Jag njuter av att kunna sova hur länge jag vill om mornarna, och jag njuter av att jag fortfarande kan sova väldigt gott om nätterna. Somnar nästan direkt när jag lägger mig, och vaknar 2-3 ggr/natt för att gå på toa, men däremellan känns det som att jag sover väldigt tungt.
Så, tröttheten jag har är väldigt positiv, om natten.
Om dagen däremot är det rent handikappande. Jag går upp, äter frukost, sen sitter jag fast i nån sorts konstant matkoma för resten av dagen. Huvudet är tungt och allt jag längtar efter är en kall kudde att lägga huvudet på, dagen lång.
Jag är ändå vaken om dagarna, jag går inte och vilar middag i den bemärkelsen att jag somnar en stund. Det är kanske därför som jag fortfarande kan sova bra om nätterna, trots att det är jäkligt klumpigt att vända på sig i sängen.
Jag vet ju att för mycket sömn och för lite aktivitet bli en ond cirkel med allt mindre energi att spendera till något annat än att vila. Det är dock väldigt svårt att komma ur detta, när hela kroppen är så påverkad av den där kulan på magen. Jag har aldrig varit den som frivilligt tar mig en liten promenad. Men jag ska nog iaf försöka ta mig ner till kossorna (om de vill visa sig) och titta lite på dem någon dag denna veckan. Bara för friskluftens skull, rensa huvudet lite.
Kan inte nog påpeka hur trött jag är på att vänta på förlossningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar