Jag är inne på facebook väldigt mycket, och på amningshjälpens grupper där inne. Där kan man få hjälp, tips och lra sig nya saker om amning och tillhörande problem. Något som jag upplever vara en återkommande problematik rent generellt, är att det är få som är nöjda med sin amning. Jag tror många har en bild av hur den perfekta amningen ska se ut, och så ser den inte ut så i deras liv. De känner stress och ångest för att det inte funkar, när det kanske utåt sett är en fungerande amning. Bebisar är olika, och har man en bebis som vill nattamma ofta och långt upp i åldern, så skjuter man sig nästan själv i foten när man hela tiden strävar efter att bebis ska sova hela natten, istället för att bara acceptera att det är som det är.
Min lilla pojk har från start varit en nattammare, särskilt nu vid utvecklingssprång osv. Men jag mår inte dåligt över det. Jag tycker det är bra att han ammar på natten, eftersom han då håller igång mjölkproduktionen mycket bättre än om han skulle ammat mkt på dagen. För våra amningar på dagen just nu är allt annat än trevliga. Det är relativt få amningstillfällen på dagen, och då involverat med mkt skrik. Så hade han då inte viljat amma på natten så är jag säker på att min mjölk hade sinat. Mitt barn är smart med andra ord, han vet precis vad han ska göra!
MEN! Det finns en sak som gör mig riktigt less på amningen. Det är lillemans reaktioner på viss mat. Vid 7 veckors ålder ca så upptäkte jag att han är känslig mot mjölkprotein. Det gjorde iofs inte särskilt mycket, det finns mycket mat utan mjölk och ska man laga mat med "mejeriprodukter" så finns det bra alternativ till det - ofta gjort på havre eller soja. Men nu har det även blivit så att lilleman reagerat på jordgubbar, och nu även tomater. Så - han är överkänslig mot rött färgämne kan jag tänka mig då. För mig var detta väldigt nedslående. Just det röda färgämnet i mat finns ju ÖVERALLT. Jag tycker faktiskt att det är riktigt tråkigt att jag måste begränsa mig så mycket i min matlagning och matintag. Nästan så jag blir lite avundsjuk på de som flaskmatar... Och nästan så jag blev sur på lilleman för att han är känslig, hur illa är inte det!
Men, jag tänker också att det är väldigt tur att jag ändå har amningen. Tänk vad nätterna hade varit jobbiga om jag varit tvungen att gå upp och blanda ersättning, jag är ju redan trött som jag är. Det är väldigt praktiskt med amning, jag har ju hans mat med överallt vi går - lättillgängligt.
Jag får tänka att det endast är en kort period i livet som jag måste begränsa mig. Förhoppningsvis fortsätter inte hans överkänslighet särskilt länge, så att jag måste fortsätta med att laga annan mat till han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar