torsdag 3 september 2015

Det gnager och kliar

Känns som att jag har hamnat i en tråkig sits, lite som moment 22. Kommer ingen vart liksom.
Jag längtar och önskar något fruktansvärt just nu, och har gjort så i ett antal veckor nu - och det blir värre för varje vecka som går. Känslorna säger ja ja ja ja NU men hjärnan säger vänta nu, stopp i galoppen och tänk rationellt. Men vad tusan är rationellt och logiskt egentligen? Varför måste alltid känslorna lämna plats åt förnuftet alla gånger?
Jag börjar åter igen få ångest. Det kliar och gnager i mig men jag har inte makt att tillfredsställa behovet jag har. Jag ser andra som har det jag vill få och jag blir ledsen inombords. Är jag missunnsam? Är man det när man mår dåligt av det andra har? Jag är iaf glad för de andras skull. Jag önskar bara att jag med fick åka med på just det tåget.

Tänk vad konstigt det kan bli och vara. Jag har haft ett helvetesår med sonen och depressionen, och nu längtar jag efter ett syskon så det värker i mig. Livet är konstigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar