tisdag 30 september 2014

Den äckliga maten

Liten är ju sex månader gammal, och enligt boken ska han börja äta riktiga matportioner nu. Enligt boken ja, och enligt BVC och enligt en massa andra. Men Lilleman håller inte med. Mat i alla dess former är för det mesta en vidrig sak. En brödskalk kan han tugga på, och kanske en och annan majskrok om han är på humör. Men allt annat? Nej USCH!

När han var fem månader visade han ett stort intresse för mat. Han gapade efter allt och skulle gärna slita maten ut handen på mig när jag åt middag. Han tuggade på det mesta med glädje, och han fick smaka av allt. Jag började sedan att ge han gröt på kvällen. Jag tänkte att han kanske kunde börja äta en portion gröt då, så att han höll sig mätt en längre stund inpå natten så att han kanske kunde börja sova längre än två timmar åt gången. Det gick bra! Jag fick begränsa mig så han inte år för mycket, för jag ville ju trappa upp långsamt så han inte skulle få magbesvär.

Men, sen tog det stopp. matglädjen varade i två veckor, sen vägrade han ALLT. Det är sällan han stoppar nått i munnen nuförtiden, och han är inte alls intresserad längre. Jag har testat allt mellan stora bitar (plockmat) till puré - inget duger. Att bli matad är dessutom det värsta som finns.
Så jag fick snällt lägga matplanerna på hyllan, och där ligger de än. Liten visar inget intresse alls.

Är lite ledsen över detta faktiskt. Trodde han skulle bli ett litet matvrak, men istället har jag en lång period framför mig där jag får försöka hålla amningen vid liv så länge det går. Är avundsjuk på de andra bebisarna i min mammagrupp som äter mer eller mindre.

Samtidigt är jag helt med på att Lilleman får styra detta. Jag kommer aldrig tvinga i han mat, aldrig trycka in skeden i munnen på han utan hans samtycke. Det är uppenbart att han inte är redo för detta steg i utvecklingen riktigt än. Lille plutt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar