torsdag 3 juli 2014

Två dåliga dagar

Så är det. Att så fort man tror att man ÄNTLIGEN har hittat en bra rutin och fått någorlunda kläm på hur lilleman vill ha det, så ändras något som gör att jag måste börja om från börja med att klura ut vad lilleman vill och behöver. Igår och idag har varit allt annat än bra. ALLT är upp och ner med lille pojken just nu. Han har börjat göra saker som jag aldrig varit med om med han tidigare. Han gråter till och med på ett helt nytt sätt vid vissa tillfällen, och jag har ingen som helst aning vad han gråter för. Gissa vem som känner sig som en usel mamma?

De gråten han nu kan få låter precis som när han grät tidigare när han blev riktigt rädd eller när det gjorde ont på han. Den där hulkande stortårade gråten. Nu gör han så i långa perioder, otröstlig! Såklart undrar jag om han har ont. Men hur ska jag kunna veta? Han kan ju inte säga om det gör ont, eller vart det gör ont. Det gör dock ont i mammahjärtat.
Han vill inte sova. Han hugger efter tutten hela tiden, och får han tutten suger han på ett sätt som verkar helt frenetiskt, och som inte får igång utdrivningen på ett bra sätt. Det blir några få klunkar, sen börjar han bitas och slita i bröstvårtan (tack gode gud att jag inte är överkänslig), och tar jag då bort han från bröstet så börjar det skrikas, men låter ag han ligga kvar så blir det skrik ändå. Han sväljer mer luft än vad han någonsin har gjort, han äter trots att han är mätt, vilket ger stora spyor och därmed mer skrik. Allt är en ond cirkel just nu.

Jag funderar på om det är tänder på G, för han har börjat dreggla och bita i saker denna veckan, men samtidigt finns det inte ett spår av en tand i munnen på han.

Jag tror även att bebisar ibland behöver gråta ut, precis som vuxna kan behöva gråta ibland för att lätta på trycket eller bearbeta saker och ting. De gånger jag vet att han är mätt, har fått ny blöja och allt annat är okej, så låter jag han skrika i min famn. Men han slutar aldrig.... Då börjar jag tvivla och undrar om han har ont. Han vill inte ha nappen, han vill inte ha tutten, han vill ingenting. Han vill inte ens titta på mig. När han väl lugnat sig och tittar på mig, ja då börjar nästa skrikperiod. Ikväll tog det 40 min innan han tystnade, och då för att jag själv började storgråta och han blev helt förundrad och distraherad av mitt eget hulkande och gråt-tjut. Han tittade på mig precis som om jag var dum i huvudet haha. Mamma det är ju jag som ska gråta, inte du! Hade jag inte börjat gråta själv så hade han fortsatt sin skrikfest.

Jag är dock lite nyfiken på hur länge han hade orkat...

3 kommentarer:

  1. Ida! Se till att få tag på en bok av dr W Sears som heter the Baby Book. Den handlar om High Need babies, kanske kan du få lite hjälp fr den. Den är lite fjantig emellanåt men det får man ha överseende med. Det finns även en app, The Wonder weeks, som kan vara bra. Lycka till!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Den boken ska jag absolut försöka få tag på :) Har inte alls funderat på om lilleman kan vara en high need. Dock känns det ju lite knas att han skulle gå in i en ny utvecklingsfas redan efter 2 veckor som han kom ur den senaste. Wonder weeks har jag hört mkt bra om, men nu har jag en gammal telefon så appar funkar inte ;)

      Radera
  2. Haha, jag har inte heller kunnat ladda ner den där appen. Men the Wonder weeks finns i bokform också. Han behöver definitivt inte vara ett High need barn men han kan ha high need drag, i vilket fall är boken intressant och lärorik, ngt som alla föräldrar i dagens uppskruvade samhälle borde läsa.

    SvaraRadera