sambon att S kommer vinna valet. Just den frågan uteslut det partiet för både mig och sambon.

fredag 15 augusti 2014

Ur fas

De två dagar som gått har jag och lilleman varit helt ur fas. Helt plötsligt har han börjat sova på andra tider under dagen, vilket leder till att han är uppe sent om kvällarna! Det hade inte varit något problem, om han bara hade sovit lite längre på morgonen istället. Men det gör han inte. Han ska ändå upp vid sex-sju tiden. Uppstigningen går inte att ändra på, lilleman måste nämligen bajsa direkt då, och han kan absolut inte sova när han är bajsnödig. Bara att stiga upp med andra ord.

Jag försöker styra om hans sovtider lite på dagen, men så svårt det är. Lilleman är ingen liten person som man kan bestämma över. Han blir vansinnig om jag försöker somna honom om han inte är megatrött. Han är ju bara sån, min lille kille. Han vill vara med hela tiden, och klart som tusan att man inte vill sova då haha.

De nya sovrutinerna har säkert ställt till en del med hans ändrade sömnvanor på dagen. Eftersom han faktiskt sover mycket bättre på natten! Han sover tungt, och vaknar enbart när han vill äta. Innan kunde han vakna och behöva tutta, för att han hade knip i magen. Han sov ytligt och vaknade för minsta lilla.
Jag antar att detta är att ge och ta. Kanske kan jag inte få han att somna tidigare på kvällarna, vilket då ändå blir att jag inte får ensamtid med min sambo. För när lilleman somnat på kvällen nu, så är det så pass "sent" att jag också är väldans trött och behöver sova.

Jag ger detta några dagar, nån vecka till innan jag beslutar mig för att sluta försöka styra hans vanor eller om jag måste jobba på att acceptera läget.  
Att acceptera läget med lilleman är oftast en bättre strategi än att försöka ändra på något!

onsdag 13 augusti 2014

Resultat nya sovrutiner

Jag är förundrad.

Det har varit kämpigt vissa kvällar med att få lilleman att somna. Sen jag ändrade sovrutinerna har det automatiskt blivit att han somnar lite senare, har jag fått för mig iaf, jag kollar inte riktigt klockan. Men det har gått bra! Han har under två nätter nu sovit bättre än någonsin. Jag tror jag vet varför, och det beror inte på att han får somna första gången i famnen + spjälsängen, utan det har nog mer med amningen att göra.
Innan åt han ju sista kvällsmålet i sängen samtidigt som jag försökte få han att somna. Nu får han sista målet ute i soffan. Då har jag gott om tid att bära runt på han lite så raparna kommer upp som de ska. Sen byter vi om till pyjamas och därefter börjar jag vagga han i famnen fram och tillbaka på övervåningen här. När han somnat lägger jag ner han i sin säng. Vaknar han till några gånger innan jag själv lagt mig, så petar jag bara in nappen igen eftersom han vaknat av att han inte hittar den. För det mesta somnar han om när han fått nappen, någon enstaka gång har jag fått vagga om han.

Så, han ligger alltså inte och tuttar hur länge som helst, och sväljer därmed mindre luft!! Det har alltid varit så att han börjat vrida och vända på sig vid 04-tiden, och det gnyendet och flaxandet fortsätter tills han är helt vaken vid 06-07. Det har alltså inte blivit mkt sömn under den perioden. Det har varit uppenbart att han stört sig på gaserna i magen.
Nu sover han gått under den perioden!! Inatt vaknade han inte förrn vid 24 tiden och ville komma över till mig för ett nattmål! Därefter 04 och sen lite småtuttade fram till 07. Han sover mycket länge i sträck när han inte har tuttats till sömns. Jag har t.o.m. fått några timmars sammanhängande sömn nu om nätterna. Tre till fyra timmar har han sovit sträck nu, genom hela natten. Känner mig nästan utvilad, om det inte vore för förkylningen jag har nu så hade jag definitivt varit mycket piggare.

Bara efter några få dagar får jag nog säga att våra nya rutiner har blivit en succé. Igår kväll var första gången jag själv kunde somna in utan att ha lilleman tätt intill mig, vilket kändes väldigt konstigt. Men samtidigt var det skönt att kunna lägga mig hur jag vill med armarna och kroppen. Sen när lilleman ville över till mig, så var det riktigt mysigt. Jag hade saknat honom under de två timmar jag sov själv, haha.

Mindre sövtuttande = mindre luft i magen = bättre sömn för lilleman = piggare mamma = gladare bebis.

söndag 10 augusti 2014

Nya sovrutiner

Så var det dags att ändra lite på våra sovrutiner. Jag har känt under en period på någon vecka, att den nattningsrutinen vi haft inte riktigt är optimal längre. Det tog längre och längre tid för honom att somna, och det blev mycket gnäll och gråt från lillemans sida. Från födseln har han enbart kunnat somna bredvid mig, med tutten i munnen. Klockan 20:00 har vi gått och lagt oss varje kväll, han och jag, så har jag kollat på någon film eller somnat vid 21-tiden. Det har funkat för oss, men som sagt nu har det varit en period då lilleman legat och inte alls velat somna.

Spjälsängen har jag inte alls använt. Vi testade första natten hemma, men några minuters gallskrik på det gjorde väldigt klart att han inte alls var redo att sova utan mig, även om jag bara var på en armslängds avstånd.

För två nätter sen ändrade jag på vår rutin. Istället för att gå och lägga mig med honom så han somnar bredvid mig i sängen, så vaggar jag honom till sömns istället - precis som jag gör på dagen. När han somnat lägger jag han i spjälsängen, och när han sen vaknar - ja då går jag och lägger mig och tar över honom till mig. Så första stunden sover han själv, men sen får han komma till mig och tutta, precis som han alltid gjort.

Första natten gick det inte alls. han vägrade vaggas till sömns, så det slutade med att vi gjorde som vi alltid gjort. Andra natten kunde jag vagga honom till sömns, men han vaknade i spjälsängen redan efter tre minuter och kunde inte somna om, så då klev jag i säng och tuttade han till sömns igen.

Igår natt vaggades han till sömns utan problem, jag lade han i spjälsängen utan problem, och han sov i kanske 30-45 minuter innan jag behövde gå och lägga mig och ta över han till mig. Under den halvtimmen låg jag i famnen på min sambo och bara sög åt mig av mysfaktorn. Mina mysbatterier behövde definitivt fyllas på! Kan inte minnas sist jag låg i hans famn och bara njöt.
Men det bästa av allt var att lilleman vaknade utan att bli ledsen. han låg och tittade och ålade runt lite. Han brukar annars storgråta när han vaknar "sent" på kvällen utan mig. När han kom över till mig somnade han direkt igen utan minsta pip, och jag låg och njöt av vår tid tillsammans, jag och lilleman, samtidigt som jag tittade på första delen av filmen Schindlers List.

Jag känner att jag hittat en bra rutin! Det kommer komma kvällar då jag får gå och lägga mig med han direkt, men igår njöt jag verkligen av hur det blev. Att han vaknar och ändå behöver tuttas till sömns den andra gången känns mycket bättre än att tutta han till sömns första gången. För jag tänker att om jag kan lyckas söva honom utan tutten, iaf den första gången, så kan sambon också få natta honom ibland när mitt tålamod är bortblåst.

Som ni ser är spjälsängen öppen på ena sidan, precis intill vår egen säng. Så har jag tänkt ha det lääänge. Jag känner absolut ingen som helst stress över att lilleman ska kastas ut i eget rum. Jag vill det inte, jag vill ha honom bredvid mig. Vi får väl se om/när ett syskon kommer, om han blivit redo för eget rum då eller innan dess, eller om vi ska sova med två barn i sovrummet. Vi får se.
Huvudsaken är att lilleman måste känns sig redo för det, och visa det själv. Annars tvingar jag inte honom ifrån mig. Att jag ändrade på vår rutin nu, var för det faktum att han tydligt börjat visa att han vårt tidigare sätt inte riktigt funkade lika bra som innan.

fredag 8 augusti 2014

Sömn och egentid

Jag undrar så när jag ska få komma ur den här trötthetsbubblan. Ja, jag vet att det är rejält med sömnbrist när man har bebis, men såhär trött som jag har varit i en period nu är inte samma som tidigare.
Jag är lite snorig, kanske är det nått litet virus i kroppen som ställer till det?
Imorgon ska jag kanske unna mig en sovstund mitt på dagen? Men usch vad det är svårt att ta sig den "tiden". När lilleman har en av sina tre sovstunder under dagen, så vill jag gärna sitta i soffan med datorn och ha lite "egentid".

Egentid, vad är det egentligen? Jag har inte särskilt höga krav egentligen. Egentid för mig kan vara att få gå och duscha utan att ha lilleman med mig i badrummet (när sambon har hand om han), jag behöver liksom inte vara barnfri i flera timmar för att kalla det egentid.
Jag läste en artikel häromdagen på aftonbladet, en kvinna som skrev just om egentid, och att egentid bara är ett ord vi har hittat på för att dölja det faktum att vi då och då inte vill vara med våra barn.
Så är det nog. Egentid = att njuta av att vara barnfri. Så nu sover lilleman sitt tredje pass innan natten, och jag njuter av min barnfria tid!

Dock har det inte alls blitt bra med hans sovstunder de senaste två dagarna. Tiderna har blivit helt fel och han har sovit senare på eftermiddagen/kvällen vilket resulterat i att han inte kan somna inför natten sen. Det spelar liksom ingen roll att han är uppe sent, han vill ändå vakna klockan 06 och stiga upp senast kl 07. Som igårkväll, somnade han 22,30 istället för 20-21, men var ändå uppe kl 06. De få timmarna gör mycket för min energi har jag märkt nu. Varje minuts extra sömn för min del är guld värd.Ikväll kommer det bli samma om inte värre. Han har tidigare velat sova inför natten vid 20-tiden. Men nu är klockan 19,15 och han sover fortfarande. Han lär alltså vilja vara uppe några timmar till ikväll innan han blir nanig för natten.
Jag har funderat på om jag ska styra hans sovtider lite mer, men samtidigt går det inte. är han trött så är han trött och måste sova då, om vi inte vill ha en konstant gråtande gnällig liten unge. Det går heller inte att söva honom om han inte är jättetrött, han blir vansinnig. Vad ska man göra liksom? Sovtiderna ändras ju större de blir, men jag hoppas inte han börjar bli en uppesittare! Det orkar jag inte med, haha.

onsdag 6 augusti 2014

Bebis/Mammaträff

Vi var fem par på föräldrautbildning genom MVC (eller ja, jag var ensam, resten hade sina gubbar med sig), och vi hade en underbar barnmorska som höll i utbildningen. Riktigt så man längtade till nästa tillfälle, för hon var så go! Hon bjöd in till samtal och "tvingade" in de som var lite blyga i samtalen. Hon skapade en trevlig atmosfär, och vi alla kände väl snabbt att vi kunde prata om allt och inget där inne. När jag är gravid nästa gång, ska jag definitivt gå utbildningen igen, bara för att få möjlighet att gå hos henne igen.
När utbildningen var slut önskade vi alla lycka till med förlossningen, och sedan träffades vi i gruppen åter igen efter förlossningen. Då kunde vi nyfiket kolla in varandras bebisar och berätta om våra förlossningar. Kul! Sen gick vi hem utan några som helst planer på att träffas igen.

Jag kände väl ganska snabbt att det var väldigt trevliga mammor jag träffat där, sådana som man lätt kan umgås med och snacka mamma/bebisprat med. Så, jag snokade upp alla på facebook, och drog igång en första träff utanför MVC. Sen dess har vi träffats med cirka fyra veckors mellanrum.
Idag var vi hemma hos den "sista i listan", dvs nu har vi alla varit hemma hos alla på fika/besök.
Så nu är det åter igen min tur att hålla i bebisträffen, och vi har nog planerat att ha en grilldag tillsammans med gubbarna med!

Jag, som inte har några vänner här i Karlshamn. Ja, jag har väl ingen att umgås med i hela blekinge, och folket från skåne träffar jag vääääldigt sällan tyvärr. Det känns jätteskönt för mig att ha andra mammor att umgås med, även om det blir väldigt planerat. Vi sitter alla i samma båt, och inget ämne är tabu oss emellan.
Idag pratade vi bland annat om aborter och egna erfarenheter, så det blir ju inte enbart renodlat bebisprat även om det självklart är stormålat på tapeten haha.

Jag trivs som mammaledig, och jag har smått ångest över att behöva återgå till arbetet nästa år.

lördag 2 augusti 2014

Mitt barn

Nu känner jag att det blivit lite väl många inlägg om hur svårt jag har det ibland med mitt humör, min energi och med lillemans "problem", så nu får jag skriva lite positivt hehe.

Det har ju faktiskt varit några bra dagar för pojken nu. Vädret slog om till blixt, dunder och regn samt svalare väder. Märkte direkt skillnad på lilleman, han kunde helt plötsligt sova middag igen! Åh vad jag älskar regn och kyla! Särskilt när det kommer som en befrielse efter veckor av olidlig värme och inte en enda regndroppe.

Fast jag har inte haft mer energi, snarare är jag inne i nån sorts konstant trötthetsbubbla. Seg i kropp och själv.
Då är det extra bra att lilleman har haft bra dagar då det mesta flutit på utan problem. Det får mig att uppskatta min tid som mamma till ett underbart litet barn. Jag älskar att titta på honom, i allt han gör.
När han ligger tyst för sig själv och tittar sig omkring med stora nyfikna ögon, och de små händerna som samtidigt öppnas och stängs och han drar fingrarna längs med magen, eller tar tag i den andra handen för att sedan föra båda händerna till munnen och fundersamt tugga på dem. När han stoppar tummen i munnen och suttar eller tuggar, när han sparkar med benen samtidigt som han skjuter av ett stort léende - som om han säger att han är på lekhumör, Mamma kom och lek med mig!
Han är så genuin i allt han gör. Inget är på låtsas. Varje léende är äkta, varje tår är äkta - och varje "gnällskrik" ett genuint rop på att han behöver hitta på nått nytt, NU!
Han älskar att vara ute på altanen. När temperaturen snabbt ändras från inne till ute blir han förundrad. Kvällar när inget annat funkar, då är det altanen som gäller. När han är trött borrar han in huvudet och näsan i vinkeln mellan min hals och axel, eller under arm om den är närmast. När han är glad så ler han stort med helöppen mun, med tungan som han sticker ut. Han kan inte skratta med rullande skratt än, men när han skrattar nu så låter han HE HE! och vi alla skrattar med honom.
När han gråter med stora tårar ljudar han fram något som låter som mamma; mommomam, mam mam.

Allt som vår lilleman gör, roligt som jobbigt, gör honom till just den han är. Och den han är älskar vi massor!