Ja, det blir en del dryga och deprimerande texter här inne. Men det är min vardag just nu. Jag överdriver säkert en hel del. För så illa som jag målar upp det kan det väl ändå inte vara? Nej, troligen inte, jag får skylla på hormonerna och känslan som alla höggravida känner - hopplöshet, kommer bebis aldrig ut?!
Det var riktigt skönt att kunna gå hem från jobbet så pass tidigt som jag gjorde, tack vare graviditetspenningen. Jag var riktigt trött på jobbet i januari, jag hade ingen energi, jag gick som en snigel och mitt tålamod räckte inte för att kunna ta hand om mina patienter på ett bra sätt. Jag var ingen bra sjuksköterska.
Men att inte ha någon hobby eller fritidssyssla gjorde vardagen väldigt trist, när det enda som finns att göra är att städa och laga mat. Ensamheten blir extra påtaglig också. Att inte ha vänner i närheten som man bara kan ringa och mötas på en fika helt oplanerat. Blekinge är fint, men ensamt. Men det hade även varit ensamt i Skåne eftersom de vänner jag hade har flyttat långt bort. Så det hade varit samma visa där med.
Så, det var skönt att kunna gå hem i förtid, men det är just nu riktigt drygt att bar gå hemma.
Igår var jag ute i trädgården och rensade lite i rabbatterna, jordgubbslandet är så illa däran att jag är tveksam till om jag kan rädda det hehe. Men jag ska försöka, jordgubbar får man ju inte gå miste om! Dock hade jag riktigt ont på kvällen från fogarna, men jag tror det var värt det, med friskluften och allt. Tror faktiskt jag ska ge mig ut idag med! Jag märkte ju att det var rena terapin när jag satt därute bland ogräset, jag hade inga tankar som snurrade i huvudet alls. Bara lugn och ro, med fågelkvittret och suset i träden som enda ljudkälla. Härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar