söndag 21 december 2014

En tung slöja

Nu är det verkligen inte långt kvar till jul, särskilt inte för oss som börjar fira redan den 23e hos far min. Imorgon börjar förberedelserna med grötkokning och inhandling av den sista julmaten. Jag längtar. Det känns pirrigt och det ska framförallt bli kul att få träffa familj och släkt. Julen är till för familjen, så är det bara.

Men mitt i allt julstök så ligger en svart tråd som förpestar omgivningen. En slöja av trötthet som aldrig lyfts bort. Just nu är det så otroligt tungt att bära på denna trötthet. Att knappt orka med sitt eget barn trots att han är världens goaste lilla unge - det tär på psyket.
Julen kommer som en trevlig distraktion, men samtidigt spär den på stressen jag har inombords eftersom jag mest av allt vill ligga ner och bara vila.
Men nu är i alla fall sambon hemma på julledighet. Hela 16 dagar! Till skillnad från två dagar (3 nätter) varje vecka. Jag har även fått mycket hjälp av min egen mor, och imorgon kommer svärmor för att hjälpa till med julstöket.
Jag tar tacksamt emot all hjälp jag får, och skickar en varm tanke åt familjen - som är det viktigaste man kan ha runt sig. Ett nätverk av stöttande individer som alltid finns där.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar