Tillsvidareanställning

Nu var det klart. Chefen ringde och meddelande att jag fick en tillsvidareanställning i bemanningen. Jag tackade såklart ja! Sambon min har väl försökt få mig att inse att jag hade en stor chans, men eftersom jag sällan tror på mitt eget värde så kör jag på det mest logiska/statistiska. Jag skulle ju egentligen inte vara garanterad en fast tjänst förrän om minst ett år till, med gällande LAS-regler i landstinget. Men jag har tydligen mer potential än vad jag trodde. Som min chef så snällt sa; Vi vill ju inte förlora dig och vill jättegärna ha dig kvar när du väljer att komma tillbaka från mammaledigheten. Nånstans visste jag väl att jag var "duktig". Till skillnad från vissa andra i bemanningen är jag sällan obokad. Nästan så pass att jag längtar tills jag är obokad så jag kan koppla av det stora ansvaret på arbetsplatsen, haha.

Livet blir bara bättre, har jag sagt det tidigare? Det har jag nog.