onsdag 23 september 2015

Åt fel håll

Det var ett tag sedan jag tog dessa framstegsbilder. Jag hade då gått ner nästan 15kg från det jag vägde innan graviditeten, och vid fototillfället hade jag en plan på att inte gå ner mer i vikt. Min plan var att bygga muskler, bygga om kroppen och omfördela fettprocenten mot muskler. Träna styrketräning helt enkelt.
Vad hände då?

Allt blev skit... jag drog ner ganska kraftigt på amningen och då smällde det till. Sedan bilderna togs har jag gått upp 10 kg, och det under loppet av 2 månader. Helt horribelt!
Insåg även att jag aldrig fick chans att träna. Insåg att som ensamstående mitt i veckan så finns det ingen tid till annat än ungen. När han somnat kl 20 så orkar och vill jag inte träna. Då vill jag bara vila röven liksom. Ta några andetag innan läggdags. Så det blev pannkaka av det med.

Men... jag har en plan. Snart kommer sambon att börjar jobba 1 till 2 dagar hemifrån, vilket kommer ge mig lite mer tid på kvällarna för mig själv. Jag kommer få mer tid att träna! Jag hoppas på en förbättring. Hoppas...

fredag 18 september 2015

Katten kisen är sjuk

Min gamla skruttkatt Kisen är sjuk. Kom hem från jobbet en dag och såg att hennes högra öga var konstigt. Innelocket var uppdraget över ögat och pupillen var mycket mindre än den vänstra. Okej tänkte jag, hon har fått en liten stroke eller nått. Hon är ju ändå gammal. Natten skulle få visa vad det var tänkte jag, och gick och lade mig.
På morgonen nänner jag en fruktansvär odör från Kisen när jag ska titta till henne. Så fränt och sjuklig lukt - höll på att spy när jag kände den. Ögat var likadant, men nu rann det också vätska från hennes högra öra. Det var det som luktade. Som tur var hade jag en ledig dag så jag panikringde första bästa veterinär som kunde ta emot oss samma dag.
Väl där konstateras det att hon har fått en kraftig infektion i örat, som spräckt trumhinnan och kommit åt någon ögonnerv. Alternativt kunde det vara en tumör. De visste inte. De hade aldrig sett något liknande innan och veterinären skrev ut antibiotika och kortison i hopp om att det skulle funka.
Tyvärr är Kisen ingen bra patient. Det var svårt att få i henne tabletterna och när de var slut hade hon kanske bara fått i sig hälften. Det var ingen förbättring...
Efter ett samtal med veterinären igen fick jag veta att det inte finns fler alternativ. Men vi bestämde att vi testar 1 antibiotikakur till, och blir det inte bättre nu så vet vi vad vi ska göra.
Jag har en känsla av att det kommer sluta illa för min lilla pälsfavorit. Hon är gammal. Hon har en dålig höft. Men jag hade ändå aldrig trott att hon skulle sluta sitt liv med en sådan här nasty sjukdom. Jag trodde hon skulle få dö i lugnan ro.

Men vi får se. Det sker kanske ett mirakel?

måndag 14 september 2015

Just nu i febersängen

Ligger och funderar i febersängen. Ja, det är helt okej att ligga i sängen och sova när kl är 16. Vi får ta en uppesittarkväll jag och ungen istället. Ja, jag borde stannat hemma istället för att åka till jobbet med feber. Damn you skuldkänsla! 👎
Nej, det är inte okej att jag gått upp 10kg på två månader. Att sluta nattamma och få sova hade sina nackdelar. Att jag gick ner 15kg under amningen känns nu som en triumf bortblåst. Ja, jag vill träna. Jag hinner dock inte och får snällt vänta tills jag inte är gräsänka längre. SUCK! 😧

torsdag 3 september 2015

Det gnager och kliar

Känns som att jag har hamnat i en tråkig sits, lite som moment 22. Kommer ingen vart liksom.
Jag längtar och önskar något fruktansvärt just nu, och har gjort så i ett antal veckor nu - och det blir värre för varje vecka som går. Känslorna säger ja ja ja ja NU men hjärnan säger vänta nu, stopp i galoppen och tänk rationellt. Men vad tusan är rationellt och logiskt egentligen? Varför måste alltid känslorna lämna plats åt förnuftet alla gånger?
Jag börjar åter igen få ångest. Det kliar och gnager i mig men jag har inte makt att tillfredsställa behovet jag har. Jag ser andra som har det jag vill få och jag blir ledsen inombords. Är jag missunnsam? Är man det när man mår dåligt av det andra har? Jag är iaf glad för de andras skull. Jag önskar bara att jag med fick åka med på just det tåget.

Tänk vad konstigt det kan bli och vara. Jag har haft ett helvetesår med sonen och depressionen, och nu längtar jag efter ett syskon så det värker i mig. Livet är konstigt.