Angående mitt föregående inlägg. Den dagen var verkligen psykiskt tung för mig. Att inse att man inte alls har den kontrollen som jag trodde jag hade, över förlossningen alltså. Men det är väl just det; jag måste våga släppa kontrollen och låta kroppen styra mig.
Men det var mint sagt en omtumlande dag. Jag har hela tiden haft full koll, på vad jag ska göra för att underlätta förlossningen. Jag har varit en Doula, jag har doulat mig själv. Men jag lyckades släppa den tanken sista jag var på föräldrautbildningen. Att jag då insåg att det är ju jagsom ska föda barn, jag ska inte stå bredvid och stötta. Det är jag som behöver stöd, och det stödet kan jag inte få från mig själv. En väldigt befriande insikt, för nu kan jag istället börja förbereda mig på ett helt annat sätt.
Kanske kommer förlossningen inte bli min död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar