lördag 7 juni 2014

Att föda barn som Doula

Jag har ju gått en doulautbildning, och jag har därefter hjälpt en del par med deras förberedelser inför och under förlossningen. Detta gjorde jag innan jag själv hade fött barn. Fördomar har gjort att jag haft personer som nekat min hjälp, bara för att jag inte fött barn själv. Men det handlar ju inte om det, det handlar om att jag har utbildning i att stötta par före, under och efter förlossningen. Jag har mer kunskap om naturlig förlossning än många som redan har fött barn. Jag tror faktiskt att jag kunde vara en bättre Doula eftersom jag själv aldrig hade fött barn, eftersom jag inte behövde bearbeta mina egna erfarenheter och jag var inte färgad av upplevelsen. Jag kunde vara neutral och objektiv på bästa sätt.

Men att ha så mycket kunskap om förlossningsförloppet gjorde det svårt för mig när jag själv var gravid. Jag hade förväntningar och tankar som senare skulle visa sig vara bli som en smäll av verkligheten, när jag själv låg på sjukhuset och födde barn. Under graviditeten hade jag svårt att vara jag, en blivande mamma som väntar på förlossning. Istället var jag Doulan Ida, och jag stod lite utanför mig själv som någon sorts instruktör till mig själv. Det gjorde att jag kände mig oförberedd trots att jag visste så mycket. Det var lite bakvänt.
Så när förlossningen startade så började jag analysera precis ALLTING, istället för att bara hänga med i min kropp. Jag stod fortfarande utanför mig själv som någon sorts instruktör.
Jag hade även en del förväntningar och föreställningar sm var helt fel. Jag trodde t.ex. att jag, precis som alla andra kvinnor i min släkt, skulle ha en relativt snabb (ca 12h) och lätt förlossning. Tji fick jag, den varade i 5 dagar. Just det utdragna förloppet sög musten ur mig, och jag fattade inte hur jag, JAG, kunde ha en sådan här förlossning - när jag visste hur man främjar förloppet och att min släkt haft snabba förlossningar. Ja, jag var besviken helt enkelt.

Jag hade t.o.m. pinvärkar under lite mer än ett helt dygn (starka smärtsamma värkar som inte har någon effekt på livmodertappen). Jag stod still och trampade vatten när jag redan var utmattad. Ingen sömn och mat på 5 dagar fick mig nästan att ge upp. Jag ville ge upp när jag fick höra att min kropp var så slut/utmattad att jag behövde sättas igång, trots att jag haft starka smärtsamma värkar i 4 dygn.

Att ha gått dolautbildningen gjorde att jag fick förväntningar som sedan inte föll in i hur det blev, och att jag därmed blev besviken och ledsen över vad som skedde. Men jag är innerligt tacksam för att jag gick utbildningen innan jag födde barn! Hade jag inte haft den kunskapen och förståelsen så hade jag antagligen inte klarat av förlossningen så bra som jag ändå gjorde. Jag hade antagligen bett om kejsarsnitt, jag hade varit livrädd och jag hade inte fått en positiv förlossningsupplevelse.
För det fick jag nu. Jag har en positiv bild av min förlossning trots allt, och det är tack vare att jag kunnat förstå och bearbeta på ett helt annat sätt än om jag inte varit utbildad doula. Jag såg hela min förlossning som en viktig erfarenhet och en källa till bättre självkänsla och förståelse.

Min förlossning var nyttig för mig!
Men jag längtar tills en andra förlossning för att kunna få en annan erfarenhet.

Min förlossningsberättelse finns under etiketten förlossning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar