Besviken

Det har kommit till en punkt då jag inte orkar ge mer. Jag får ingenting tillbaka, hur jag än försöker. Jag är arg, ledsen och besviken. Dessa saker får mig verkligen att inse hur viktigt det är med positiv respons, att få något tillbaka när man ger. Eller ännu bättre, att få utan att ha gett. Som ett tecken på uppskattning, eller att man är älskad.

Jag är en person som ger. Jag ger utan att kräva något tillbaka. Men märk detta, jag kräver inget tillbaka när jag känner att det jag gör uppskattas av den andre. Då blir jag glad inombords, och det är belöning nog för mig. Men som detta, att jag har gett, gett och gett - men aldrig fått något tillbaka. Hur jag än försöker så blir motparten inte nöjd. Det är här som jag istället säger; Jag ger för att få något tillbaka. Jag ger i hopp om att få en bekräftelse, att bli sedd, att bli uppskattad. Jag står där jag är, och tittar upp på motparten som sitter högt på sin tron, och ber om uppmärksamhet - om kärlek. Men hur många påhitt jag än kommer på, så tittar motparten aldrig ner på mig. Jag syns inte. Jag finns inte längre. Men ska motparten finnas för mig? Ska jag sluta ge?