Även om det ännu är två veckor tills bebis är beräknad att komma, så är det ju normalt att hen kan komma nu med, och det har börjar hända saker i min kropp.
Från att tidigare ha gått utan några som helst märkbara sammandragningar, så har de blivit många och smärtsamma bara över en natt känns det som. Så fort jag reser mig, går några meter eller bebis sparkar så får jag sammandragningar. Innan kändes de knappt alls, men nu gör de ont. Det trycker och spänner nedåt.
Igårkväll hade jag så många, och så onda att jag tappade räkningen. Magen var konstant hård och jag hade ganska ont i både mensmagen och ländryggen. Så mycket att jag började unda om förlossningen var på G.
Bebis har dessutom blivit mer aktiv. Jag känner hen mer ofta och mycket hårdare också. Kanske känner hen på sig att det snart är dags?
Magen har också börjar komma igång lite mer. Ni fattar inte hur jäkla förstoppad man blir av en graviditet haha. Men jag får nog tacka prostaglandinerna, som har till uppgift att mjuka upp livmodertappen (och som även påverkar tarmarna då). Detta är u även ett tecken på att det börjar hända saker i kroppen min. Bebis är ännu inte fixerad, men jag tror att hen har börjat första steget med att sjunka ner nu.
Jag hoppas verkligen jag slipper vänta i 4 veckor till, utan hen får mer än gärna komma nästa vecka. Efter massagen på onsdag då, höhö.
Men idag fick jag såklart en släng av bebissjuka. Två av mina kollegor från sjukhuset ligger just nu på BB och myser med sina nya familjemedlemmar. Åååh jag vill med!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar