Varje dag påminner hen mig om vilket litet under hen är. Lite av personligheten börjar titta fram, och jag blir bara ännu mer nyfiken på vem det är som ligger där inne i magen.
Idag när jag var hos barnmorskan visste jag redan hur bebis skulle reagera på det barnmorskan gjorde. Jag vet att mitt lilla barn vill ha lugn och ro. För så fort barnmorskan har klämt på min mage så börjar bebis böka runt. När doptonen placeras på magen för att lyssna på hjärtljuden så försöker bebis putta undan den där pekpinnen hela tiden, och hjärtljuden springer upp i hög fart. Kanske blir hen förbannad på allt petande, kanske blir hen irriterad över det där skarpa ljudet som kommer ut från mätaren. Direkt efter att barnmorskan stänger av doptonen så lugnar bebis ner sig och återgår till sin stillsamma vardag. Kanske är mitt barn lite som mig?
Jag börjar lära känna lite av mitt barns personlighet, och jag längtar tills hen kommer ut så att jag kan se om min bild av barnet verkligen stämmer eller ej.
det låter tufft! Kan förstå att man blir less på att vara gravid...
SvaraRaderasv: ja det är så härligt att snön äntligen har kommit! :)