onsdag 30 april 2014

Träning för hela året

När jag var på återträff på mvc med föräldrautbildningsgruppen så fick vi tips om Olga Rönnberg. En av tränarna i Sveriges Biggest Loser, som har ägnat sin karriär åt att utforma träning för nyblivna mammor (men även gravida, äldre mammor, icke-mammor kan tillämpa hennes träning). Superbra träning för mig!

Så jag köpte hennes bok:
Den är uppdelad i perioder där en period sträcker sig ca tre månader, och man ska då hålla sig till den träningen under perioden ut - sedan kommer en period som är lite tuffare.
Jag har redan börjat med promenader, men nästa vecka ska jag officiellt starta träningsprogrammet. Jag är verkligen peppad! Jag har ju lilleman som motivation. Dessutom tar det 1 år att genomföra hela boken, så det känns inte som en quick fusk fix, utan som något hållbart.

Heja mig!

Här är hennes hemsida:
Mammafitness

Matvikshamn

Igår gick jag på ännu en promis. Denna gången gick jag andra hållet ner till hamnen. Jag kollade kartan, allt som allt är det 7 km fram och tillbaka. Den andra rundan jag går är 6 km fram och tillbaka. Inte konstigt att det känns i benen dagen efter!


Igår var tjuren synlig iaf. Ståtliga/maffiga djur det där.

lördag 26 april 2014

Häng med på promenad!

Jag har börjat ta mig i kragen och gå ut på långpromenader. Denna veckan har det blivit fyra stycken; tre här hemma och en med svägerskan på strandpromenaden i Karlshamn. Min promenad här hemma består iaf av att gå till affären, vilket tar ca 1½ timme fram och tillbaka.
Jag trodde inte att jag skulle använda barnvagnen så mycket, men nu har vi ju fått en lilleman som somnar gott i vagnen. Det behövs, för den senaste dagen och även en bit in idag så har det varit vrålskrik här hemma. Igår sov han inte på hela dagen! Jisses vilken usel mamma man känner sig som då, när inget man gör tröstar den lille.

Men idag blev det alltså ännu en promenad. Det är underbar vår, nästan som sommar! Välbehövligt för både mig och liten, då han fick chans att sova och jag fick motion i det fina vädret. Jag har verkligen hittat motivation till att få kroppen i trim nu. Har beställt hem en träningsbok "Träning för nyblivna mammor". Den fokuserar på bålstabilitet och styrkt kropp. Den hjälper en att återfå kroppen man hade innan graviditeten, och även göra den ännu bättre om man själv vill fortsätta. Jag vill verkligen gå ner i vikt, men först och främst vill jag ha en frisk och stark kropp. Det har jag inte nu, och hade inte innan heller. Min motivation är lätt att hitta nu iaf, för min motivation är lilleman - går vi inte på promenad så kan han inte somna. Blir inte jag starkare - orkar jag inte bära runt på lilleman och senare även leka hela dagarna med han.

Så... Häng med på en promis!












Tyvärr var de fina highland cattle - korna inte synliga. De hade precis fått in en höbal bakom en av kullarna, annars hade de också blivit publicerade på nätet, haha!

tisdag 22 april 2014

Sjalbarn

Jag har ju både bärsjal och bärsele hemma. Tyckte att det skulle vara himla praktiskt att ha när man har en liten som hela tiden vill vara nära. Att bära nära kroppen ger dessutom bättre välbefinnande för barnet, mer trygghet, bättre matsmältning och därmed mindre magknip.

Dock har jag inte riktigt kommit igång med det hela. Det kom liksom aldrig in på rutin att ta fram den där sjalen.
Men nu har jag verkligen försökt sätta mig in i det. Efter förra veckans start med amningsstrul och mer magknip, så insåg jag att jag verkligen måste testa sjalandet mer. Särskilt också då att bära i sjal är ett av alla de tips och råd man får när man har ett barn som har ont i magen.

Jag fick även en del bra tips från en doulakollega, som även är superduktig på det här med amning och sjalande. För på amningsmottagningen fick jag inga mer råd än att "det blir säkert bättre sen". Jisses vad maktlös man känner sig. Men tipset jag fick nu var att blockamma, eftersom lilleman kan ha fått i sig för mycket förmjölk och inte så mycket av den feta mjölken.
Blockamning går ut på att man ammar från ett och samma bröst under en period på kanske fyra timmar, därefter byter man bröst och ammar från det i fyra timmar.
Det andra tipset var såklart att bära i sjal.

Jag har redan märkt skillnad. När jag började blockamma tog det längre stunder mellan amningarna och han var helt plötligt inte lika gnällig på dagen som han varit förr. Han somnade dessutom lättare. Pjuh! Nu när jag även använt sjalen mer, så sover han som en stock nästan hela dagen. Det är inte förrän på kvällen som hans skrikperioder kommer nu, men det är ju helt förståeligt. Det är jobbigt att vara liten, med magknip, och med en mamma som är tröttare på kvällen och därmed inte har lika mycket tålamod.

Det har alltså varit mycket bättre i två dagar nu, men jag ska såklart inte ropa hej än. Jag har hoppet uppe!

måndag 21 april 2014

1 månad

Idag är det en månad sedan som vår lille son föddes. Helt galet, det känns som en evighet sen som jag var gravid. Det är verkligen en konstig känsla.
Vissa sade att jag skulle sakna magen när han var ute, men det kan jag inte påstå att jag gör. Däremot saknar jag den där känslan; spänningen och längtan man hade när man gick i väntans tider. Vem var det som låg och väntade där inne, hur skulle han se ut? Vad var det för kön? Ja, just nyfikenheten och längtan var verkligen något extra. Det känner jag inte nu, och det känns faktiskt lite tomt.
Dock har dessa känslor bytts ut mot andra saker. Livet har ändrats helt enkelt, och det är mer spännande det!

Lilleman har verkligen skakat om min värld. Det känns som att all den kunskap jag hade innan jag fick barn, helt plötsligt inte är något värt. Saker som jag visste innan, har jag ingen aning om nu. Jag har lärt mig en hel del, och jag har blivit mer ödmjuk inför vissa saker.
Jag sade till mig själv att jag inte skulle bli en nojjig mamma, men här sitter jag med en massa nojjor och farhågor. Livet som mamma är precis så som jag föreställde det på vissa plan, men livet som mamma är också precis allt det jag inte hade en aning om.

Idag är lilleman som sagt 1 månad. Utveckling och lärdom sker varje dag, och jag ser verkligen fram emot att få se denna lille man växa upp och bli den person som han ska bli.

söndag 20 april 2014

Vår vardag

Såhär ser våra dagar ut just nu:

Haklappar, handdukar och en jäkla massa papper. Jag har fortfarande ingen aning om varför det kräks så mycket mer denna veckan jämfört med tidigare. Kan de små liven börja visa tecken på allergi såhär sent, eller det borde märkts tidigare? Jag har ju inte ätit eller druckit något annorlunda.
Han är mycket mer skrikigare än förra veckan med. Magknipet har definitivt börjat besvära han mer.

Hela morgonen består i att torka kräk. Vi går upp, ammar, kräker, ammar, kräker... Det är så tydligt att han äter mer än vad han borde. Han blir ledsen när han kräkt och vill då snutta igen, vilket leder till nästa superspya. Suck säger jag bara.

Jag själv är dessutom väldigt deppig över det faktum att jag inte längre kan urskilja hans tidiga hungersignaler. Det var så tydligt innan. Nu ser jag inte det längre. Det är som att han slutat visa och istället går direkt på gnäll och skrik, vilket gör att jag inte vet skillnad på om han har ont i magen, behöver rapa eller är hungrig. Det känns riktigt tråkigt, eftersom jag hade koll på detta tidigare. Detta leder såklart till en jäkla massa frustration, säkert från hans sida med!

Jag sitter även och undrar hur tusan andra får ihop det med ett litet spädbarn, samtidigt som de har andra ungar att passa? Hehe

fredag 18 april 2014

Nattning

Ligger här i min mother-cave (säng) med lilleman liggandes klistrad bredvid mig. Har spenderat det mesta av kvällen här inne med en film - en av mina favoriter; Australia med Hugh Jackman och Nicole Kidman.

Lilleman har inte haft en bra dag idag. Magen har stått still på honom vilket har resulterat i extra magknip, mer tuttande och mer kräkningar - mer gnäll/skrik. Tyvärr valde hans mage att strula extra mycket när vi skulle ha besök av familj både på min och sambons sida. Men det gick det med!
Jag lyckades dock få igång hans mage igen sent i eftermiddags (ja, jag får ibland hjälpa han att bajsa - pysventiler och massage), och det märktes att magen stått still lite för länge. Han var lite hårdare i magen än vad det brukar vara. Jag har ingen aning om det är en reaktion på något jag ätit men samtidigt har jag inte ätit något annorlunda jämfört med tidigare, så jag tror inte det. Däremot misstänker jag en förkylningsmage. Han nyser lite mer än tidigare och har idag kräkt lite slemmigt, dock inte täppt i näsan men mycket sömnig under dagen. Kanske har det något med saken att göra?
Anyway, nu pruttar lilleman som han ska igen i alla fall - och som den mamma jag är blir jag lika glad varje gång det sprakar i blöjan! Ju mer luft ut, desto mindre magknip.

Kvällen idag var mycket skrik, så lilleman och jag lade oss i sängen redan runt sex-tiden. Här inne kan han iaf få lite ro och sova. Här kan han skrika och här kan vi ligga ner och gosa, här kan jag ägna all min energi åt lilleman.
I vanliga fall somnar han så gott intill mig, efter lite mysamning och lite sparkar i magen (på mig från han) från magknipet. Jag försökte i början att ha han i spjälsängen precis bredvid mig, men det funkar liksom inte. Han behöver närheten och värmen från mig, och nattamningen underlättas såklart av att jag slipper flytta på han. Det är när han sover som jag kan titta på han, och känna lite extra av den där villkorslösa kärleken man har mot sitt barn. När han ligger nära och han är fullständigt trygg - det är en av de bästa sakerna med att vara mamma.

måndag 14 april 2014

Mother-Cave

Ni vet sådana där man-caves. Utrymmen/rum som enbart är designade eller inredda för män/ungkarlar, deras lekhörna krasst sagt. Jag har skapat min egen cave, sovrummet.
Igår bar vi upp TV:n från vardagsrummet där nere och min ps3. Så nu kan jag och lilleman stänga in oss där och bara sköta vårt skrikande/ammande/tröstande samtidigt som jag kan ha igång en film som underhållning. För det behövs nu.

Nästan all den vakna tiden från lillemans sida går åt till att amma och trösta. Han har dessutom börjat strula mer vid bröstet, vilket innebär att båda han och jag blir dyngsura av mjölk som rinner ut ur mungipan. Han suger inte längre lika hårt, vilket innebär att bröstvårtan hamnar längre ut och därmed tappar han taget KONSTANT! Och eftersom hans magknip håller igång mer, så vill han tutta mer, och han kräker därmed mer eftersom han får i sig för mycket mat. Ja jisses. Jag förstår inte varför han helt plötsligt inte tar bröstet lika bra som innan...

Så ja, vi behöver vår Mother-Cave med tonvis med handdukar och filmunderhållning.

lördag 12 april 2014

Utveckling

Igår blev lilleman hela tre veckor gammal. Inte så mycket, men det händer saker med han hela tiden. Han är mer vaken, mer blicksökande, och han har till och med råkat skjuta iväg ett léende. Inte mot mig eller pappan, utan mot sin mormor. Har förjäves försökt få han att le mot mig med, men icke! Mormor lyckas bäst, haha.
Men han har också blivit mer närhetskrävande. Magknipet har antagligen blivit lite värre för honom, och det yttrar sig i att han har svårt att komma till ro om han inte ligger i famnen eller vid tutten. De senaste nätterna har han varit vaken längre mellan sovstunderna, och då kämpat och sparkat hej vilt med magknipet. Det är svårt, och jag känner mig otillräcklig som inte kan hjälpa han med det som gör ont. Stackars liten... Vi vet i alla fall varför han har ont, och det är all den förbannade luften som följer med ner i magen.

Jag hade även börjat oroa mig att mjölken inte riktigt räckte till, eftersom han har börjat bli mer otålig vid bröstet och behöver snutta mer - på kvällarna. Tog upp detta på BVC när vi var där igår. Antagligen beror detta på magknipet, eftersom han ändå har gått upp rejält i vikt den senaste veckan. Hela 390 gram på sju dagar. Så mat får han gott om! Vi får kämpa oss igenom de här första veckorna (månaderna?) och hoppas att lilleman slipper sitt magknip snart.

 Det kan inte vara lätt att vara så liten (även om han snart nått fem-kilos sträcket hehe). Föräldrar som inte riktigt förstår vad man man vill hela tiden, ont i magen som man inte vet varför och att inget är så som det varit. Varje dag händer nya saker som antingen förvirrar eller förundrar. Nej det kan inte vara lätt att vara liten.
Att ligga och prata med pappa är alltid facinerande. Pappas röst räcker oftast för att lugna lilleman ett taga, medans jag endast duger som matfabrik känns det som, haha.

Jag har tänkt ta några bilder på lilleman varje vecka i ett år, så att jag till slut har ett collage på 52 foton där vi kan se utvecklingen under ett helt år, rent utséendemässigt såklart.

torsdag 10 april 2014

Små och stora beslut

Det har tagits beslut här hemma som innebär förändring men även firande.
Firandet gäller såklart icke-dopet, namngivningsfesten. Vi har satt datum och jag har beställt hem finfina inbjudningskort. Det blir inget stort. Först hade jag en tanke på att göra en supergrej av det, bjuda alla medlemmar i släkten och slå på stort. Men det blev inte så. Inser att det skulle vara för mycket jobb med en superfest och alldeles för dyrt, och dessutom så har jag alltid gillat när det varit litet och kompakt. Så det får bli så, en namngivningsfest för de allra närmsta i familjen dvs våra föräldrar och syskon, med bihang. En del av mig vill gärna bjuda fler, så att man får träffa andra delar av släkten, men jag hoppas att man kan få chans till träff ändå utan att det ska kosta skjortan.
Jag fyller också halvjämt i år. Hela 25 år gammal blir jag. Men inte vill jag fira det ordentligt, iaf inte så det syns. Så därför har vi lagt in mitt firande tillsammans med lillemans firande. Två flugor i en smäll! Bättre kan det inte bli.

Sen har det även tagits ett större beslut här hemma, som kommer innebära en del förändringar men som kommer ge bättre välbefinnande och förhoppningsvis bättre ekonomi i slutänden. Tufft med ekonomin har vi ju, med lånen på huset och min minskade inkomst i och med föräldrapenningen. Inte så pass att vi inte klarar oss, utan mer att vi måste utnyttja varje mynt istället för att spara dem i en buffert. Det kommer vara tufft ett tag framöver, men det kommer bli bättre! Jag är nöjd och glad, och det är det som räknas.

måndag 7 april 2014

Familjehelg

Helgen som gick har verkligen varit underbar. Lillemans farmor var här i lördags och hon hade med sig matlådor. Sen kom mormor med bihang och de stannade till morgonen idag, och de har skött matlagningen och även kunnat avlasta mig en del med lilleman. Det var längesen man kunde äta gott och känna sig bortskämd. Guld värt!!

Idag kom även morfar med sällskap. Det var så längesedan vi sågs och jag hoppas vi kan träffas lite mer framöver. Om några veckor när lilleman är större och magbesvären kanske lugnat sig lite, så kan ju även vi dra ut på äventyr och hälsa på folk. Försöker tro att det kommer bli lite lättare framöver när lilleman växt till sig. Det är inte lätt just nu med en liten bebis som har ont i magen det mesta av den vakna tiden. Han är ju dessutom vaken längre stunder vilket innebär längre stunder av tröst, buppande och tröstamning - vilket ger mindre tid för mig att få till vardagen. Idag tog det två timmar att få i mig en liten skål med jordgubbskräm till frukost. Det märks. Har haft många blodtrycksfall idag, och jag kan bara anta att det beror på sömnbristen, näringsbristen och vätskebristen. Ja jisses, inte lätt det där.

söndag 6 april 2014

Namn

Jag virkade ju en dopklänning för cirka tre år sedan. Problemet är bara att jag nog aldrig kommer kunna använda den till något av mina barn. Den är helt enkelt för liten, och ska jag få små klumpar till barn så hinner de växa sig större än klänningen på bara någon enstaka vecka. Det är så synd, den är verkligen så fin och speciell. Det är ju ingen vanlig dopklänning. Jag har dock inte testat den på han, men det är tydligt att det aldrig kommer gå.
Vi ska inte ha något kyrkligt dop, så egentligen behöver man kanske inte en dopklänning. Vi satsar på en namngivelseceremoni, och eftersom dopklänningen ändå inte passar så kan man ju ha den ceremonin när det passar. Som till exempel under försommaren när man kan vara ute trädgården. Egentligen behöver man kanske inte ens ha en namngivelseceremoni, men jag tycker ändå att man ska göra något för att fira lillemans ankomst. Det är ju ett utmärkt tillfälle för familjen att samlas. Familjen är något jag värdesätter högt.


Problemet är väl bara att hitta ett datum som passar... Planering är egentligen inte min starka sida, då mina planer brukar ändras eller försvinna upp i rök.

En annan sak som behöver ett namn är min blogg. Sanningar och spekulationer är inget jag längre kan relatera till. Det har liksom inget med bloggen att göra. Så vad ska jag döpa bloggen till? Så svårt... Räcker det med något simpelt som Idas blogg? Nej usch vad trist! Eller ska jag namnge bloggen efter vad jag är? Exempelvis Mamma Ida? Mammida... Sjuksköterskemamman? Nej sjuksköterska kan jag nog inte ha i namnet, det blir ju ändå inte så mycket skrivet om just det ämnet. Nej bloggen kommer nog handla mycket om mitt liv som mamma till en liten son, så ett namn som antyder till just det vore nog bra.
Får se vad det blir. Jag kommer antagligen testa mig fram lite, så varje gång ni går in här kanske ni får se lite olika namn som poppar upp!

fredag 4 april 2014

Två veckor utanför tryggheten

Ja jisses, två veckor har redan passerat sen lilleman föddes och sambon återgår till arbetet på måndag. Sorgligt att pappan enbart får två veckors (10dgr) ledighet efter hans barn har blivit fött. Man vill ju vara hemma och lära känna den lilla nya familjemedlemmen. Inte minst kan mamman behöva lite service och markpersonal. Att hämta ett glas vatten själv kan helt plötsligt vara väldigt svårt med en liten i famnen som vill ammas/tröstas/mysas med. Själv vet jag inte riktigt hur jag skulle överlevt utan min sambo dessa två veckor. I början med hormonerna som får tårarna att spruta, amningen (och dess problem) som tar energi och bristen på sömn. Ja jag är innerligt tacksam över att jag inte är ensamstående!
Det känns lite tryggare nu iallafall, när känslorna inte är lika upp och ner samt att jag lärt känna min lille son lite mer. Så det känns inte lika skrämmande nu inför måndag som det gjorde för en vecka sedan.

Men livet som mamma var verkligen inte så som jag tänkt det. Jag är mycket mer osäker och ifrågasättande mot mig själv jämfört med tidigare. Innan kände jag mig säker i min förmåga som mamma, att jag skulle kunna veta och lösa de problem som uppstår, men nu är det svårt. Jag antar att detta hör till, att man inte riktigt vet hur man ska göra trots att man tidigare visste. Jag undrar så vad lilleman tänker. Nu har han varit ute i en kallare och ljusare värld i två veckor. Jag kan bara hoppas att han inte saknar livet i magen allt för mycket hehe!

Det här med amningen har dock börjat bli bättre, även om det fortfarande kan vara kämpigt. Han sväljer fortfarande för mycket luft och taget är för litet även om det blivit bättre. Själva taget tror jag bara kommer bli bättre ju större han blir, det blir ju enklare för han då med en större mun och allt. Såren jag hade är inte helt borta, men de är nästan läkta och det verkar inte bli värre. Bara bättre med andra ord!

Lilleman två veckor idag, tiden går verkligen fort.