Oj vad tiden går. Går hela tiden och tror att Lilleman är 6 månader gammal, men nu är han ju faktiskt 7 månader. Vart tog månaden vägen? Dessutom är det bara två månader till jul nu, wiiii. Vår första jul med ett eget litet barn. Inget kommer vara sig likt.
Lillemans två tänder har spruckit igenom helt nu, så jag tror det värsta är över för denna gången. Men man vet ju aldrig med de små, rätt som det är ändras något! Han har även börjat äta lite mer av vuxenmat nu. Inte mycket, men mer än tidigare i alla fall. Börjar känna mig mer avslappnad kring det hela, inte lika mycket stress även om det gnager lite inombords. Men jag tror det blir bra!
Sambon har även hunnit bearbeta av en hel del veckor nu på nya jobbet, långt borta i Landskrona. Det går framåt. Han gör ett hästjobb där borta och jag försöker så gott det går att jobba på här hemma med hus och barn. Det börjar märkas allt tydligare nu att vi lever ett litet annorlunda liv. Det börjar bli smått jobbigt att vara ifrån varandra största delen av veckan. Eller ja, jobbigt och jobbigt, man längtar efter varandra mer i alla fall. Det som är mest trist är dock Lillemans relation med sin pappa. Jag har märkt att han har blivit allt mer reserverad även mot papsen. Okej inte så det märks för utomstående kanske, men jag ser en annan blick i hans ögon än vad han hade tidigare. Lite sådär avvaktande och tveksam på något vis. Han är mer mammig, tittar gärna på mig när han sitter hos pappa. Så ja, det är lite trist. Men jag tror ändå det blir bra. Papsen ger fortfarande stora smajl hos Lilleman och det är så underbart att se!
Vi får se vad framtiden ger, men jag är hoppfull - med allt vad gäller jobb, familj och framtida planer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar