torsdag 24 juli 2014

Det blir tråkigt att vara hemma

Allt eftersom dagarna, veckorna och månaderna går sedan lilleman föddes, så blir det ju självklart fler och fler dagar i listan då jag inte vill vara mamma. Vissa dagar är bara så - täcket över huvudet och med en bra film (eller flera) rullandes på tv:n, åh vad jag saknar det. Eller en lång uppesittarkväll med sambon, eller ett besök på bio eller restaurang.

På senaste tiden har jag även varit iväg mycket, med lilleman såklart. Men i dessa stunder får jag känna lite av den känslan igen. För även om lilleman är med så blir det inte samma sak som om vi vore hemma. Hemma är det konstant omhändertagande av liten. När jag är iväg kan han hänga på armen medans mina tankar är någon helt annanstans. Det är så skönt.
Tyvärr har väl bieffekten av detta blivit att jag har börjat bli rastlös här hemma. Dagarna känns väldigt långa när jag inte har en tur någonstans inplanerad. Samtidigt så vet jag att jag behöver vara hemma med lilleman, för både han och jag blir helt tömda på energi när vi är iväg mycket. Jag kan inte ta igen någon vila heller, särskilt inte nu när det är så fruktansvärt varmt och lilleman inte kan sova på dagen.

Så, jag vill gärna åka hemifrån ofta, för att komma ifrån vardagen lite. Samtidigt känner jag nu att jag nog får tvinga mig själv att inte bege mig ut. För litens skull, men också för mitt eget välbefinnande; att försöka komma in i en fungerande rutin här hemma.
För rutin känner jag väl inte riktigt att jag har, inte nu när liten har fått för sig att det är dötrist att somna/sova middag. Jag får hela tiden "ta det som det kommer" och ingen dag är den andra lik. Jag har försökt att ha någorlunda fasta tider på dagsschemat, men lilleman slår bakut så fort jag försöker göra nått som inte passar in i hans evigt förändrande dagsschema. Det funkar liksom inte att gå efter klockan med min lille son.
Vissa kallar honom bortskämd, men bebisar kan inte bli bortskämda. De har behov och mitt barn har antagligen mer behov av saker som andras bebisar kanske inte har, och vice versa.

Jag vill att han ska känna sig trygg, och på den punkten är jag mer än självsäker på att jag som mamma kan ge honom, och har gett honom.
Jag ska bara ge mig själv lite trygghet i hemmet också, vilket blir lite svårare för min del...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar