De där bristningarna

Ja, sådär ser det ut. Väldigt smickrande, höhö. Men jag har vant mig vid dem nu. Visst, det ser inte fint ut, men det gör inget. Det är inget jag skäms över och kommer inte göra det sen heller. Min kropp bär ett barn just nu, och det vore konstigt om det inte skulle synas efteråt. Jag tänkte inte ens på dem när jag var på badhuset för lite mer än en vecka sedan. Det är så det ska vara.

Tigermamma indeed.

Ibland tittar jag i spegeln, och visualiserar att bristningarna påminner om två vingar, som sträcker sig upp över magen. Lite som att de omfamnar livet jag har där innanför.