En underlig känsla

Att få se sitt barn vicka på tårna gjorde det hela mycket mänskligare. Det är ju faktiskt en liten person där inne, som vickar på tårna. Så lustigt! och så fint.

Tyckte dock inte vi fick några bra bilder jämfört med vad vi såg. Vissa gånger kunde man se hela kroppen, men vi fick bara bilder på huvudet och lite av överkroppen. Men men, vi får minnas hela ultraljudet i sin helhet istället.

Denna veckan är jag inne i gravvecka 18. Tiden springer fort...