Han är mycket mer skrikigare än förra veckan med. Magknipet har definitivt börjat besvära han mer.
Hela morgonen består i att torka kräk. Vi går upp, ammar, kräker, ammar, kräker... Det är så tydligt att han äter mer än vad han borde. Han blir ledsen när han kräkt och vill då snutta igen, vilket leder till nästa superspya. Suck säger jag bara.
Jag själv är dessutom väldigt deppig över det faktum att jag inte längre kan urskilja hans tidiga hungersignaler. Det var så tydligt innan. Nu ser jag inte det längre. Det är som att han slutat visa och istället går direkt på gnäll och skrik, vilket gör att jag inte vet skillnad på om han har ont i magen, behöver rapa eller är hungrig. Det känns riktigt tråkigt, eftersom jag hade koll på detta tidigare. Detta leder såklart till en jäkla massa frustration, säkert från hans sida med!
Jag sitter även och undrar hur tusan andra får ihop det med ett litet spädbarn, samtidigt som de har andra ungar att passa? Hehe
Det är inte lätt att ha småbarn, många gånger är man själv så trött att man liksom blir snurrig och inte orkar med att vara lyhörd och missar då lite signaler, dessutom är det ju inte lätt att vara liten och få ihop världen och allt vad som händer. Känns fel att säg att allt blir bättre, men sanningen är att det blir bättre! Lilla H kräktes med massor när hon var spädis, hela tiden och utan anledning, man luktade spya hela tiden, det hade med magmunnen att göra sa dom, prova att lägga honom lite uppåt med huvudet - en liten kudde under huvudet, eller låt han liga i babysittern lite uppåt.... jag höjde dessutom upp Hedvigs huvudände på sängen med lite böcker under benen vid huvudänden... hoppas att det snart blir lite lättare, vännen, jag lovar att jag ska komma till dig snart och hjälpa dig lite så kan du gosa med Hedvig =) kanske nästa helg?
SvaraRaderaja det är ju bara att kämpa sig igenom :) du är välkommen när som. glenn kan dessutom ta chansen att sticka hemifrån lite :)
Radera