Dagarna här hemma är inte annorlunda från dag till dag. Jag har samma "rutiner" med kanske någon inhandling eller ärende jag ska göra en viss dag, men ändå detsamma. Ändå är vissa dagar mycket bättre än andra.
Idag är en dålig dag. Hormonerna spelar nog en ganska stor roll bland det hela, och idag har jag nära till tårarna hela tiden. Känns bara hopplöst. Jag är trött på att vänta, och JA, jag vet att jag lika gärna kan behöva vänta tre veckor till eftersom jag är förstföderska och det är helt normalt. Men idag ser jag inget kul i att vara själv ett tag till, sovmornarna är inte så himla bra längre när man inte har något att stiga upp till. Jag har redan haft massvis med sovmornar att njuta av. Nu stannar jag hellre i sängen av ren tristess än av anledningen att det är skönt med sovmorgon. Det blir bakvänt alltihop.
Det finns inget meningsfullt med min vardag just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar