Vecka 30 får inleda nya året

2013 - vilket år! Det hände så fruktansvärt viktiga och stora saker detta året, att det känns som året varat mycket längre än vd det gjort. Köpa hus, skaffa barn, fast anställning: allt under ett och samma år. Så jag tackar nöjt för året som gått och ser fram emot 2014 som kommer innebära stora förändringar här i huset.

Mest av allt längtar jag tills jag ska få gå hem från jobbet på föräldraledighet; jag ska nämligen få SOVA hur mycket jag vill! Att man kan vara såhär trött... Självklart längtar jag tills mars månad, då vårt lilla barn ska komma ut till omvärlden, och just nu är jag mäkta trött på att vara gravid. Men bebis kommer när bebis kommer, så det är bäst att längta efter något som ligger lite närmre i tid. Som t.ex. gravidmassagen jag ska få på torsdag. Åh min arma rygg...
Det har inte varit lätt den här veckan. Foglossningen har ryckts upp igen och det är svårt att ta sig runt. Har börjat få foglossning i blygdbenet nu med, så det ville inte hålla sig enbart till baksidan dumt nog. Igår kom jag hem och grät efter jobbet. Tröttheten och smärtan börjar ta ut sin rätt. Jag har iaf bestämt att jag ska utnyttja några av semesterdagarna jag har till att gå hem lite tidigare än sista januari som det var planerat. Så nu har jag börjar räkna dagarna, eller veckorna. Om det går som jag planerat så arbetar jag bara i tre veckor till, räknat med denna. Det är verkligen inte lång tid.

Just nu är det som sagt ganska tufft med graviditeten, med foglossningen och tröttheten som grädde på moset. Jag vet dock att jag inte ska klaga allt för mycket, eftersom jag inte är i närheten av hur illa det kan bli med foglossning. Men med mitt jobb så blir det väldigt påfrestande, med eller utan kryckor. Dessutom vet jag inte vad som hänt med bebis. Hen verkar ha haft den störta växtspurten någonsin. På bara 5 veckor har jag gått från minimage till stor mage. Jag som tyckte att jag blivit så smal har fått äta upp detta nu. Hakan har växt lite, och stramningarna i magen är konstant dygnet runt. Det är så utspänt, att såfort bebis rör sig så gör det ont. Precis som att en för hård spark skulle orsaka att en muskel i magen spricker någonstans. Det har börjat göra mig irriterad. Varje gång hen sparkar bli jag sur och irriterad på hen. Kan bebis inte bara ligga still liksom?! Jag hoppas det lättar lite med spänningarna snart, så jag slipper ha ont i magen dygnet runt. Men jag antar att det bara blir värre.

Jag önskar er alla ett gott avslut och ett gott nytt år. Mitt nyårslöfte blir att försöka ta hand om mig mer, unna mig mer och att våga säga nej till folk.