Igår åkte jag för att träffa två av mina bortglömde vänner. Vi tre umgicks i sista delen av högskolan, men sen byter man skola, man flyttar, man glider isär. Nu äntligen har vi börjat återfå lite av kontakten. Kanske för att vi har levt våra liv hittills, för att sedan hamna på en hyfsat gemensam väg igen. Vad det nu beror på så är det riktigt roligt att återfå kontakten.
För mig är det extra roligt eftersom jag inte har några vänner att umgås med längre. Det är lite ensamt i Blekinge, men jag tror att det börjar vända nu. När bebis är ute så kommer jag börja på nån bvc-föräldragrupp, och där lär jag ju träffa nya personer som jag kanske kan umgås med. Ska faktiskt vara så "ful" och höra med min ena kollega på jobbet vart hon ska gå på bvc, för vi kommer få barn ungefär samtidigt.
Nu har jag kommit in i ett helt annat stadie av graviditeten. Nu tänker jag inte på trimestrar och datum och hit och dit, utan på ett känslomässigt stadie. Jag är glad. Det går inte en enda dag nu som jag inte känner mig lycklig över något i mitt liv. Bebis sprattlar på för fullt, och imorse tror jag att jag kände de första knuffarna utanför magen. Varje gång hen sprattlar nu så ska jag känna på magen, för jag hoppas ju att jag kände rätt imorse. Kanske om vi har tur kan G få känna oxå. Imorgon går jag in i vecka 18, och på onsdag är det dags för ultraljud.
Magen har blivit större och igår köpte jag tre par gravidbyxor. Det är ju snart dags för det, och idag använder jag faktiskt ett par. Vilken skön känsla! Inga byxlinningar som skaver in runt magen!
Nej livet blir bara bättre nu. Beskymmerna jag har känns inte lika viktiga längre. Det kommer lösa sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar