lördag 11 oktober 2014

Skam och dåligt samvete

Ännu en vecka har gått i sjukdomens tecken. Tidigare blev ju Lilleman sjuk med feber och snorig näsa, sen blev jag smittad med dunderförkylning och halsont, sen smittade jag sambon så han fick vara hemma en vecka medans jag och Lilleman var krya. Sen smittade sambon mig och lillen igen, nu denna veckan hade han hosta och slem i halsen. Jag blev dunderförkyld igen och jag sitter nu här och svär över hela skiten. Jag brukar sova gott om nätterna mellan uppvaken med lillen, men nu när jag mår såhär så kan jag inte ens sova däremellan. Jisses vad jag är slut som mamma. Flera gånger har jag tappat tålamodet och blivit riktigt arg på Lilleman, vilket jag skäms över för han gör ju inget fel liksom! Nej jag har inte skrikit eller gjort nått annat fysiskt, men inombords har jag kokat.

Man kan inte vara den där tålmodiga topp-mamman hela tiden, särskilt inte med konstant sömnbrist och sjukdom som grädde på moset.

Jag och sambon har 2½ dag tillsammans varje vecka, och denna helgen har jag fått tacka nej till hans erbjudande om att se en film med mig. Han som inte ens tycker om att se film, vill göra detta för min skull (jag äääälskar film), och jag har inte en gnutta energi kvar till min sambo när lillen somnat för natten.

Så, skam inför mitt dåliga tålamod med Lilleman, och dåligt samvete för att jag inte orkar spendera kvalitetstid med min sambo som är borta största delen av veckorna.Yay...

Godnatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar