Jag har ju både bärsjal och bärsele hemma. Tyckte att det skulle vara himla praktiskt att ha när man har en liten som hela tiden vill vara nära. Att bära nära kroppen ger dessutom bättre välbefinnande för barnet, mer trygghet, bättre matsmältning och därmed mindre magknip.
Dock har jag inte riktigt kommit igång med det hela. Det kom liksom aldrig in på rutin att ta fram den där sjalen.
Men nu har jag verkligen försökt sätta mig in i det. Efter förra veckans start med amningsstrul och mer magknip, så insåg jag att jag verkligen måste testa sjalandet mer. Särskilt också då att bära i sjal är ett av alla de tips och råd man får när man har ett barn som har ont i magen.
Jag fick även en del bra tips från en doulakollega, som även är superduktig på det här med amning och sjalande. För på amningsmottagningen fick jag inga mer råd än att "det blir säkert bättre sen". Jisses vad maktlös man känner sig. Men tipset jag fick nu var att blockamma, eftersom lilleman kan ha fått i sig för mycket förmjölk och inte så mycket av den feta mjölken.
Blockamning går ut på att man ammar från ett och samma bröst under en period på kanske fyra timmar, därefter byter man bröst och ammar från det i fyra timmar.
Det andra tipset var såklart att bära i sjal.
Jag har redan märkt skillnad. När jag började blockamma tog det längre stunder mellan amningarna och han var helt plötligt inte lika gnällig på dagen som han varit förr. Han somnade dessutom lättare. Pjuh! Nu när jag även använt sjalen mer, så sover han som en stock nästan hela dagen. Det är inte förrän på kvällen som hans skrikperioder kommer nu, men det är ju helt förståeligt. Det är jobbigt att vara liten, med magknip, och med en mamma som är tröttare på kvällen och därmed inte har lika mycket tålamod.
Det har alltså varit mycket bättre i två dagar nu, men jag ska såklart inte ropa hej än. Jag har hoppet uppe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar