fredag 30 januari 2015

Förlossningsdepression

För bara någon vecka sedan köpte jag en liten bok, eller ja, jag bad sambon köpa den till mig eftersom mina pengar var slut.  

Moderslycka - vart tog glädjen vägen? skriven av Helena Askén.

Helena är en mamma som skrivit om hur hon drabbades av förlossningsdepression hela tre gånger, en efter varje barn. Hon blev inlagd på psyk två gånger.
Jag köpte boken för jag blev nyfiken. Hur har en annan mamma haft det? Finns det likheter hos mig? Vad gjorde hon för att må bra igen? Jag fick svar på alla mina frågor.
Det var verkligen en jättebra bok för mig. Jag kände igen mig i mycket, bortsett från att jag inte varit så illa däran att jag behövt åka in till psykakuten. Boken fick upp mina ögon. Innan har jag inte riktigt velat erkänna hur pass dåligt jag mått. Detta blev en liten örfil från verkligheten, och jag accepterade att jag verkligen mådde skit. Det var jobbigt.
Samtidigt så kände/såg jag också för första gången ett ljus i tunneln. Innan såg jag bara avgrunden, att jag var på väg nedåt. Men nu började jag blicka uppåt igen.

Jag tror att boken blev startskottet för mitt tillfrisknande. För det känns verkligen i kroppen att jag är på väg tillbaka, sakta men säkert. Dåliga dagar kommer, men de bra börjar bli fler och fler. Boken, tillsammans med medicinsk behandling och lite miljöombyte/nya perspektiv så har jag byggt en stege som jag kan klättra uppåt på.

Skönt.

torsdag 29 januari 2015

Retreat

Hemkommen. Har varit iväg ner till Lund, till en vänlig människa som bjöd ner mig och Lilleman på lite "retreat" i några dagar. Lite miljöombyte, lite avlastning, lite pepp och lite kompishäng. Att få samtala om djupa som ytliga ämnen med en likasinnad vuxen har gjort mycket för min trötta själ. Att få lite perspektiv på saker och ting, få lite bekräftelse och få lite tips och råd och tankar. En knuff i rätt riktning.

Härligt.

Lilleman sover. Jag har suttit länge i soffan. För första gången på en evighet känner jag mig nöjd och glad med dagen (dagarna) som gått. Jag har ingen ångest över morgondagen.

Njuter.

onsdag 21 januari 2015

Att gråta i affären

Vaknar till ett vitt vinterland. Snön har fallit på under natten och jag känner mig glad. Äntligen kommer min snö. Meeen, det är plusgrader, och det ska vara plusgrader hela veckan så det vackra vinterlandet förvandlas till ett vått och sunkigt mudd. Varför har vi ingen vinter i år??

I alla fall, jag var på gott humör imorse. Kände att jag hade energi i kroppen. Idag startade öppna förskolan/babycaféet på förskolan vi ska skola in Lilleman på. Har varit där några gånger i höstas men med mycket sjukdom så blev det inte mycket av det. Men idag!
Kände att om jag ska ha en chans att bli bra, så kan jag inte gå här hemma bakom samma vita väggar. Jag måste ut. Jag måste se folk, jag måste! För annars blir jag så intrasslad i mitt skit, det där svarta odjuret inom mig får fritt spelrum. Kommer jag ut så kan jag tygla besten, för en stund.

På vägen hem svängde jag inom affären. Man får ju passa på! Dock är det ju ett litet företag att "gå in och handla lite snabbt" när man har en bebis med. För snabbt går det inte. Väl vid kassan har jag langat upp innehållet i kundvagnen på bandet, och ska betala. Knappar in koden. Medges ej. Vaddå medges ej? Testar igen. Medges ej. JAG FICK BARNBIDRAG IGÅR DIN JÄVEL!!
Lilleman var dödstrött. Jag tog chansen att gå inom affären bara för att vi körde förbi och skulle "passa på". Han får inte somna i bilen för då somnar han innan han fått lunch och då blir hela dagsschemat förstört!
Ja, jag började gråta. Jag packar ner alla varor i vagnen igen för att ställa tillbaka allting. Snälla kassörskan förstår. Hon ber mig lämna vagnen och åka hem med mitt barn, hon tar hand om varorna. Jag går ut, med tårar i ögonen, och kör hem. Lilleman somnar i bilen... SKIT!

tisdag 20 januari 2015

Minnen

Natten var lång. Stackars lilleman har haft det jobbigt i två nätter nu, efter han fått äta pannkaka med ägg i. Det bekräftade bara min fortsatta misstanke om att han inte tål ägg. Jag har aldrig undvikit ägg i matlagning helt, men jag har undvikit rätter som innehållit mycket ägg, t.ex. pannkaka.
Imorgon ringer bvc-läkaren och vi ska diskutera detta, för pricktestet vi gjorde visade ju inget på varken mjölkprotein eller hönsäggprotein. Men visst tål han det inte ändå... Kanske är det för att jag inte kör helt äggfritt till hundra procent, som han inte kan sova längre stunder om nätterna? Tänk om det är så?! Skjut mig.

Anyway... Snön faller ner idag. Har suttit länge framför fönstret och bara tittat ut. Det är rogivande, och mysigt för själen. Jag älskar snö. Det är snart februari månad och detta är den första snön som kommer. Hur galet är det? Ja okej, det har småsnöat någon enstaka gång innan, men det har ej lagt sig på marken. Tyvärr är det fortfarande plusgrader så denna snön lär vara borta tills imorgon igen. Vart tog vintern vägen? Den kom aldrig.
Men idag tänker jag tillbaka till förra året. Jag var höggravid, och jag var ute och skottade snö till förbannelse haha. Det small ju till rejält då, snön låg i meterhöga drivor på sina ställen, och jag var ute varje dag och skottade. Tungt var det, men jag älskade det. Jag älskade att klä på mig, känna mig extra klumpig med kulan på magen, och kånka snö fram och tillbaka. Det kändes friskt. På kvällen låg jag och gnällde över min foglossning, men det var sååå värt det. Min kära sambo satt uppe i soffan, och tittade ut på mig genom fönstret när jag skottade runt. Han filmade mig, och det ser så himla kul ut haha. Som en liten rund svart köttbulle som knappt orkade lyfta spaden med alldeles för mycket snö på.

Jag älskar snö!

lördag 17 januari 2015

Behandling

Jag önskar att jag kunde vara en sådan där intressant bloggare, som orkar blogga flera gånger per dag och som får massor med följare. Men det kommer aldrig att hända. Jag är jag och jag är ingen top-bloggare. Jag använder denna sidan som någon sorts dagbok, men också som en liten Ida-platform från vilken ni kan lära känna mig lite bättre (främst familj och vänner, men även andra som skulle vilja veta mer).

Med det sagt, så säger jag också att jag inte har haft någon lust att posta något här. Inte funnits tid och jag har varit alldeles för trött för att orka skriva något. Den energi jag haft har gått åt Lilleman, och mig själv. Jag gör det jag kan för att överleva dagen. För det är så det är just nu. Varje dag är en tuff dag, och varje dag måste jag samla tankarna och "stå ut lite till". Snart kommer natten. Jag älskar natten... Den betyder att jag faktiskt har överlevt en dag till. En dag till... Förstår ni? Kan ni tänka er hur det är att vakna varje morgon med en klump i magen av undran hur man ska klara dagen? Förstår ni hur det känns att leva efter "en dag i taget"?

Jag antar att om man inte haft en riktig depression så kan man kanske inte riktigt förstå hur svårt det är. Det är inte bara att "tänka positivt". Det går inte att "rycka upp sig" och även om man vet att man har en hel del att vara glad för, så är ledsamheten och tyngden i kroppen så överväldigande att den trycker undan allt annat. Man blir förlamad. Man ändras, till en helt annan person som man inte känner igen. Man gör saker som man aldrig skulle gjort i normala fall, och man får dåligt samvete. Man har ångest för att man inte känner igen sig själv, man saknar sig själv och man längtar tillbaka till en tid för länge sen så man mådde bra. Man börjar skylla sitt mående på andra. För när jag mådde bra fanns inte den personen i bilden, alltså är det hen fel. I mitt fall är det Lilleman. Han får ta smällen av mitt psykiska mående, och jag mördar mig själv inombords för detta, varje dag.
Jag har länge försökt komma tillrätta med mig själv på egen hand, med hjälp av samtal med psykologen. Men nu har jag insett att det kanske, kanske, enbart kan bli bättre med hjälp av medicinsk behandling. Jag ska kontakta läkaren på måndag.

Ta en titt på videon...

torsdag 8 januari 2015

Dunderförkyld och tandsprickning

Jag vet inte vad jag ska säga... annat än att det är väldans synd om Lilleman just nu. Jag blev superförkyld, och smittade såklart honom. Två nätter nu har det varit jobbigt för han, med mycket slem i halsen och näsan - och feber på det. Lägg det på den pågående tandsprickningen så kan ni ju förstå att det är en ledsen bebis jag har här hemma. De två tänderna där uppe har varit på G i fler veckor nu. Det har varit svullet och svullnaden har hela tiden krupit längre ner ju längre ner tänderna kommit, och nu ÄNTLIGEN börjar första tanden spricka fram. Detta är inte alls som när han fick sina två första tänder. Då upptäckte jag inte dem förrän de hade spruckit igenom, eftersom Lilleman inte verkade vara särskilt påverkad. Men nu är det jobbigt. Självklart blir det det eftersom dessa tänder är mycket större och orsakar mer besvär/skada på vägen ut.

Så nu har jag en trött, ledsen och matvägrande liten (stor) bebis här hemma. Men vet ni? Jag tycker det är lite mysigt faktiskt. Det handlar ju vad man gör av det hela. Nu när Lilleman varit sjuk så har jag gått och lagt mig med honom varje gång han behöver sova, och jag ligger bredvid honom och kollar på TV-serier medans hans sover oroligt. Det påminner mig om vår första tid tillsammans här hemma. De första fyra månaderna iaf, då jag fick gå och lägga mig mellan 19-20 varje kväll, och jag hade långa film-maratons om kvällarna medans lilleman sov bredvid mig. Ja, jag är kanske knäpp, men dessa dagar har varit bra även om Lilleman har det jobbigt.

fredag 2 januari 2015

Bloggåret 2014

Har suttit och läst igenom alla mina blogginlägg 2014. Riktigt kul att ha detta, som en slags dagbok, som man kan gå tillbaka till och läsa. Oj vilka minnen, och vilket år! Men... Jag inser att de flesta av mina inlägg innehåller nån form av gnäll. Deprimerande rent ut sagt, och jag kan inte låta bli att undra om jag mår dåligt nu - för att jag skapat det själv?? Jag vill ju inte må dåligt, men ändå ser jag ju att jag väljer att se det negativa istället för det positiva. Ja jag vet inte, vi får se.

Jag har i alla fall sammanställt en lista på varje månads mest lästa inlägg. Så här har ni, årets 12 mest lästa inlägg!

Januari: Ensamhet
Februari: De där bristningarna
Mars: När lillen kom till jorden
April: Vår vardag
Maj: Snäll VS Dum bebis
Juni: Saker som jag har svårt att släppa gällande min förlossning
Juli: Tisslans tygblöjor
Augusti: Att skaffa barn blev det bästa som hänt för min hälsas skull
September: Gräsänka
Oktober: Sömnmetoder
November: Jag har trillat dit
December: Sambanden

Håll till godo!