Jag har försökt prata med bebis om att hen ska komma ut snart, gärna nästa vecka när jag går in i vecka 39. Jag hoppas verkligen att hen har lyssnat på mig, för den här väntan är ju olidlig. Särskilt när jag vet att bebis räknas som fullgången nu, och att det bara är flera veckors väntan som står på schemat. Hen kan ju lika gärna komma i vecka 42! Men det hoppas jag verkligen inte. Inte bara för väntans elände, men också för att vården blir helt hysteriska så fort man går över beräknad förlossning lite. Gå över tiden gör man ju inte förrän efter vecka 42, men ändå ska det kontrolleras och oroas såfort bebis passerar datumet man är uträknad på. Endast 3-5% av alla bebisar föds på sin beräknade dag, så all denna hysteri verkar helt orimlig.
Jag vill helt enkelt inte utstå den psykiska stress det innebär när personal börjar nojja sig. Jag vill kunna ha en hyfsat sansad, lugn och avkopplande graviditet nu i slutet. Så bebis kan komma nästa vecka, vilket är lagom tid för mig att stå ut med, plus att jag då slipper förlossningsvårdens uppstressade kontroller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar