Jag har bara 11 pass kvar att arbeta innan jag går hem i väntan på att få föda mitt lilla barn. Men de är inklämda på 14 dagar, och jag har smått ångest över hur fasiken jag ska orka med. Jag får köra ett mantra i huvudet för att ens kunna ta mig igenom detta - "jag går snart hem, jag går snart hem, jag går snart hem".
Men ja, jag är riktigt trött nu. Jag hade två dagar denna veckan som jag verkligen sken som en sol. Jag var pigg. Nu är jag alldeles trött, sliten och väldigt nere i humöret. Idag ser mina 11 pass ut som minst 11 veckor till. Jag orkar inte.
Alla är så glada och klappar så fint på min mage. Men fan, jag har ingen lust att glädjas längre åt den här graviditeten. Det finns en sak som jag verkligen älskar, och det är barnet i magen. Men resten kan verkligen slänga sig i väggen. Det är inte kul. Och jag är faktiskt lite trött på att hålla masken och glädjas när andra glädjs för min skull.
Fast det är kanske det jag behöver; andra som kan glädjas åt min graviditet, för jag gör inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar