onsdag 19 februari 2014

Sammandragningar, långkok och rimbobullar

Denna veckan är jag inne i vecka 37. Även om tiden går omöjligt långsamt just nu så märks det onekligen att vi närmar oss slutet på denna resan, och att vårt största äventyr hittills snart kommer börja. Det är många blandade känslor, mest är det spännande och pirrigt såklart. Jag tänker mycket på tiden efter förlossningen här hemma i huset, hur vårt liv kommer att se ut med en liten knodd att anpassa oss efter. I början vill jag nog säga att vårt liv inte kommer ändras särskilt mycket, rent rutinmässigt. Vi kommer fortfarande hålla oss kring soffan och ha våra kvällar framför tv:n. Nätterna kommer såklart bli helt annorlunda, och vi har redan sagt att sambon troligtvis kommer att sova i ett av gästrummen minst 1 gång i veckan. Sömn är viktigt om man ska orka med att jobba. Jag kan ju bara gå här hemma och sova när bebis sover, så att min natt blir sömnlös gör kanske inte så mycket. Jag har inte hjärta till det och jag kan omöjligt begära att sambon ska ta nattskiften när det är han som ska upp tidigt om mornarna och inte har en chans att vila middag. 

Jag har även bett nära och kära att ge oss lite matlådor, istället för en massa krimskrams i samband med bebis födelse. Tycker lugn och ro är viktigare än nått annat tiden efter förlossningen, och att slippa tänka på matlagning de första dagarna är nog guld värt. Så idag har jag mitt första långkok. Köttgryta/soppa i mängder, så jag kan frysa in några portioner. Långkok är perfekt. Man slänger bara i en massa ingredienser sen sköter det sig själv.

Imorgon ska jag även köra en omgång fikabullar. Hittade en lapp med receptet på rimbobullar, och det är en av mina absoluta favoriter! Dubbel sats så att jag kan äta upp hälften och frysa in resten, haha.

Jag var även på MVC idag för ordinarie kontroll. När hon skulle känna på magen frågar hon mig om jag fick en sammandragning, för hon såg att magen blev alldeles hård. Ingen aning svarade jag och var tvungen att själv känna på magen, och visst hade jag en sammandragning. Jag undrar, hur länge har jag gått med sammandragningar? Jag kände uppenbarligen inte av att jag fick en just nu, så jag kanske missat många andra? Haha. Men skönt det. Onda förvärkar är inget jag strävar efter, så om de kan hålla sig relativt smärtfria så blir jag glad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar