Det märks att det inte är helt hundra med mig. Denna veckan känner jag mig äntligen frisk från den mer än en månad lång förkylningen. Jag fick den där energikicken jag brukar få efter att ha varit sjuk, men denna var så mycket kortare än vad det brukar vara. Känner att jag vill komma ut igen, börja träna igen, samtidigt som bara tanken på att ordna så jag kommer ut ur huset känns jobbigt. Jag vill bara vila, men vila hjälper ju inte heller. Inte när man är kroniskt trött.
Jag ser ändå lite ljusare på framtiden. Det finns många orosmoln, och jag har svårt att se hur de ska försvinna, men jag känner ändå ett litet hopp om att det faktiskt kommer lösa sig på ett eller annat sätt.
Idag var jag och lilleman iväg på barnmottagningen för ett pricktest/allergitest. Jag ville ha svart på vitt om det är någon uttalad allergi han har mot mjölk och ägg, så jag kan få intyg osv inför dagisstarten. Testet var negativt, vilket betyder att lilleman inte har någon egentligen allergi. Han är "bara" överkänslig. Läkaren tyckte jag skulle börja med att äta ost, nu. Men jag tror inte jag orkar. Jag vet att det då vankas flera vakennätter med gråt och skrik, och jag klarar inte av det just nu. Inte som jag mår nu i alla fall. Det är liksom tillräckligt att vakna varje timme utan skrik, och om det ska bytas ut mot skrik så blir min sömn obefintlig. Suck... Jag vet helt enkelt inte hur jag ska orka lösa lillemans matproblem. Men, det ordnar väl sig det med förr eller senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar