En anekdot kring midsommarfirandet

Midsommar. En tid för fest, musik och dans kring den berömda midsommarstången. Jag älskar traditioner. En tradition är en fast hållpunkt som man kan längta efter året runt. Själva traditionen i sig behöver inte vara så märkvärdig, det räcker med att man samlas med sina bästa, sina nära och kära och har det trevligt. För mig är kontakten med familjen den viktigaste.
Vi firar inte midsommar dock. De senaste åren har jag ibland varit hemma hos en vän och firat med deras familj, andra gånger har jag bara varit hemma. Detta året spenderade jag midsommarkvällen på jobbet. Jag och G har inga traditioner kring midsommar - än. För min sambo blir det en extra dag ledigt, och för mig som jobbar inom sjukvården blir det som en helt vanlig dag - fast med mindre personal på avdelningen. Jag tänkte att eftersom vi inte har några barn, så kan jag lika gärna spendera min tid på jobbet så att de som faktiskt har etablerade familjetraditioner kring midsommar kan vara lediga och fira.
Men jag älskar ju traditioner, och jag har lovat mig själv att skapa en rolig och mysig liten familjetradition kring midsommar, när vi har fått barn och de har blivit gamla nog att uppskatta dansen kring stången. För vems skull är traditioner egentligen till för? Jag tror att barnen har störst glädje av det hela, och vi vuxna kan i sin tur glädjas åt barnen. För familjer som min, som inte träffas så ofta, så kan dessa traditioner bli guld värda. Att helt enkelt få spendera tid med sin familj.

Midsommarstången - en okristlig tradition med en bakomliggande mening som många har glömt bort. Midsommarstången är nämligen en fallosymbol. Ett manligt könsorgan som sticks ner i marken för att fertilisera grödorna. Ringarna symboliserar kulorna, såklart. Så folket dansar kring denna fallosymbol, i hopp om att sommaren kommer ge god skörd till hösten.