Utslagen lilleman och beslut om tatueringen

Idag har varit en lång dag, trevlig, men lång. Åkte hemifrån tidig förmiddag för att träffa en vän nere i skåne. Även om vår lille pojk är ganska lätt att ha med sig, så är ju alla intryck han får väldigt många. Så han kan vara hur glad och lugn som helst när vi är iväg, men sen kommer smällen på kvällen sen, då det är extra svårt för honom att komma till ro.

En utslagen kille efter dagens utflykt

Efter besöket hos kompisen for vi vidare in till Kristianstad där jag hade en fikaträff med tatueraren jag gått till. För cirka en vecka sedan var jag hos honom och gjorde en tatuering, som olyckligt nog inte blev bra. Jag tänker inte nämna några namn här, för jag vill inte att min tatuering ska associeras med hans namn - eftersom han i normala fall är väldigt duktig och VÄLDIGT trevlig och mån om sina kunder. Han har fått utmärkelser/priser för sina porträtt, så dålig är han absolut inte. Det blev bara olyckligt helt enkelt, med dålig ny utrustning.
Men snacka vilken panik jag kände när jag upptäckte att jag inte alls var nöjd med den. Tror aldrig jag känt sådan panikartad ångest i hela mitt liv. Hade även ångest över det faktum att det är en lång process med att ta bort en tatuering. Hade väl även i tankarna att det inte skulle gå att ta bort utan att göra skada på huden - men idag finns det bra teknik och nu känns det inte lika jobbigt.

Men jag har läst på lite, och bestämt att hela tatueringen ska bort! Även om den hade kunnat göras om så att den ser OK ut, så vill jag inte ha en tatuering som blev en kompromiss med vad jag ville ha och vad det till slut blev.
Tatueraren har kontakt med en person i Växjö, som utför sådan laserbehandling. Redan på torsdag blir det att vi åker upp och påbörjar processen med att sudda ut tatueringen.Tatueraren kommer stå för kostnaden. Just nu känner jag mig bara glad att det var han som gjorde detta, och att jag inte gick till någon annan som jag inte kände och som kanske inte hade hjälpt mig med detta.