måndag 2 september 2013

Känslorna är inte under kontroll

Vill gärna skylla på graviditetshormoner, men faktum är att jag inte alls har haft några humörsvängningar tidigare, så varför skulle de komma just nu? Nej snarare beror det på att jag har blivit påmind om det jag saknar, och påmind om det som är så otroligt fel. Just nu är jag så innerligt tacksam att jag har min sambo, att vi har vår egen lilla bubbla. För utanför denna bubbla så är det saknad, drama och besvikelse, mer än vad jag tål.

Mest av allt saknar jag familjen, den fullständiga familjen. Så som den såg ut när jag var liten. Nu träffar jag inte de jag saknar på flera år, och när vi träffas känner jag mig tom efteråt. För jag påminns om varför det är så himla svårt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar