lördag 22 november 2014

Jag har trillat dit

Att vara ärlig mot- och respektera sig själv är något av det viktigaste på vägen mot att må bra, vara lycklig. Idag insåg jag att jag lurat mig själv lite och nu ska jag vara ärlig och äntligen erkänna att jag är utmattad. Kanske är det en depression? Antagligen, jag har ju varit där förut. Nästa vecka ska jag kontakta rätt personer som kan hjälpa mig.

Att skaffa barn är det bästa som hänt mig. Jag känner mig stark och jag känner att jag har en mening med livet. Just nu har jag dock tappat den känslan, och kvar blir "jobbigheten".

Jag var beredd på många sömnlösa nätter, men jag var inte beredd på att mitt barn vid 8 månaders ålder fortfarande skulle vakna varje till varannan timme om nätterna. Visst, han somnar om direkt igen, men jag har inte fått mer än max 2 timmars sammanhängande sömn sen han föddes för 8 månader sedan. Jag är trött... Jag hade föreställt mig en matglad bebis, och var inte alls beredd på denna extremt långsamma matintroduktion. Vid 8 mån äter han totalt 1/4 portion på en hel dag om jag har tur. Jag hade tänkt mig vara hemma på mammaledighet i minst 18 månader, men nu måste vi skola in min lilla bebis på dagis redan om 4 månader, när han är 1 år. Ändrade ekonomiska förutsättningar tvingar oss till det, mammadagarna är slut. Det, plus att han inte äter, ger mig sådan fruktansvärd ångest. Jag hoppades på att få en närmre relation och kontakt med vissa personer, men istället blev jag bara besviken.

Jag sitter även och funderar på om jag måste säga upp min fasta anställning, enbart för att jag inte har en aning om hur jag annars ska få ihop nästa sommar - då jag tvingas börja jobba kvällar och nätter. Det är ju bara jag och sonen hemma, sambon jobbar utomläns.

Detta skapar sådan ångest hos mig. Jag gråter inombords varje dag, för gråter jag synligt blir min son rädd och skrämd.

Jag är ärlig mot mig själv och inser att jag behöver ventilera och få hjälp av någon annan, annars kommer detta eskalera in i en väldigt mörk plats.


4 kommentarer:

  1. Trillat dit..hm.. tycker bara du är hur vettig och klok som helst som inser hur du mår i allt detta. Jag som sover i snitt 10 h/dygn hade mått skit i din situation..att du försökt i 8 månader på egenhand är, vad ska jag säga... Guld styrka!!! Att sen välja skriva de här..modigt!starkt!
    Skulle vilja ge dig styrke kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag var också en sådan, kunde lätt sova i 12 timmar i sträck. ÄLSKADE nätterna, för då var det sovdags ;)

      Radera
  2. Du är så stark Ida som faktiskt ser dina egna behov i allt detta, det är inte en svaghet eller brist tvärtom, en enorm styrka! Att vara förälder är att ständigt frångå sina principer och förutfattade meningar, att omvärdera och utvärdera. Det kommer bli bra. Samla alla dina nära och kära och våga be om hjälp, det tjänar både du och lilleman på. Du får kanske sova ifatt lite och lillemannen får knyta an till fler än mamma och pappa. Kanske dags att introducera välling för att avlasta dig själv lite med amningen? Det finns en bok som heter "Somna utan gråt" den hjälpte mig ganska mycket med vår antisovare...Jag hade också ett vaken barn, jag lovar det finns en regelbunden sömn på andra sidan. Men tills dess, dra i alla trådar du kan även om det kanske innebär att man måste be om hjälp (något jag själv har väldigt svårt för). Detta är bara råd jag kan ge dig, du ska göra det som känns bäst för dig och din son. Men för att vara en bra mamma måste man ibland prioritera sig själv! Om du vill får du gärna maila mig om det är något du vill prata av dig om eller vädra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här med styrka hos en person. Det är så lätt att tänka att styrka är när man står ut, när man klarar allt och inte blir less på något. Som en klippa i stormen. Men det måste nog ändå krävas en hel del styrka och mod att be om hjälp också. Långt ifrån alla vågar det. Jag kände väl att jag bara gör det värre för mig om jag hela tiden ska "stå ut". Har börjat introducera välling, men han har ej lärt sig flaska och mugg/glas går knappt då han bara viftar bort och allt hamnar på oss istället, hehe. Men sakta men säkert går det kanske. Förhoppningen är ju en längre sammanhängande nattsömn! Jag skickar nog ett litet mail inom dagarna som kommer :)

      Radera