Så lustigt. Gick in på min gamla mail och hittar post från pojkvännen jag hade innan min sambo. Han undrar hur jag mår, hur jag har det och berättar att hans liv rullar på som vanligt. Punkt. Precis som om det vore igår vi pratades vid sist, sådär casual.
Men jag blev lite nyfiken. Vad är det som får folk att ta kontakt med andra som de inte haft kontakt med på flera år, när det så tydligt var slut sist man pratades vid/träffades. Ja, jag ska inte sticka under stolen med att mötet med denna personen var allt annat än trevligt sist vi sågs haha. Herregud...
Men ja, varför? Varför tar man kontakt igen? När jag läser att hans liv rullar på som vanligt, så antar jag direkt att han är på samma ställe i livet som han var när jag lämnade honom. Strävar han fortfarande efter samma sak? Har han fortfarande samma livsstil? Intressen? Ja, jag antar att det är så.
För min tanke till förklaring är just att man står på samma plats och trampar, och efter något år inser man att man inte kommit någon vart i livet. Då kanske man börjar se tillbaka (istället för framåt) och kanske till och med längtar tillbaka till något man hade för en tid sedan, när det kanske fanns lite spänning och mening med livet? Den där Ida, med henne var ju livet ganska kul, och det kunde ha lett någonvart. Så vad gör hon idag? Kanske står hon, precis som jag, på samma plats och stampar?
För jag antar också att det finns en anledning, mer än att bara vara trevlig, till att man kontaktar gamla ex. Jag tycker det är tragiskt. Sorgligt. Om det nu är så som jag tänker, att denna person inte hittat vidare i livet, och nu letar efter sandkorn från ett tidigare liv som man kan börja bygga sandslott av igen. För det är väl så, kommer man inte framåt börjar man gräva sig bakåt.
Psykologin kring det hela finner jag väldigt intressant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar