Psykisk utmattning

Ibland passerar jag snällhetslinjen och går in på frustration/ilska-territoriet. Idag är inte bra någonstans. Det är nästan läskigt hur arg och irriterad man kan bli på småsaker. Men jag vet ju hur jag är. Jag ser små saker som jag stör mig på, och jag släpper det. Men när det har varit tillräckligt många "småfel" så blir precis allting ursäkter och orsaker till vredesutbrott. Jag är alltid snäll, försöker vara snäll och framförallt; försöker vara snäll för andra. Sanningen är att jag sällan är snäll mot mig själv. Jag ställer för högra krav på mig själv, jag ger upp om mig själv och intalar mig själv att jag inte kan. Som detta med träningen. Det går inte... Om jag bara kunde bryta mönstret och istället tänka "jag kan". Men jag gör inte det. Jag har kämpat på mitt eget sätt att få ordning på min kropp och själ i många år, men jag kommer aldrig någonvart. Snarare backar jag två steg från mitt mål varje gång jag tar ett steg framåt.

Jag har sagt innan att jag är lyckligare nu än vad jag varit tidigare, och det stämmer fortfarande. Men jag får fortfarande dessa brakedowns. Allt blir fel, mina känslor är irrationella och jag är besviken och jag hatar mig själv för att jag betér mig som jag gör. Droppen för mig idag var tvättstugan. Att märka att torktumlaren är trasig efter man har tvättat två fulla maskiner med tvätt fick mig att börja gråta, bokstavligen. I torkskåpet får man bara plats med några skjortor och någon byxa. För packar man den full så blir tvätten inte torr, och då får man ändå hänga upp halvblöt tvätt på alla dörrar inne i lägenheten. Ikväll kommer jag komma upp med halvblöt tvätt. Hatet jag känner mot denna materiella ting kallad tvättstuga är helt ologisk, och irrationell. Men likväl känner jag som jag gör. Att jag dessutom måste stanna uppe sent när jag är dödstrött och vänta på att tvätten ska bli klar spinner bara vidare på min frustration.

Det blir mycket tårar idag, och inatt väntar natt nummer tre med usel sömn och hemska mardrömmar.

Det är alldeles snart dags för oss att flytta ut till vårt hus, ute i skogen, ute i lugnet. Jag behöver verkligen närheten till naturen och friskluften just nu för att rensa huvudet från dåliga tankar. Varje gång jag har mått dåligt psykiskt, och när jag haft möjlighet, så har jag gått ut och satt mig kring rinnande vatten eller bara ute. Det finns inget så effektivt som naturens lugn. Denna bild är tagen hemma hos far min. Just ikväll skulle jag göra vad som helst för att kunna gå ut och sätta mig på altanen och bara sitta.