Namngivnings- & 25 års kalas

Igår hade vi kalas här hemma. Hade bjudit hit större delen av släkten och även en del vänner från bådas sidor av familjen. Hela veckan har jag stökat och stått i för att förbereda. Jag fixade själv all mat och tårta till ca 35 pers, och jag säger då det - aldrig igen! Haha, inte med en liten bebis iaf. Men det har ändå gått bra. Lilleman har haft en otroligt bra vecka så jag har kunnat göra mitt medans pappa har kunnat underhålla han mycket. De har verkligen börjat få en så fin kontakt sinsemellan.

Anyway... Jag hade väl egentligen tänkt att vi skulle haft en riktig ceremoni gällande lillemans namngivning; tända ljus, hålla fint tal, och kanske läsa upp en dikt - men det blev inte så. Lillemans farfar höll dock ett fint tal om hur vi alla kommer omge lilleman med kärlek och vägledning genom livet. I slutet kungörde han även att vi inte har någon enskild fadder till lilleman, utan att vi alla ska se oss själva som faddrar.

Kalaset kändes lite stressigt för mig, men det syntes att alla hade det riktigt trevligt, och det hade jag med. Men på kvällen kändes det verkligen som om jag gått på speed hela dagen, och jag ver heeelt väck!
Ett annat bevis för att det var stressigt i min hjärna, var att jag hela dagen, av någon anledning, glömt bort att jag äter mjölkfritt. Så jag åt massa gräddfil och vitlökssmör och hit och dit. Det får jag sota för idag, och jag känner mig så usel. Stackars lilleman har ont i magen, kommer inte till ro och jag går runt och har dåligt samvete. Självklart var det en hektisk dag för lilleman också igår, och att han säkert är extra närhetsberoende idag pga av det. Så kaka på kaka blir en extra missnöjd bebis.

Från ett till annat... Så många och fina presenter vi fick, både jag och lilleman. Tack alla!