Sluttampen

Det är mycket tankar nu som cirkulerar i huvudet, om framtiden. Kanske inte så konstigt dock, utan snarare mer naturligt att det blir så nu. Förlossningen närmar sig, och ännu närmre är ju datumet som jag ska gå hem.
Jag tänker mycket på mitt barn. Hur hen och jag ska leva vårt liv tillsammans ensamma i huset om dagarna. Hur vårt samspel kommer att fungera. Hur min och sambons relation kommer att se ut med ett litet barn i bilden. Sen funderar jag även lite mer materiellt; vad mer ska vi köpa hem? Behöver jag mer kläder?
Jag försöker dock skjuta upp en de av dessa tankar till senare, när jag gått hem från jobbet. Då ska jag göra en lista, och jag kommer bearbeta av den i god tid. Det ska pysslas lite i huset och vi ska ställa i ordning inför vårt barns ankomst. Bara massa trevligheter att se fram emot, men just nu måste jag verkligen lägga alla energi på mitt jobb de sista dagarna jag arbetar. Två dagar till ända, fyra kvar. En dag imorgon, och sedan en dags ledighet. En dag i taget. Kämpa på!

Dock vet jag att det kommer bli hyfsat olidligt mot slutet av veckan. I två dagar nu har jag kämpat med en gravidmage som kan göra riktigt ont, särskilt när jag reser mig upp från sittande läge. Då känns det som att bebis ska ramla ut ur undersidan magen på mig. Foglossningen är numera lika ond fram som bak, plus att ryggvärken tilltagit. Vikten ökar snabbare än den gjort tidigare och bristningarna börjar poppa upp på magen. Snart exploderar jag, garanterat.

Jag är definitivt inne i en klago/gnällperiod, och jag är definitivt inne på sluttampen av den här oändliga graviditeten.