måndag 5 maj 2014

Besök och nappträning

Min mor och hennes bihang har varit här i några dagar. Det är alltid lika skönt med lite avlastning med matlagning, som de så gärna hjälper till med. Även avlastning för mig med lilleman såklart. Att kunna ta en längre stund i duschen känns ju guld värt! Och även lite avlastning när lilleman har sina skrikperioder.
Sen tycker jag det är jättekul att mor kan vara här, så att lilleman får en bra och fin kontakt med sin mormor redan från början. Det kommer ju att vara mormor som bor närmast och som kommer vara den som passar honom mest.

Hösäcken Carl tycker om sin mormor

En ny sak med lilleman är att vi börjat använda napp. Jag är fortfarande väldigt tveksam till detta. Jag har alltid tyckt att nappar förstör. Det kan förstöra amningen och jag som mamma missar signalerna till när han vill komma till bröstet. Men häromdagen fick jag nog. Lilleman var skrikigare än någonsin. Han kunde inte sova och han ville ligga vid tutten HELA tiden pga magknip. Det resulterade i massvis med kräkningar och ännu mer skrik. Så vi satte dit nappen - och han somnade!

Jag känner mig misslyckad som mamma som inte har kunnat rå om lillemans beskymmer, och att nappen blev både hans och min räddning. Nappen kunde få han att somna, men det kunde inte jag. Så usel jag kände mig. Jag gav upp en av mina fasta principer gällande barnuppfostran.
Men i slutänden, en lite lugnare lilleman ger en lite lugnare mamma som ger en gladare bebis. Det är så sjukt tydligt att lilleman påverkas av mitt humör. När mitt tålamod är slut så spelar det ingen roll vad jag gör, han kan inte tröstas. Han blir såklart frustrerad och osäker när hans mamma inte är på topp. Det vet vi ju alla, hur det känns att umgås med en person som är irriterad - INTE kul!

Så, vi kommer använda napp här hemma. Jag måste få lite fri tid där jag kan göra annat än att bära och trösta och buppa och ha mig. Jag vill vara jag för några sekunder också! Om det så bara gäller i 10 minuter.
Missförstå mig inte, jag älskar att vara mamma, och jag älskar mitt barn - men det är ingen dans på rosor dagen lång och jag behöver andrum ibland.

Lilla hjärtat, det gjorde så ont i mig när jag inte kunde trösta dig, och för det faktum att en plastig grej kunde få dig lugn när jag var otillräcklig.

4 kommentarer:

  1. Föräldraskapet handlar i mångt och mycket att sätta sina principer åt sidan. Det är så lätt att skapa sig uppfattningar och åsikter om hur föräldraskapet ska genomföras INNAN den lille har anlänt till världen. Och sedan blir man tvungen att ompröva dessa! För våra barn är inte medvetna om våra principer, de har ingen aning om alla våra ställningstaganden. De vet inte att vi tror att det är bäst att de sover i vagn, ligger i egen säng, inte ska äta burkmat osv osv. Ibland kan det kännas tufft att vara mamma, ibland känner man sig otillräcklig. Men alltid alltid har man sitt barns bästa för ögonen. Alltid alltid gör man så gott man kan och vet i den begivna stunden. Slå inte ner på dig själv Ida. Du såg visst till att din gosse kom till ro. Visserligen inte med ditt egna bröst men med en napp som Du beslutade att ge honom. Ibland är det så att lösningen på problemet är det alternativ man vill minst som förälder, men låt ditt barn visa vilken väg ni ska ta. Och en napp är en napp. Den kan ALDRIG konkurrera ut en mamma.

    Kram till dig från en Medmamma som vet att det känns hårt och svårt ibland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Märta! Ja det är verkligen en del principer som jag nu måste omvärdera lite. Jag har sakta börjat bli vän med nappen nu, istället för att se den som min fiende. Det är ju ändå lilleman som ska må bra, och napp kan man ju vänja av med senare när det är dax. Jag känner mig otillräcklig många ggr, men många ggr gör man ju allt man kan och ändå blir det inte bra. Jag brukar då ofta tänka att jag iaf ger han en trygg famn att få skrika i.

      Radera
    2. Usch ja, det är jäkligt hårt och svårt ibland. Men så är det med barn, man måste prova sig fram! Det är ett ständigt pågående lärande att hitta de sätt/metoder som fungerar med ens lilla barn. dessutom finns det ju ingen patentlösning som fungerar hela tiden i alla avseenden. Så du ska inte känna dig otillräcklig för du försöker ju! Du ger dig ju inte förrän du hittar en lösning! Och ibland måste de få gråta lite, i en trygg famn. Och jag lovar dig, vissa saker blir lättare allteftersom. Ju fler saker du lär dig desto fler saker har du att dra fram ur föräldraarsenalen sen.

      Radera
    3. Sen är det ju lite klassiskt med första barnet, med en mamma som är lite extra nojjig och som inte riktigt vet hur man ska göra alltid ;) Men det är spännande samtidigt, att testa sig fram och se vad som funkar och inte. Man lär ju känna sitt barn mer och mer för varje dag.

      Radera