12 years a slave

Jag och männen i huset lade oss i sängen härom kvällen och tittade på filmen 12 years a slave. En film som fått toppbetyg ute i världen, och den är baserad på en sann historia. Filmer baserade på sanna historier är alltid fascinerande. Det är ju alltid intressant att se hur lik verkligheten de har gjort filmen, och det är intressant att veta att just det som sker faktiskt har hänt.

Den handlar iaf om Solomon Northup, en fri svart man som levde i USA (nordstaterna) i mitten på 1800 talet. På den tiden var svarta tvungna att ha papper på att de verkligen var fria män, eller så var de slavar. Solomon kidnappas och säljs. Ingen vit man tror på att han skulle vara en fri man, och man får följa Solomons historia genom livet som slav för olika plantageägare. Grymhet och människohat genomsyrar hela filmen. Förtvivlan och hopp, men mest förtvivlan. Det mörka blir bara ännu större eftersom man vet att detta faktiskt har hänt.

Filmen skönmålar ingenting, utan det är rent elände man får se. De verkar inte ha gjort om historien för att passa in, utan det är nog precis så som skedde (i största mån iaf). Filmen är också riktigt bra. Men det kommer dröja en riktigt lång tid innan jag förmår mig att se denna igen. Det är verkligen ingen feelgood-film. Den slutar inte ens lyckligt. Visst, han får återse sin familj igen - efter 12 år, men eländet runt omständigheterna gör att även det blir tungsint.

Betyg: 9 av 10, för ärligheten i filmskapandet och bra skådespeleri.