onsdag 12 augusti 2015

Äntligen gråter jag

Som rubriken lyder så gråter jag äntligen. Det är något jag stört mig på länge nu, att jag inte kunnat gråta. Innan var jag en person med nära kontakt med mina känslor, men de senaste två åren har jag inte kunnat gråta. Tårar och gråt som kan vara så frigörande för kroppen och själen. I alla fall för mig.
Dessa två år har varit instängda. Apatiska. Jag har stängt av och förra året fick jag min depression diagnostiserad. Jag blir tydligen inte ledsen när jag har en depression, utan snarare känsloapatisk.
Att inte kunna gråta och släppa ut spänningar har haft sina konsekvenser: jag har fått kanalisera spänningarna någon annanstans. Jag blev irriterad. Arg. Aggressiv på ett sätt som jag aldrig varit eller kände igen. Det var lilleman som fick ta den smällen 😯
gissa vilken befrielse jag känner nu när jag ÄNTLIGEN har förmågan att låta tårarna rinna! Det var som ett garantikvitto på att jag faktiskt kommit ur min depression.

Så, jag är ledsen men ändå glad. Riktigt glad faktiskt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar