Det är tuffa dagar som går förbi. Sen i fredags har vår lilla lilleman varit upp och ner till tusen. Det är inte ofta han kan ligga själv i en minut utan att han blir ledsen, han pratar ledset hela tiden och det är svårt att vända hans ledsamhet och gråt till långa stunder av glädje. Men han är också mitt uppe i värsta veckan i det fjärde utvecklingssprånget. Samtidigt som han är väldigt krävande just nu så är det okej. Han får gärna sitta fast på mig, snutta jättemycket och vara sådär needy. Han genomgår stora förändringar i både hjärna och kropp, och det är klart att det är läskigt för honom! Han behöver mig, och jag hjälper han så mycket jag kan och orkar.
Samtidigt som han tar mycket energi just nu så ser vi verkligen hans utveckling som tagit ett rejält språng de senaste två veckorna. Det är otroligt roligt och givande att se.
Men ja, jag är verkligen dränerad på energi. Han sover dåligt om nätterna eftersom han vill tutta hela tiden, vilket såklart innebär mindre sömn för mig. Lägg sedan på att vi måste ge han uppmärksamhet 100% av hans vakna tid. Det är som värst denna veckan, men jag tröstar mig med att detta snart kommer gå över och att vi om några veckor kommer ha en gosig och glad liten kille igen - som ivrigt kommer träna och visa sina nya färdigheter. Varje dag med vår son är en gåva. Sådan glädje får man inte på annat håll.
Bärsjalen använde jag en del när han var nyfödd. Men sen ville han inte mer. Han tyckte det blev för trångt och han blev även så varm att han svettades floder. Men häromdagen var det åter igen enda sättet för han att komma till ro. Han vägrade somna liggandes bredvid mig, så då fick han tryggt sova på mig - och OJ som han sov. Han tog säkert igen en hel del av förlorad sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar