Ligger här i min mother-cave (säng) med lilleman liggandes klistrad bredvid mig. Har spenderat det mesta av kvällen här inne med en film - en av mina favoriter; Australia med Hugh Jackman och Nicole Kidman.
Lilleman har inte haft en bra dag idag. Magen har stått still på honom vilket har resulterat i extra magknip, mer tuttande och mer kräkningar - mer gnäll/skrik. Tyvärr valde hans mage att strula extra mycket när vi skulle ha besök av familj både på min och sambons sida. Men det gick det med!
Jag lyckades dock få igång hans mage igen sent i eftermiddags (ja, jag får ibland hjälpa han att bajsa - pysventiler och massage), och det märktes att magen stått still lite för länge. Han var lite hårdare i magen än vad det brukar vara. Jag har ingen aning om det är en reaktion på något jag ätit men samtidigt har jag inte ätit något annorlunda jämfört med tidigare, så jag tror inte det. Däremot misstänker jag en förkylningsmage. Han nyser lite mer än tidigare och har idag kräkt lite slemmigt, dock inte täppt i näsan men mycket sömnig under dagen. Kanske har det något med saken att göra?
Anyway, nu pruttar lilleman som han ska igen i alla fall - och som den mamma jag är blir jag lika glad varje gång det sprakar i blöjan! Ju mer luft ut, desto mindre magknip.
Kvällen idag var mycket skrik, så lilleman och jag lade oss i sängen redan runt sex-tiden. Här inne kan han iaf få lite ro och sova. Här kan han skrika och här kan vi ligga ner och gosa, här kan jag ägna all min energi åt lilleman.
I vanliga fall somnar han så gott intill mig, efter lite mysamning och lite sparkar i magen (på mig från han) från magknipet. Jag försökte i början att ha han i spjälsängen precis bredvid mig, men det funkar liksom inte. Han behöver närheten och värmen från mig, och nattamningen underlättas såklart av att jag slipper flytta på han. Det är när han sover som jag kan titta på han, och känna lite extra av den där villkorslösa kärleken man har mot sitt barn. När han ligger nära och han är fullständigt trygg - det är en av de bästa sakerna med att vara mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar