Sådär skönt trött och sliten

Äntligen lite ledighet. På nio dagar har jag jobbat åtta pass. Jag trivs på jobbet, men det finns en gräns för vad man tål. Åtta dagars pass på så kort tid är för mycket. Det känns i kropp och knopp. Kroppen är sliten och seg, hjärnan är utpumpad och utbränd.

Men det är stor skillnad på vad jag "orkar" jämfört med nu och förr. För bara ett år sedan hade jag ÄNTLIGEN tagit min sjuksköterskeexamen. Att jag var skoltrött var milt sagt. Helt tömd på energi, och att jobba 100% efter det tog verkligen på krafterna. Vissa dagar kunde jag komma hem och gråta av utmattning. Sen kom halvtidsarbetslösheten. Jag arbetade kanske 50-60 timmar i månaden. Hela jag var tömd på energi och att arbeta två dagar i veckan kunde vara en pärs. Jag hade nog en liten depression i höstas, nu när jag tänker på det. Men nu är jag en helt annan person. Visst det tog emot i början när jag gick från arbetslös till 100% med kvällar, nätter och helger. Men det gick snabbt över. Nu har jag arbetat nästan åtta pass i sträck, och jag känner mig som jag gjorde efter 1 pass för ett år sedan.

Helt otroligt...